Rätt eller fel att vara ledsen?

Självklart har du rätt att vara ledsen och behöva sörja! Det är såklart en sorg att det inte blev som ni ville. 

Man behöver tillåta sig att känna sina känslor, för att kunna acceptera och hantera dem. Sen behöver du ju i slutändan hitta ett alternativ att hantera det, vare sig det är på egen hand eller med hjälp. 

Tack för svar. Att du tog dessa minuter och skrev ett svar till mig, det värmde och att du inte gjorde som någon här bara gav en tumme ner, jag vet att så som jag känner är fel men det var inte en moralisk lektion jag behövde utan lite stöd.

Självklart så har du rätt att vara ledsen och att sörja. 

Tycker att du har all rätt i världen att sörja er situation, att du har två fina barn och ett bra äktenskap gör inte sorgen mindre valid. 

Känns sorgligt att du känner dig hemsk för att du sörjer, gör inte det. Vet själv hur avgrundsdjup barnlängtan kan vara, jag och min man försökte i nästan tolv år att få biologiska barn innan vi gav upp och det är en smärta som jag inte önskar någon. Tror inte att den känns mindre för att man fått barn, kanske kan dock barnen hjälpa i sorgprocessen- att man kan hitta glädje och styrka i de barn man fått? Men sorgen är ju ändå där och det är ok, du får känna sorg, ilska, avund och allt annat som hör till för att kunna nå acceptans och känna lycka igen.

Varma kramar 

Att ha otur är ingen tävling med rätt till sorg som pris - sorgen finns om den finns. Vissa barnlösa accepterar det ganska snabbt och går en annan väg i livet. Andra lider i många år. Vissa som inte får ett tredje barn rycker på axlarna, medan det för andra är en stor sorg. Det enda problemet skulle ju vara om du pratar med någon som är ledsen för att hon/han inte kan få ens ett första barn och beskriver din sorg som viktigare eller större än den personens. Det kan vara svårt att hantera andras sorg när man har fullt upp med sin egen, men ingen sorg är oförtjänt. Finns den så finns den.

Hej,

jag inser att detta är en gammal tråd men känner mig manad att svara då jag befinner mig i en liknande situation. Jag är 38 och vi har försökt med vårt tredje i ett år nu utan framgång. Lågt amh och testade ivf med äggplock men fanns inga ägg i blåsorna. Detta är ett hårt slag och det jag vill säga ä att jag verkligen förstår din sorg och även känslan av skuld över att man sörjer. Jag är otrolig ledsen över att det inte går vägen för oss men samtidigt så lycklig över mina barn. Förvirringen blir stor. Du är iallafall inte ensam och jag tycker nog att vi måste vara ledsna också. Det är svårt att inte vara det hur som helst,