Är jag deprimerad? Vad kan jag göra åt det?
Jag sitter ensam i min säng. Varje dag. Jag gör verkligen inte mycket mer än så. Jag går upp mellan 11 och 13.30 och fixar frukost, som jag äter i sängen, framför tvn. Jag går på toa när jag behöver, sen får jag och sätter mig i sängen. Framför tvn. Om jag är duktig tar jag på mig min gamla fitbit och går runt i lägenheten, kanske 1000 steg. Från balkongdörren i vardagsrummet till köksfönstret till badrummet, tillbaka till balkongdörren. Fram och tillbaka. Med några dagars mellanrum går jag de 2000 stegen till affären och tillbaka. Fyller på förrådet av kycklingdelar, Fläskkarré, bacon, ägg och kalla såser. Ibland något godis eller glass om det finns någon nyhet eller något jag älskar på extrapris. Ibland köper jag massor av godis som jag gömmer för mig själv i garderoben i andra sovrummet.
På tvn ser jag samma saker dag in och dag ug. Samma skapare och ofta samma videos, om inget nytt kommit. Ibland dyker en tanke upp på saker jag borde göra som inte blir gjort, inköp jag inte har råd med, mat som jag aldrig lagar. Då och då knackar något litet minne på om tider som flytt. Jag har dock inte så mycket positivt att minnas då det blir mest jobbigt.
Sen går jag och duschar, varje kväll. Jag kan inte sova annars, och knappt ens då. Min hud har verkligen fått spel pga det antar jag, torra fläckar, böjveckseksem, självsprickor på axlarna.
Och så går dagarna. Jag sitter här i samma två T-shirts som jag altinerar mellan, I en lägenhet på 60 kvadrat som jag bara utnyttjar 20-25 av, ont om pengar och tom på glädje. Tom är verkligen rätt ord. Jag är inte ledsen mer än ibland. Jag är bara tom.
Jag kan inte "prata med någon". Jag har ingen, och jag har inget förtroende för vården. Så jag ropar ut i etern.