''Sluta snå cyklar''. ''Lovar du det?''. Skämt i kyrkan, men smärtan var stor
Jag har varit kristen ett tag och känt känslor ifrån kyrkan och i andra ställen, bara för att jag har invandrarbakgrund. Mycket har jag tänkt att det är inbillning, men jag har känt av i luften att många tycker si och så, för min invandrarbakgrund.
Det är mycket som händer i Sverige och denna känsla känner jag mest i kyrkan.
Den kyrkan jag besökte som mest, har jag bytt till Pingstkyrkan. Detta för att Pingst är väldigt blandad, medan den andre kyrkan var mest en kyrka där oftast familjer gemensamt gick till. Jag kände mig oerhört utanför och ensam.
Dessutom fick jag sedan reda på att en präst som bjöd in mig till sig, visade sig endast vid senare tillfälle en ''skylt'' inför andra och visade att han var ''duktig'' som ''tog hand om mig''. Vilket det var i princip droppen och jag började gå till Pingst, där egentligen mer av mina vänner som besöker dit. En vän är volontär som tolkar på engelska till kyrkbesökare som inte kan så mycket svenska, vilket jag personligen tycker det är intressant gjort, med tanken på att man kanske måste vara snabb på översättningen. Jag tycker inte att min engelska är så bra, så jag tycker det är extra häftigt och bra gjort.
Sedan har jag andra vänner där, som jag tycker är trevliga. Så Pingstkyrkan blev snabbt min nya kyrka som jag börjat besöka sedan början av året.
Jag kom med i en grupp, vilket jag blev väldigt glad för.
Till saken: Plötsligt sa ledaren: ''Jadu, t.ex du. Du skall inte hålla på och sno cyklar.''. Jag vet direkt att det inte var någon slump att han valde mig. Den enda personen/killen som hade invandrarbakgrund. Jag är medveten över att många också har en åsikt att det är många av en vis grupp som sysslar med dumheter.
Det som han sa och pekade just mig, det var ingen slump och det var inte heller något rolig grej heller. Jag kände mig väldigt förnedrad, dum och ångest över att andra runt omkring plötsligt få dåliga känslor för mig. Jag har varit utsatt för förtal och mobbning och vet hur lätt människor påverkar varandra. Genom att en börjar puckla på en, så hänger resten. Prata illa om någon, så påverkar det snabbt andra, oavsett hur mycket man än säger att man själv inte blir påverkar, så blir man påverkad. JAG har varit måltavla och utsatt för det själv.
Både inom familj, släkt och skolan. Så jag är väl medveten.
Det kom nödvändigtvis inte som flashback/tillbakablick, men det blev en kraftig ångest, ilska och stor oro som har hållit sig tills nu. Jag var på gruppmötet igår och det har hållit sig tills nu.
Jag kanske behöver bearbeta trauma. Men har inte så mycket tid och har tidigare försökt få kontakt med psykiatrin för mitt mående och tankar. På vården anser man att jag är ''fullt normal'' och jag har haft svårt att komma med in i psykiatrin för att man tror att det inte rör sig om något som tillhör de. Trots att jag mycket väl skulle kunna lida av PTSD eller C-PTSD/Komplex-PTSD (när man varit utsatt systematiskt trauma/misshandel).