Tillbaka från ledighet och allt ska jämföras

Jag känner lika som dig. Har aldrig nåt spännande att berätta. Brukar väl överdriva vad jag o barnen har hittat på. Typ att det vi gjort överdriver jag lite?.

Jag bestämde mig till sist för att sluta känna mig dålig för att jag inte hittar på en massa då jag är ledig. När någon frågar svarar jag glatt att jag varit hemma och haft det lugnt och skönt.

Folk brukar inte ha några problem med det. De kan svara att det låter härligt precis som de gör när någon säger att den varit ute med segelbåten hela helgen. Poängen med att fråga är ju mest att det är trevligt att småprata lite.

Hej 
Vad ledsamt....
Vad är det som du känner är mest jobbigt, de andras faktiska upplevelser eller att de pratar om dem?
Dvs är du egentligen nöjd med ditt liv eller skulle du vilja ha vad de har?

Jag har inget perfekt liv alls men är väldigt nöjd med det liv jag har. 
Vi har ingen stuga, båt eller ens en perfekt byggd altan-vår är ganska skruttig och trädgården ser ut som tagen från boken Den hemlighetsfulla trädgården...
Vi bjuder sällan hem folk-mina bästa vänner bor långt bort och sen har vi lite brist på ork. Vi har inte heller särskilt mycket pengar att lägga på resor. Jämför jag vårt liv med andras så...ja då kan det se ut som ganska torftigt...

Jag är dock väldigt bra på att ordna med det lilla-tidigare för mig själv och numera även för mannen och barnen.
Jag drar in en skön stol i badrummet, tänder ljus och sätter fötterna i ett fotbad till tonerna av någon härlig klassisk musik eller med plattan och en bra serie i famnen.
Varje fredag kickstartar vi helgen med en fredagsdrink i snygga glas med paraplyer och goda smaker.
Vid fint väder på vardagarna packar vi ibland ner middagen (inget flashigt typ färdiga köttbullar och snabbmakaroner) och åker till klipporna vid havet och sitter och äter den där.
På väg till jobbet kan jag ibland gå tidigare och ta frukosten på en stubbe i skogen (eller i parken när jag bodde i stan) och när barnen var små gjorde jag det tillsammans med dem. Nu gör vi det tillsammans på helgerna, tar stormköket och fixar frukost ute oavsett säsong.

Nu när pressbyrån haft sin halva priset på glass-kampanj har jag haft glass-test på alla nya glassar för i år med min bästa vän som bor 50 mil härifrån....där vi på varsitt håll köpt glassarna men smakar med varandra på face-time.
Vi såg även Eurovision ihop igår....ingen annan i min familj var intresserad men jag och bästisen skrattade så vi tjöt, fast hon satt och åt chips i sitt vardagsrum och jag i mitt.

Jag har blivit immun mot allas andras "perfekta" liv med stora melodifestival-fester, båtbubbel och glänsande jätte-altaner med nya möbler. Jag har jobbat bort jämförelsen....det ger mig ingenting och gör ju bara att jag inte ser allt jag har i mitt liv... 

Alla andra har säkert ett jättefint liv men det har ju jag med, bara att mitt liv inte är lika tydligt storslaget som en weekendresa till paris, stort poolparty eller premiärturen med nya båten..

TS, det är tråkigt att du känner så!
Men alla lever ju sitt liv, eller hur?!
Vi har en sommarstuga med strandtomt  + vi reser gärna både utomlands och inom Sverige. 
Om ngn frågar vad vi har gjort, ska vi ljuga då?

Alla dessa snöflingor alltså.. Meanwhile in Ukraine...

Men är nu nöjd med ditt liv? Vi pratar ofta på jobbet om saker vi gjort pga att det är ett samtalsämne, inte skryt och yta.
Jag säger oftast att jag varit hemma och tagit det lugnt, för det är sant. Jag är nöjd och skäms inte över det.
Det låter som att du kanske gärna haft något att prata om, men prata om det du gör då? Berätta om boken du läste eller filmen du såg eller hur du storstädade skafferiet och hur bra det blev. Du sitter väl inte och stirrar in i väggen när du är ledig? 

I Sverige ska man vara bättre än alla andra, samtidigt som man ska vara som alla andra.

 Låter som du är på någon arbetsplats där det är mycket överdrivet ytligt snack och att det här har smittat av sig. Hur vet du att allt är sant? Och om sant varför bry sig? sen är det så här vissa måste vara överallt och ingenstans, ytlig bekräftelse, jagar något, då de inte har det så bra av att "bara" vara hemma, det kan också vara ett tecken på att saker och ting inte är så bra där hemma. Jag och  mitt ex var alltid ute och fjanta oss och inte fan var jag lyckligare för det, tvärtom. Aldrig varit så olycklig i en relation som i den. Glad jag hoppade av den karusellen.  Jag vet inte varför det ska överdrivas så mkt, ärligt. En arbetsplats jag var på var det alltid skryt efter de tränat, det blev en sån stor sak av det och så skulle man säga åh va duktig du är (medan jag själv också tränade och sa inte ett knyst om det). Gå inte på allt det där. Det är inte det som är det viktiga i livet. 

Menar du att det är ovanligt att folk jämför sig och vill framstå som bättre än andra? Inget du märker av i ditt liv?

Ett exempel: jag svarade i en tråd som handlade om gym. En kvinna ville börja träna på gym men var lite osäker, då hon inte ville att män ska glo. De flesta svarade att folk inte kollar in varann på gymmet, och att alla är hjälpsamma, det är en trevlig atmosfär. Jag har själv tränat på gym och såg en annan bild. Men det fick jag inte säga där, så jag blev ombedd att lämna tråden.