Kronisk depression

Redan i unga år ådrog jag mig en hjärnskada. Långt, långt senare förklarade en neurolog att det med största sannolikhet är den som är anledningen till att jag har mått psykiskt dåligt genom hela livet. Bland annat har jag lidit av kronisk depression som inte gått att behandla med antidepressiva läkemedel.
Det har passerat några år sedan jag fick reda på detta och tanken på att det är ett kroniskt tillstånd är svår att hantera. Jag kommer aldrig att bli av med mörkret.
Nu mår jag totalt piss. Men vart ska jag vända mig? Neurologen kan inte göra något, det går inte att operera. Och psykiatrin kan inte heller göra något då jag inte svarar på antidepressiva eller ECT. Tro mig, jag har försökt under alldeles för lång tid.
Vad kan jag egentligen göra? Jag kan inte tänka klart längre. Just nu vill jag bara göra slut med sambon och ställa mig framför tåget. Jag är mitt i livet och kan inte föreställa mig att leva med detta i 30-40 år till.

Jag skulle rekommendera en vettig terapeut, skit i att det ska vara skattefinansierat, om man ändå tänkt dö, kan man lika gärna prova detta.

Jag har ALDRIG träffat någon som varit kroniskt deprimerad utan anledning. Jag har själv lidit av psykiska problem. Vaknade upp efter en överdos redan som 13 åring när jag vårdades på intensiven. Haft ett rent helvete?.

Sedan av en slump så träffade jag en fantastisk terapeut. I 15 år hade jag då blivit söndermedicinerad, jag hade blivit felbehandlad, jag hade typ alla diagnoser som fanns inom psykiatrin. Jag fick fruktansvärda biverkningar av medicineringen. Sedan i behandlingen vändes allt.

Mitt liv är så annorlunda, jag tänker inte ens på min psykiatriska problematik, trots att jag varit på behandlingshem typ hela tonårsperioden och varit där emellan inlagd med tvångsvård. Gick inte gymnasiet och så vidare?.

Jag har lärt mig att ta det psykiatrin säger med en nypa salt. Förklaringarna är mer hypoteser. Om jag skulle på allvar ha alla diagnoser jag fått genom åren hade jag ju varit helt handlingsförlamad?. Det är förövrigt avskrivna idag. Hade bipolär sjukdom även och medicinerades med detta i massor av år. Fick diagnosen för över 20 år sedan?. Och jag hade verkligen ett problem. Sedan har jag kämpat som ett djur med detta och har nu varit helt medicinfri i fyra år?. Då har jag bipolär sjukdom typ 1. Anledningen att jag varit medicinfri är pga planerad graviditet, graviditet, amning och nytt barn. Och det har gått bra. Allt som inte skulle gå bra har jag slutligen lyckats med. Men inte tack vare piller?

Sedan kan medicinering absolut vara ett bra komplement till psykoterapi. Men skulle inte rekommendera det som enda lösningen. Staten betalar dessutom inte det som behövs i terapitid men jag är så tacksam för det livet jag fått, för jag kunde lika gärna strukit med när jag va 13.

Kronisk depression

INNEHÅLL