Vuxet bonusbarn som borde flytta ut...
Hej
Lever i ett förhållande med min fru, vårt gemensamma barn och bonusbarnet som frugan hade sedan tidigare.
Vi har varit tillsammans i 17år nu, sedan bonusbarnet var 3år. Hen tog studenten i sommras -23. Det har varit mkt tjat på hen för att få saker gjorda under hela uppväxten.. En ständig kamp med allt. Det hände ingenting annars. T.om när hen skulle ta körkort så var det mkt tjat. Aldrig någon eget initiativ till att ut å köra eller sätta sej ner med teori. Det trodde man ändå att hen skulle tycka vara kul och kunna inse att pga där vi bor så behövde hen ett körkort. Vi kunde inte hålla på å köra fram å tillbaka på en vuxen person. Räcker med att vi får köra på den yngre. Men tillslut så fick hen ett kort iaf och köpte sej en billig bil som hen nu skiter i å tahand om men det är en annan sak.
Sen var det ju det där med jobb... hen har snart varit arbetslös i ett år. Förutom ett kortare inhopp på ett lager på hösten under 1mån. Men trots godkända betyg i allt så var utbildningen på gymnasiet inget hen ville arbeta med, inte ens ge det en chans. Arbetsförmedlingen har hen fått för sej är bara "tattare å utlänningar" som går till. Fråga mig inte var den skeva bilden kommer ifrån. Det har varit mkt tjat för att hen ska söka jobb.
Jag är så förbannat trött på hen pga allt tjat. Jag såg fram emot en student med jobb och att hen flyttade hemifrån vilket de flesta av hens kompisar nu har gjort. Jag är ärligt talat lite avis på dessa föräldrar som fått barn som är lite mer mogna och vuxna i sitt sätt.
Bonusbarnet har även en partner. Dessa två är hos oss betydligt oftare än hos den andre. Och det är ju inte gratis. Dom äter och duschar och är uppe sent på nätterna på helgern. Partner har jobb, inget fast jobb men dock väl en inkomst.
Bonuset är rätt ekonomisk av sej och slösar verkligen inte med pengarna. Hen har sparat julklappspengar, födelsedagar och från lagerjobbet i höstas. Nu dimper även återbäringen ner. Så pengar har hen.
Jag har kämpat länge med att få frugan att börja kräva in lite hyra. Det har hon haft svårt med. "Hen har ju inget jobb".
Nej det har hen inte men hen behöver ju inget sålänge det finns pengar på kontot! Detta har också varit tärande på oss.
Ibland känner jag bara att jag vill flytta. Inte skiljas för jag älskar min fru. Men flytta ut tills hen har flyttat.
Nu tillslut har hon börjat ta lite hyra, 500kr... det är alldeles för lite tycker jag. "Hen har ju fortf inget jobb" säger hon.
Men med hens saldo på kontot kan hen bo hemma i flera år för en 500ing i månaden... 2000-3000kr hade varit mer rätt. DÅ hade kontot krympt också och pengarna börjat sina snabbare. Hen får betala sin egna bensin och försäkring på bilen. Det gör vi inte. Men det är inte mkt med tanke på hur lite det körs.
Vad ska jag göra?
en 20åring som fortf bor hemma och verkar inte ha några planer på att flytta. Hens partner är likadan och verkar inte ha bråttom iväg hemifrån trots jobb å inkomst. Jag KVÄVS!!