Vet inte om det är jag som är helt knäpp... jag är lycklig och trivs med livet, samtidigt skrämmer tanken på att dö mig inte alls. Om jag skulle dö imorgon skulle det inte göra mig något, jag är liksom nöjd nu, eller vad man ska säga. Finns det nån mer som känner så här? Som trivs med livet och gärna fortsätter att leva, men som även lika gärna kan dö? Känns ju som att jag är helkonstig som känner så här!
Vad glad att du trivs i livet. Det gör inte jag.
Jag har allvarliga självmordstankar, samt har gjort självmordsförsök.
känner igen mig, känns sorligt. I vissa tuffa perioder vill jag bara skita i allt. Men oftast tänker jag inte på döden, men som du skriver så skrämmer den inte mig. I själva verket ser jag döden som en slags snuttefilt, en trygghet på något sätt, en utväg. Du är inte knäpp, vet många som uttryckt samma känslor som dig ts.
Vad glad att du trivs i livet. Det gör inte jag.
Jag har allvarliga självmordstankar, samt har gjort självmordsförsök.
känner igen mig, känns sorligt. I vissa tuffa perioder vill jag bara skita i allt. Men oftast tänker jag inte på döden, men som du skriver så skrämmer den inte mig. I själva verket ser jag döden som en slags snuttefilt, en trygghet på något sätt, en utväg. Du är inte knäpp, vet många som uttryckt samma känslor som dig ts.
Ja tänkte faktiskt lika dant ja är en rätt enkel människa som gillar lugn å ro , har allt ja behöver å kan göra de mesta ja känner för, men känner att ja e klar med detta liksom vad ska man med alla år till om man ändå gör samma sak liksom:)