Ingen uppskattning

Alltså förlåt. Men om någon hade haft mage att klaga så som din svärmor gjorde så hade jag sagt ifrån på plats "det lämpliga är att säga TACK och inte klaga!" Därefter hade jag meddelat övriga familjen att de får fixa firande för sin mamma själv hädanefter.

Varför i all sin dar ska du slita ut på dig själv för att bli bemött på det viset?

har inget riktigt syfte med det här inlägget. Vill bara få nån uppmuntran kanske? Eller nån som känner igen sig? Vet inte 

Min svärmor fyllde år i lördags. Jag samlade hennes barn, hennes man, bästa vän för att gå ihop och fixa nått för henne. Ingen var särskilt engagerad, men bidrog med pengar och tyckte att det var tillräckligt. Jag erbjöd mig att samla ihop summan och gå och hitta några presenter, vilket alla var med på. 

Jag gick runt köpcentrumet 5 timmar för att hitta de perfekta presenterna, köpte, returnerade, köpte nytt, mätte, försökte jämföra storlekar, ringde runt. Slog in allting, fixade ljus, dekorationer. 

Väl på dagen frågar jag om någon kan köpa med sig en tårta, vilket ingen tycker är nödvändig. Så jag bakar en kaka, lagar mat, städar. 

Min svärmor blir först glad, men börjar sen klaga över stil, storlek, ljusen på tårtan visar hennes rätta ålder, vilket tydligen är ett problem? För hon identifierar inte sig med den åldern och hade velat ha andra ljus. Hon hade hellre velat ha en tårta än min kaka och maten var inte särskilt lyxig. 

Innan hon går ber hon om kvitto på allting: ifall hon vill byta. Min svärfar tackar mig för engagemanget och hon svarar: självklart engagerar hon sig, hon måste ta hand om mig nu också. 

Hon är som hon är, jag hade inte förväntat mig den här attityden. Men det stör mig bara lite. Det som stör mig mest är att min man inte gett mig nån uppskattning, han har tvärtom istället varit extra sur, suckig och klagig sen födelsedagen. När jag tog upp min besvikelse med honom sa han bara att ?jag gör det pga diverse hemliga baktankar och inte för att jag genuint vill?. Vilket såklart inte stämmer, men det suger att det är så han känner. 

Det är så trist att ge en viss energi och inte ens få hälften av det tillbaka. Min svärmor är speciell, men överlag kommer vi överens relativt bra, så förstår inte vart den här attityden kommer ifrån? När jag fyller år har hon glömt det, ringer och frågar min man om jag fyller år idag eller imorgon trots att han redan påmint henne i sms 5 ggr den veckan. När hon ger mig presenter är det hennes gamla grejer hon slagit in, eller i strl xl, trots att jag uppenbarligen är väldigt liten. Men jag har aldrig klagat, jag är tacksam oavsett. Hon sa inte ens tack när jag grattade henne. 

Blir också ledsen över att dom ?klagar? såhär på mig framför barnen, tycker inte alls att det ger en bra bild över hur man beter sig mot varandra. 

Vet som sagt inte vad syftet är med det här inlägget, är bara väldigt ledsen och kan inte släppa det. 

Tyckte mest synd om henne. Förra året firade ingen henne, hon ringde mig och var besviken på sin man och skickade några ledsna sms till till min man. Insåg att firande betyder mycket för henne, så ville att hon skulle vara glad liksom. 

Jag gillar ändå henne majoriteten av tiden, hon hjälper till mycket och är väldigt engagerad med våra barn. Men kommer inte lägga ner så här mycket energi på henne igen. Jag är en väldigt känslig människa men ett tack är väl ändå inte jätte mycket begärt  

Jag förstår att ni tänker att hon helt enkelt inte gillar att fira, det blir lätt den uppfattningen man får. Men det stämmer helt enkelt inte, hon älskar firande och hade helst velat fira alla länders högtider bara för att få festa och fira. 

Jag är inte så, jag firar helst ingenting och har upprepade gånger fått höra klagomål för att jag är tråkig och inte engagerar barnen i högtider. Min man är lik mig på det sättet och hon blir alltid väldigt besviken när han inte vill fira födelsedagar, komma på andras födelsedagsfiranden osv. 

Det är väl just det som gör det hela ganska bittert. Jag går utanför min comfort zone för hennes skull och får ett sådant mottagande. 

Sen förväntar jag mig inte en puss på foten eller offentlig hyllning tillbaka av henne, men ett simpelt tack, utan klagomål hade varit trevligt.  

Av min man förväntar jag mig åtminstone att han inte håller på med sura miner och anklagande toner. Det är trots allt tack vare mig det vart ett firande överhuvudtaget och han slapp engagera sig.