• Gurk11

    Kris i förhållandet

    Jag och min man har varit tillsammans i många, många år, har ett barn tillsammans som såklart förändrat livet massor på gott och ont men hen är såklart ljuset i våra liv. Min dröm har alltid varit att ha en kärnfamilj, bo i hus och ha ett bra jobb. Jag har allt detta nu och livet skulle kunna vara perfekt. Jag älskar dessutom min man så otroligt mycket och har full attraktion även efter alla år tillsammans. Vi har ofta sex (flera gånger i veckan) och allt mellan oss har känts så bra. 

    För några veckor sedan berättade min man att han tappat sina känslor för mig, jag blev helt paff! Vi har levt så länge tillsammans och jag har alltid varit säker på att det alltid ska vara vi så hela min värld rasade samman. Plötsligt såg jag framför mig hur hela mitt drömliv gick i kras och jag kraschade totalt.

    Efter några dagars konstant mörker satte vi oss och pratade ut, jag hade inte klarat det innan. Vi kom fram till att vi båda haft så mycket annat med jobb, barn och så vidare att vi glömt bort varandra lite och kanske att framförallt jag prioriterat bort min man lite för att orka med allt annat. Enligt min man var detta precis det han behövde höra och han nu var beredd på att satsa på oss och vårt förhållande vilket vi också gjort. Allt har blivit så mycket bättre, min man säger att han älskar mig och vill leva sitt liv med mig. 

    Problemet är att jag inte vågar tro på detta nu... Jag försöker verkligen landa i att det bara var en kort kris i vårt förhållande och att den nu är över men det går bara inte. För mig känns det bara som att allt är förstört och att det aldrig kommer bli helt bra igen, jag vet inte säkert att jag någonsin kommer kunna lita på min mans känslor igen, jag trodde ju att allt var bra mellan oss när det tydligen inte var det. Hur ska jag kunna lägga detta bakom mig??? Jag vill inget hellre än att gå vidare och fortsätta med mitt drömliv. Just nu gråter jag varje dag, huvudet är fyllt av mörka tankar, jag är paranoid och kan inte sova... Jag har sökt hjälp och pratat med kurator men det hjälpte inte alls. Hen förstod inte mina känslor över huvud taget...  

    Någon som har råd att ge? Kommer det gå över med tiden? Det är typ fem veckor sedan allt hände men för mig känns allt lika starkt som då. :(

  • Svar på tråden Kris i förhållandet
  • MartyL

    Det ordet som förstör ditt liv är ordet perfekt. Du upprepar detta flera gånger i ditt inlägg.

    Allt ska vara perfekt. När något dåligt hänt är det inte perfekt längre. Det finns inget liv som är perfekt och om du håller fast i detta synsätt så kommer det att vara en enkelbiljett till att bli olycklig för dig.

    Ni kämpade troligtvis som dårar för att skapa er ett bättre liv, så mycket att ni tillfälligt glömde bort varandra. Var glad att ni kom på detta i tid. Ni gjorde ett misstag, men lärde er något av detta och det är precis så livet ska fungera.

  • Gurk11

    #1 Ordet "perfekt" nämns en gång i mitt inlägg. :) 
    Och jag menar såklart inte att allt varit perfekt innan heller, vi har verkligen fått kämpa i livet och gått igenom det mesta, allt från struliga uppväxter, dålig ekonomi, jobb vi vantrivts med, psykisk ohälsa, kroppsliga sjukdomar, cancer i nära familjen mer än en gång, ofrivillig barnlöshet med mer med mer. Precis samma motgångar som de allra flesta har. Men vi har lyckats ta oss igenom allt tillsammans och hamnat där vi är idag och nu är jag såååå rädd att förlora allt.... Men i övrigt har du rätt, klart det är så livet är men jag har så svårt att ta mig vidare från just denna händelse då jag nu känner mig sviken av den jag litat på mest i hela världen.... Jag försöker verkligen släppa det och gå vidare men av någon anledning har jag låst mig och vet inte hur jag ska komma ur det. :(

  • MartyL
    Gurk11 skrev 2024-04-20 09:06:46 följande:

    #1 Ordet "perfekt" nämns en gång i mitt inlägg. :) 
    Och jag menar såklart inte att allt varit perfekt innan heller, vi har verkligen fått kämpa i livet och gått igenom det mesta, allt från struliga uppväxter, dålig ekonomi, jobb vi vantrivts med, psykisk ohälsa, kroppsliga sjukdomar, cancer i nära familjen mer än en gång, ofrivillig barnlöshet med mer med mer. Precis samma motgångar som de allra flesta har. Men vi har lyckats ta oss igenom allt tillsammans och hamnat där vi är idag och nu är jag såååå rädd att förlora allt.... Men i övrigt har du rätt, klart det är så livet är men jag har så svårt att ta mig vidare från just denna händelse då jag nu känner mig sviken av den jag litat på mest i hela världen.... Jag försöker verkligen släppa det och gå vidare men av någon anledning har jag låst mig och vet inte hur jag ska komma ur det. :(


    Jag tänker inte ordet perfekt. Jag tänker att du upprepar flera ggr att om det inte är perfekt så är det inte bra alls, då är allt förstört.

    Var glad att ni kunde rädda förhållandet i tid, ni kan bygga upp något jättebra. Alla längre förhållanden stöter på rejäla problem. Några klarar av att gå vidare, andra låser sig och behöver börja om med någon annan.

    Jag tycker väl inte att något är rätt eller fel, men om man ska ha ett längre förhållande så stöter dom flesta på rätt rejäla dippar som man behöver jobba sig ur.
  • SmulanFnulan

    Du skriver att du prioriterar bort din man för att orka med allt annat. Antar att "allt annat" har med hem, barn och allt övrig planering som hör till för att få familjen att må bra? Om han skulle börja dra sitt strå till stacken så hade du troligtvis haft mer ork till att göra annat.

Svar på tråden Kris i förhållandet