Ni som har två barn av samma kön...

Vi hade två söner o tänkte tanken, men tänkte att försöker vi för att försöka få en tjej lär det inte funka. Blev senare oplanerat gravid och det visade sig vara en tjej så nu har vi både och.

När jag väntade trean fick jag faktiskt några kommentarer av äldre personer om att det nu var dags för en av motsatt kön. Till och med efter det att trean var född och mina äldre barn var närvarande kunde vissa kommentera. Som sagt, uteslutande från 70+-are.

De kommentarer jag fått har varit av yngre. 

Fick två tvillingkillar nyligen och vi hade till en början bara tänkt oss ett barn. Kommer inte skaffa en tredje och framförallt inte pga att försöka få en tjej.

, Ja, alltså, mitt/vårt resonemang är att ett barn ska skaffas för att man vill ha barnet och inte ett kön. Vad ska vi göra om det blir en son till liksom, sura ihop över det? Det vore ju bisarrt. Kul att vara det barnet "mina föräldrar ville ha en tjej men det blev jag".

Jag kan ju ibland tänka att jag funderar på hur och om det varit annorlunda att ha en dotter också. Det gör jag. Men jag älskar ju mina pojkar och vi har liksom tid åt båda nu, för att verkligen vara närvarande. Så två barn är vår kapacitet sett till antal, som vi ser det.

Gäller det även mammor med två flickor?? Att försöka för att få pojke?

Ja, tror de får med, eller de jag känner med två döttrar har papporna oftare fått gliringar/pikar.

Jag har tre söner, tog inte reda på könet med något av barnen . Mina två äldsta är hoppsan och ojdå men det tredje är planerat men blev sladdis med 8 års hopp.  Min dåvarande man var pappa till både flickor och pojkar så det var väl mest jag som fick lite kommentarer om att det vore väl kul med en flicka.  Jag kommenterade dock syrligt att det finns redan döttrar i familjen så bevare mig väl för att föda en till...(såklart det var en överdrift men ...) 

När tredje killen var född kunde jag med gott samvete säga att familjen är komplett. När jag steriliserade mig vid 35 års ålder talade jag om det högt för omgivningen och därmed slutade folk kommentera. 

Tänkte väl lite löst att det vore kul med en tjej då jag har 2 söner, men samtidigt ville jag inte utsätta min minsta son för att bli ett mellanbarn då jag definitivt inte har några bra erfarenheter att växa upp som det.
Sedan kan man ju inte välja kön så hade det blivit något mer barn hade det med största sannolikhet blivit en kille till.

Och sedan kom ett par bekanta med en dotter på 1,5 år på besök och då drog jag ett stort streck över den önskan. 
Var så skönt att inte ha småbarn att vara tvungen att jaga efter hela tiden så det besöket dödade den gnutta önskan efter en dotter som fanns.
Och umgänget med den tjejen fick mig aldrig på andra tankar utan snarare tvärt om.

Vi sa från början att vi skulle ha 2-3 barn. När vi då fick tvillingkillar sa vi att det får bli en till, och det skulle vara roligt med en tjej, men det spelade egentligen inte någon roll. Så två år senare kom - två tjejer.