Krångel med försäkringskassan
Hej
Jag har varit sjukskriven i lite mer än 1 år nu för ME/CFS.
Jag var sjukskriven 100% först i 1 månad, därefter jobbade jag 25% ett tag och sedan har jag ökat till 50% och där är jag nu.
Det har tagit 15 år innan jag fick rätt diagnos. Det har känts som att ingen läkare har förstått mig innan dess. Man har gissat på massor med olika diagnoser men inget har stämt helt och de har därmed inte vetat vad det har varit. Fick besvär efter en halsfluss som 15-åring. Så nu senare fick jag då en jättebra läkare som jag hade i ca 2 år. Nu har han bytt till en annan avdelning. Jag skulle få en ny men man glömde boka in mig. Fick därför en annan tillfällig så länge.
Jag har varit hemma från jobbet några enstaka gånger kanske varannan/var tredje månad. Två bakslag med 1 veckas frånvaro. Senast förra veckan. Då satte jag mig på psykiatrin kl 08 på morgonen och grät och kände att jag bara inte orkade mer. Reagerar med panikångest när jag är utmattad.
Mina handläggare på FK har hittills varit bra. Tills nu. Han ringde mig förra veckan och sa att det är helt okej att vara hemma upp till 8 dagar utan att ett nytt sjukintyg behövs. Han sa även att om jag inte skulle klara att jobba efter det kan jag bara få ett nytt intyg.
Idag var jag tillbaka på jobbet. Det kändes bra.
Handläggaren ringde mig och sa att jag inte kan hålla på såhär. Det är emot regelverket. Man får inte vara hemma då och då så. För uppenbarligen funkar inte 50% arbete då. Han sa att de nu kommer att utreda mig. Han ville ha kontakt med min chef och värden för att dubbelkolla allt. Han sa även att han inte vet om jag kommer att få mer sjukpenning nu och att de kommer att kräva sjukintyg from nu från dag 1. Även om jag skulle börja jobba 75% snart. Han sa att jag måste ha kontakt med min chef och göra anpassningar i arbetet (det gjorde vi för längesen). Funkar det inte att jobba 75% trots anpassningarna kommer jag att skickas till arbetsförmedlingen för att leta upp ett nytt passande jobb istället.
Saken är den att jag har kämpat mig upp från noll. Jag läste klart gymnasiet som tog totalt 10 år. Redan då pratade arbetsförmedlingen om att ge upp om mig. Men jag tog tag i det själv. Läste vidare till ett administrativt yrke inom vården. Där jag kan sitta för mig själv i lugn och ro. Fick jobb några km från mig. Där jag ville vara. Överlycklig för det. Det funkade jättebra, har jobbat heltid tills nu. Det har hänt en massa hemska saker som gjort att jag försämrats igen. Men jag är så mycket bättre nu och kände att jag har på väg upp igen. så kommer detta.
Hur kan man tvärvända på detta sättet? Vad är det som händer? Tror han att jag fejkar för att jag gick tillbaka till jobbet idag? Det känns inte som att han tror på mig riktigt. Varför ska man annars utreda mig och kontrollera allt? Men jag känner bara, ja men gör det då. Har ingenting att dölja.
Sa att jag blev orolig och ledsen. Han svarade ingenting. Inte bra detta med oro, det drar energi. Får inte lust att ens äta. Blir så less på allt.