Ångest (långt)
Tja Tänkte kolla om nån har varit me om liknande problem
iallafall jag är 23 och har haft ångest sen mitt senaste förhållande, ja gjorde slut men endå så har ja haft ångest och grova skadetvångstankar o sexuella tvångstankar sen dess
o ja har gått till kurator, psykiatrin, vårdcentralen o bara fått höra att ja ältar o ska prata me nån
när ja tänker första gången ja fick ångest/oro va när ja va liten då min mor va tvungen o va vaken för att ja skulle kunna sova va väl typ 10 år elr nåt
skulle hon o gå o lägga sig o ja va vaken så blev ja ledsen kände en slags tomhet o typ att ja va helt ensam på jorden om hon inte fanns där va ja kommer ihåg iallafall
och den där känslan som ja hade som liten kom tillbaka efter mitt senaste förhållande när ja skulle göra slut så den känslan sa (va ja kunde fatta) va att ja klarar inte av att va ensam elr att ja ville försöka o va kvar
och sen hade ja ångest för att ja kan inte va me henne för ja kände att ja vill inte bara av nån anledning (hon gjorde inget fel) så dem här två känslorna hade ja fram o tillbaka o nån/några veckor tills ja kände att de går inte mer, ja fattar fortfarande inte varför det blev som de blev elr varför ja inte ville va me henne
och har fortfarande ångest över det, kan få stark ångest o bara se en bild av henne
iaf ja flyttade hemifrån i september o ja känner stark nu att ja ångrar mig, och ångesten har ökat o när ja skulle flytta in första dagen kände ja bara ångest o typ en känsla av ja vill inte
men ja bor kvar endå idag, ja är arbetslös idag o umgås bara me familjen ja har Folk ja kan umgås me med det känns bara jobbigt o får ångest av det typ
varenda gång ja ska gå hem till lägenheten får ja en känsla av typ ja vill inte, men Sen när ja väl e hemma är det inte lika jobbigt men har märkt också att ja mår sämre när ja är själv
ja undrar om det kan va ocd o typ osjälvständig personlighet ja kan ha
för när ja berättar mina problem till läkare, mina föräldrar osv får ja en känsla av att ja ljuger, ja bara ?hittar? på det fast ja vet att ja har känt o tänkt vissa tankar när ja är själv
ja kan få ångest av att köpa pizza, mat osv, fast ja vet att ja måste ju äta liksom? O känner bara att ångesten försvinner inte förens du avbryter det/lämnar tillbaka sakerna, vet inte om de e tvångstankar
lite Samma ja kan få ångest av att köpa öl så ja gör det inte längre,
men är ja hos mina föräldrar vill ja ha öl
för några månader sen tänkte ja beställa en hobby sak typ, nåt ja hållde på me förr för att fördriva tiden o bara kunna försvinna i det man gjorde o slippa tänka typ, ja velade fram o tillbaka sen tillslut beställde ja de en fredag va de, ja hade ångest som bara ökade hela helgen tills ja slut fick avbyta ordern för att ångest skulle släppa.
vet inte om det har lite me att göra att sist ja hållde på me de fick ja bara en känsla av vafan gör ja me mitt liv typ, folk lever sitt liv o ja sitter me saker barn gör typ
iallafall sen dess har ja varit inne o kollat på samma sak typ, varit nära o köpa de men ja vet inte om ja vill ha det elr om ja sen kommer ångra mig så ja köpte de inte
det gjorde ja idag o har stark ångest flr de, blir så frustrerad på mig själv varför kan ja inte bara känna ja elr nej, varför kollar ja på det om ja nu inte vill ha det? Det va inget dyrt o ja har bra ekonomiskt, men ja har börjat få ångest över när det är ja som måste ta beslut
nån kan fråga mig vill du ha kaffe, ja säger ja automatiskt sen kan ja få ångest o känna vill ja verkligen ha det?
ja Kan prata me folk o känna ångest direkt efter typ som ?ville ja verkligen säga så mycket. tycker ja verkligen det??
en som ja jobbade me skrev att han skulle sakna mig så ja skrev detsamma automatiskt liksom, hade stark ångest över det o kände att ja måste skriva att ja inte menade det för ja känner att ja inte kommer sakna han
när ja jobbade sist så fick det inte va stora repor på det vi skickade iväg, små repor va okej, iaf ja kunde gå runt o fråga jätte många om det va okej o skicka fast ja inte tyckte det, ja kunde få ångest över att ja skickade de o känna typ att ja måste gå till chefen o berätta det
ibland kan ja känna Mig ensam o då kan ja skriva me folk sen direkt när ja inte känner mig ensam längre så känner ja att ja inte vill skriva me den personen egentligen o då känner ja att ja bara skriver me folk av egoistiska själv o det är fel
när ja va 13 elr nåt testade ja röka på några gånger sen efter nån gång blev ja konstig va ja kommer ihåg fick typ en känsla av att ja är inte här riktig, lite som en dröm när ja mår sämre får ja lite av samma känsla typ när ångesten kommer
ja Tar flouxetin, kände lite att ångesten släppte men ja får ju fortfarande ångest över saker ja gör, men har börjat må illa när ja äter ibland o känner mig mätt snabbt o svårt o sova
ibland om ångesten är stark känner ja bara att ja vill bara hem o lägga mig i sängen, alla Mina intressen försvinner inget är kul längre
ibland kan ja känna att ja vill umgås me folk men gör de inte även om ja kan känna att ja behöver det, för är rädd att ja ska ångra mig att ja inte vill egentligen o behöva avbryta, ja vet inte om det är ångesten som styr elr om ja verkligen vill de
ja ringde Till psykiatrin o frågade om ja kunde få komma dit igen Pratade me en psykolog men han sa att vårcentralen måste skicka en remiss till psykiatrin
iaf så ja bad läkaren skicka en remiss
o han sa att han kan göra det men de kommer nog få avslag o sa att det är nog så att dina problem inte är tillräckligt allvarliga
men ja känner att nåt är fel o ja vill lösa det nu, helst igår iallafall börja.
