Bostadspolitik

Svår fråga. Jag finner det som ett stort problem att ungavuxna inte kan påverkas sin ekonomi om lönen äts upp av boendet. Samtidigt är det svårt för förstagångsköpare att komma in i bostadsmarknaden.

Miljonprojekten som byggdes i Sverige var inte ens attraktivt för svensken. Det blev  segregation från första början.

En annan sak som blir en flaskhals är folk som bor i en stor villa får ingen ekonomisk vinning i att flytta i en mindre lägenhet. 

Den dagen kommunerna tar över och ?bygger? billiga boende så anser jag att det redan är uppgjort för segregation. Men jag kan ha fel.

Jag äger mitt boende, har gjort det sedan jag träffade min numera exman. 

När vi skildes så köpte vi vars en lägenhet. 

Dottern hyr, bor i Växjö och har aldrig haft problem att få lägenhet. Sonen köpte direkt han flyttade hemifrån. 

Lag om Hyresreglering infördes 1942.

Allt inom svensk bostadspolitik efter det är bara detaljer utan egentlig betydelse.

Han köpte i Malmö. Inte det bästa läget men inte heller det sämsta. Sparade CSN-pengar. 

Vi bodde i Vellinge kommun. 

Vad tycker du om nuvarande regeringens bostadspolitik eller den bostadspolitik som förts under de senaste 30 åren?

Vilken strategi skulle du vilja se från riksdag/regering och kommunerna för att få till bostadsbyggande som motsvarar behoven och vilka behov har samhället och medborgarna?