Energikrävande halvbror som ger mig dåligt samvete

Har en fantastisk familj och älskar allihopa. Men ibland är vi så röriga. Alla pratar i mun på varandra och det är väl ok. Men har en äldre halvbror som är så hetlevrad och i diskussioner kan stå och verkligen leva sig in i ämnet och låta arg. Han är väldigt omtänksam och snäll, men tar så mycket energi av mig och pratar hela tiden. Detta gör att jag ibland när vi ses väljer att prata med andra familjemedlemmar mer än honom, eller hålla mig kort för jag orkar inte. Känner mig ibland stressad innan träffarna för jag vet att han kommer vara energikrävande.

Jag får så dåligt samvete efter jag åkt hem, tycker jag varit osocial och otrevlig. Vi känner varandra superbra ska tilläggas, pratar i telefonen ofta, vi är nära familj. Jag kan bli sur och snäsa ifrån så som man kan få göra mot dem man känner bra, för han bara maler på och kan lägga sig i för mycket tycker jag. Vet inte hur jag ska förklara riktigt.Ibland klarar jag av att vara lugn och sansad men idag så orkade jag knappt vara i närheten av honom under påskmiddagen. Vi har ett stort hus så jag höll mig i princip i andra rum medan han pratade med andra släktingar.

Får dock skitdåligt samvete nu efteråt. Vi ses trots allts sällan, och nu när vi väl gjorde det så bara höll jag mig undan.

 Varför är man så här som människa? Gör en sak och sen får man dålig samvete också. Skitjobbigt tycker jag. 

Är jag en taskmört? Eller är det ändå helt ok att man som familj får vara lite som man är? Det betyder ju inte att man inte älskar varandra. Men man kan ändå tycka en person är skitjobbig? Åh...