Ser jag på vänner och bekanta verkar de med liten åldersskillnad (1-2,5år) till sina syskon oftare vara osams i vuxen ålder. Jag tänkte att det kanske beror på avundsjuka, rivalitet under uppväxten. Men kanske det bara är en slump att det ser ut så hos mina bekanta?
Det verkar bli knappt 2 år mellan mina barn så jag hoppas inte det stämmer.
Jag tror det är bra med tätt i ålder mellan syskon, mina syskon (halvsyskon) är alla äldre än min mamma, alla mina syskonbarn är även de äldre än mig, och även om vi har en väldigt god kontakt så känns mitt yngsta syskonbarn mer som en storasyster (2 års skillnad) än vad hennes mamma (min halvsyster) gör.
Jag tror det är bra med tätt i ålder mellan syskon, mina syskon (halvsyskon) är alla äldre än min mamma, alla mina syskonbarn är även de äldre än mig, och även om vi har en väldigt god kontakt så känns mitt yngsta syskonbarn mer som en storasyster (2 års skillnad) än vad hennes mamma (min halvsyster) gör.
Stämmer inte på de jag känner.
Vi är fyra syskon flytta 91, 93, 95 och 97. Relativt trångbodda under uppväxten med delade rum, endast ett badrum och en bil som inte rymde alla personer. Känns som det enda vi gjorde under uppväxten var att vi bråka. Nu när vi är vuxna och inte behöver ha någon kontakt har vi alla valt bort kontakt, jag har inte ens telefonnumret till någon av mina syskon.
jag känner till syskon som inte gillar varandra. gemensamt i de fallen är att det beror på föräldrarna. Tex att de favoriserat något av barnen, att de inte hjälpt till att bygga relationen (tex svartsjuka när syskonet fötts) eller att de på annat sätt haft en knepig uppväxt.
Jag tror att det finns så många faktorer som är med i spelet, att det inte går att ta en enda, som åldersskillnaden, och säga att det är den som avgör vilken relation man har till sitt syskon som vuxen. Det som avgör är andra saker också, t.ex. vilken personlighet syskonen har, hur föräldrarna agerat, hur många syskon det finns, boendesituationen, händelser under uppväxten, m.m.
Min man har en bror som är bara 14 månader yngre. De är inte speciellt nära, inte så att de är osams eller har en konflikt, utan de är bara så olika till personligheten att de inte har så mycket utbyte av varandra. Jag och broderns fru, däremot, är nära vänner, och vi har barn i samma ålder, så vi umgås en del ändå.
Sedan finns det två syskon till i min mans familj, som också de har 15 månader emellan, Och de två har sedan barndomen alltid hängt ihop och stått varandra nära, och gör så även nu när de är vuxna.
Vi är fyra syskon flytta 91, 93, 95 och 97. Relativt trångbodda under uppväxten med delade rum, endast ett badrum och en bil som inte rymde alla personer. Känns som det enda vi gjorde under uppväxten var att vi bråka. Nu när vi är vuxna och inte behöver ha någon kontakt har vi alla valt bort kontakt, jag har inte ens telefonnumret till någon av mina syskon.
Ser jag på vänner och bekanta verkar de med liten åldersskillnad (1-2,5år) till sina syskon oftare vara osams i vuxen ålder. Jag tänkte att det kanske beror på avundsjuka, rivalitet under uppväxten. Men kanske det bara är en slump att det ser ut så hos mina bekanta?
Det verkar bli knappt 2 år mellan mina barn så jag hoppas inte det stämmer.
Kanske mest en slump bland dina bekanta? Beror inte syskonrelation ändå mest på personlighet? Känner tvillingar som brutit kontakten helt och tvillingar som är jättetighta fast de lever i olika länder. Har vänner med tight relation och vänner med noll relation till syskon, de flesta av mina vänner har syskon med 2-3 års skillnad. Maken har i det närmaste noll kontakt med sin bror, tre års åldersskillnad.
Själv är jag sladdbarn och att inte vuxit upp ihop ger ju en mer distanserad relation. Vi hörs per telefon kanske 2-3 gånger per år. Tror vi skulle vara närmare om vi valt mer lika liv, nu har vi gjort totalt olika livsval och prioriteringar. Jag var som barn väldigt avundsjuk på att ?alla andra? hade syskon med 2-3 års skillnad. Så vi har tre barn med 2-3 års mellanrum. För jag ville ge barnen det jag inte fick. Men det är ju inte säkert att dom kommer ha någon kontakt som vuxna för det.
jag känner till syskon som inte gillar varandra. gemensamt i de fallen är att det beror på föräldrarna. Tex att de favoriserat något av barnen, att de inte hjälpt till att bygga relationen (tex svartsjuka när syskonet fötts) eller att de på annat sätt haft en knepig uppväxt.
Håller med.
Vi är 4 barn födda på 6 år och har en jättefin relation i vuxen ålder. Ibland är det lättare att vara fler än två. märker att det blir ständiga jämförelser när folk har två barn. En är god, en är ond, en är ful, en är vacker, en är smart, en är dum osv. Med flera barn har man större frihet att skapa sig en egen roll.