Uppmärksammar ni era döda anhöriga på särskilda dagar? Vilka?

Nej, men vi pratar regelbundet om dom när vi i familjen som är kvar träffas. Förlorade en brorson samt mamma förra året. 

Ja. Tänder ljus på födelsedagar och dödsdagar, två olika dödsdagar, då jag även gör det enligt judisk tradition/yahrziet. Sen finns ju både svensk-kristna och judiska högtider när vi uppmanas tänka på våra döda, Allhelgonna, Yom Kippur mm. Då besöker jag gravar och tänder ljus/lämnar stenar.

För mig är det viktigt att även de som dött ifrån mig har en plats i mitt liv och minnen hålls levande. I familjen pratar vi, minns, men låter inte döden hålla oss tillbaka.

Anledningen till frågan är för att min förälder verkar tycka det är viktigt att vi ses varje år på vår andra förälders dödsdag. Medan vi inte riktigt ser varför just den dagen inte är särskilt speciell att uppmärksamma. 

jag åker gärna till kyrkogården och min förälder är med mig i tankarna ofta, ofta, men just den dagen är inte speciell. 

Kanske inte speciell för dig men för din andra förälder

Stötta och var med den levande.  Den döda kan du ha en egen dag med.  

Nope, inte längre. Åker till kyrkogården på allahelgona sen får det räcka. 

Min pappa tjatade innan om hur viktigt det är att åka till kyrkogården för annars glömmer man de som har gått bort. Jag föredrar att ta fram ett fotoalbum och minnas personerna på det viset. Jag minns inte bättre eller sämre för att jag ser en gravsten. 

Vi pratar om pappan när det kommer på tal.
Vi tänder  ljus hemma ibland , men när andan faller på.
Så inga kyrkogårdsbesök/högtidsdagar.

På allhelgona och julafton går vi alltid förbi kyrkogården där jag har pappa, farmor och farfar. Ibland gör jag det även på min pappas födelsedag. 

Nej, de finns med från och till.

Länge gick jag till kyrkan och tände ljus på varje födelsedag och dödsdag och allhelgona, genom åren har det tunnat ut. Nu går jag möjligen på allhelgona.

Med familjen åkte vi till kyrkogården ibland inget direkt uppstyrt.

Har förlorat mamma, pappa och syskon.

Alla helgona är väl då vi alltid går och tänder ljus samt åker runt till flera kyrkogårdar där vi har släkt och vänner som vilar.  Annars så är det mer när andan faller på eller att vi passar på om vi är på besök - många släktingar levde och är nu begravda i andra städer.

Men du kan kanske respektera att den är speciell för din förälder som ännu är i livet och följa med till graven? 

Nej det gör jag inte utan människor lever för mig kvar i minnena när de dyker upp, inte någon speciell dag. Min pappa t.ex. lever i varje gullviva jag ser för han älskade gullvivor. Och genom att jag pratar med mina barn om morfar som de inte riktigt hann lära känna.

Dock brukar jag eftersom att det är viktigt för min mamma åka till släktingars gravar på allhelgona och pynta så de blir fina. Jag tycker det är lite trevligt att göra fint då faktiskt, men har själv kommit fram till att när jag dör så vill jag inte ha någon plats där jag ligger som folk ska åka till utan hoppas att jag lever i något i vardagen istället, så som pappa gör i blommorna. 

Vad som är riktigt irriterande är folk som är i min ålder (en ålder där föräldrar naturligt dör löpande av hög ålder) och som lägger ut minnestexter på facebook över deras döda föräldrar varje födelsedag och/eller dödsdag. Om alla skulle göra det så skulle det knappt finnas något annat i flödet. 

Jag hade säkert tänkt annorlunda om närstående som dog "för tidigt", men har fått lyckan att mina närstående inte dött innan pensionen (dock så är det väldigt få som blivit över 80). Vad gäller vänner som dött så minns de i samtalen tillsammans med gemensamma vänner. 

Men du kanske kan göra det för att stötta din levande förälder?

Din förälder miste sin partner den dagen och kanske behöver sin familj runt sig det datumet, är det då så svårt att tillmötesgå det även om det inte känns viktigt för just dig? Gör det för din förälders skull? Inte så svårt?

Nä är usel på att komma ihåg sånt själv. Har kollegor (mest de kvinnliga) och de verkar bo på kyrkogården för de har alltid någon grav där det ska tändas ljus och pysslas om. 

Ja, min mor dog för 12 år sedan. 

Åker alltid till graven när hon fyller år och mors dag, alla helgon och kring jul.

Sen några gånger till för att rensa ogräs etc.

Planterar alltid något på våren, en bukett vid födelsedagen. Förut åkte jag alltid förbi den dagen hon somnade in, nu gör jag det ibland.

Absolut, visst kan jag det. Men jag ville ändå höra hur andra gör. 

Det som känns lite konstigt är att vi pratar ingenting om föräldern på den här dagen. Vi träffas alltså av den anledningen, åker till kyrkogården, äter middag ihop osv. Men pratar inga minnen eller någonting så. 

Jag tycker också om att åka till kyrkogården och göra lite fint. Men det kan jag ju göra vilken dag som helst, när det passar mig. 

Och jag håller helt med. En person som förlorat sin förälder som var 80+ och agerar som att det var oerhört tragiskt. Aningens svårt att dela bilden av tragedi faktiskt...

Absolut, jag följer med. Men det som gör att det känns lite krystat är att vi inte pratar minnen eller någonting den dagen. Vi träffas, åker till kyrkogården, äter middag ihop osv men ingenting om personen som inte längre finns. Det känns liksom som att vi gör det bara för att vi ska. 

Jag minns min förälder lika bra av att jag går en sväng i skogen eller pratar med mina barn om hen eller vad som helst. Inte just den dagen på en middag.

Men det är kanske inte för att minnas din förälder din levande förälder vill att ni ska träffas, utan för att denne ska slippa vara ensam med tung sorg just den dagen.

Jag tror inte att ni gör det för att ni ska, eller för den döde förälderns minne. Din levande förälder behöver nog bara sin familj runt sig den dagen, för att dagen känns för jobbig att tillbringa ensam.

Ta extra hand om din levande förälder den dagen. Det behövs nog.