"Hur äär läääääget *kvitter kvitter* till deprimerad

Vet inte, men kanske kan det vara så att de inte vet att du precis begravt en anhörig eller blivit dumpad. Världen kretsar inte kring dig. 

Sätt upp ett anslag på dörren som säger att du inte vill bli bemött med ett leende, att du inte orkar med glada människor, att du vill må dålig och inte få något annat att tänka på. 

 

Bra ide, får göra det, eftersom dessa tydligen inte fattar socialt samspel och är i total avsaknad av empati!

Och JO, just när de (i sitt jobb) träffar mig så kretsar deras värld faktiskt kring mig, eller bör iallafall göra!

Jag tror vissa hoppas på att deras goda humör ska smitta av sig. De flesta människor är snälla och vill bara väl. Man väljer inte ett omsorgsyrke för det höga lönen utan för att man vill ha ett meningsfullt arbete där man kan göra skillnad. 

Alla människor är heller inte så bra på att läsa andra och att anpassa sin ansiktsmimik. Är man van vid att hälsa på ett visst sätt kan det vara svårt att ändra på.

Även vårdpersonal är människor och inga perfekta robotar

Kanske därför de försöker vara glada och trevliga mot dig. Men du vill kanske inte må bättre, utan trivs bäst i din offerkofta. 

 

 

Men snälla lilla vän, jag mår liksom inte bättre bara för att någon annan än glad! Tyvärr funkar jag inte så! Speciellt inte de som får betalt för att umgås med mig, jag mår väldigt dåligt av att träffa dem men är tvungen. 

1. De tänker inte på att "hur är läget?" och liknande är en fråga. De ser det bara som en hälsningsfras. Ett hej med några extra stavelser. 

2. De kvittrar för att det många gånger fungerar för att muntra upp människor, åtminstone litegrann. Men ibland är det ju som du säger. Att man är så nere att det där kvittret mest känns som att de vill att man ska vara gladare än vad man faktiskt har förmåga till.

Social kompetens är att först läsa av personen och sedan anpassa sig efter det, inte att bara gå på som vanligt och köra sitt eget race! De hade lika gärna kunnat ge mig ett knytnävsslag, det hade fått samma effekt på mig! De är socialt klumpiga och respektlösa! Till och med jag som har autism läser av och anpassar mitt bemötande efter de människor jag träffar! Så varför ska sådana efterblivna utvecklingsstörda få jobba med mig?!

Som autist lär man sig att anpassa sig, eftersom de flesta är konstiga i jämförelse med en själv. Människor som är som "alla andra" lär sig inte det på samma vis. De går inte på alls lika många nitar som de kan dra lärdom av.

Man skulle förstås önska att alla som jobbar med att hjälpa autister hade bättre koll. Men att komna till rätta ned kompetensbristen kostar pengar - pengar som inte finns.

Exakt, vi som har autism har oftast tränat massor och lärt oss, till skillnad från såna som verkar ha haft det lätt och därför aldrig blivit aktuella för utredning och diagnos, och därmed nånstans inom sig känner att något är fel, och väljer yrken där de får "umgås" med likasinnade! De lever i tron att de är så himla normala, och trots att de inte fattar enkla logiska saker så fattar de inte att de inte fattar.. Förstår du hur jag menar? 
Iochförsig inte deras fel, men mig har de iallafall inte kompetens för att jobba med.. Det är mest jag som jobbar, för de är inte kapabla till att styra upp arbetet! Och jag sitter och betalar skatt för detta, fy fasen! Även vårdpersonal, har inte kunnat/velat hjälpa mig må bättre.. ändå får jag hosta upp pengar för att träffa dem, och betalar dessutom en av de högsta skatterna i detta samhälle. Inte konstigt att jag reagerar när de hånflinar och frågar hur det är med mig! Jag förväntar mig lite mer än så!