Behöver jag vänta på han hur länge som helst?

Jag har såklart berättat om statistik osv. han vet precis. vi fick resan ett ma innan barnet. Jag känner mig maktlös. Har även sagt att om han ej vill, kan vi låta bli, att då vill jag veta det, och fokusera på annat osv. 
Jag har ätit
folsyra nu sen årsskiftet, levt hälsosamt osv- allt för bra förutsättningar för en kommande graviditet. Känner mig nästan  llurad. 
Han vill inte heller att vi gör oss av med alla barn prylar vi sparat.

Klart du inte ska vänta. Sätt in en spiral. Vad han än säger så verkar han inte vilja. En spiral kan man ändå ta ut när som helst. Du blir dock inte yngre, själv hade jag inte fortsatt i er ålder utan nöjt mig med det antal barn som finns.

Jag tycker inte du ska vänta mer.

Ni hade bestämt ett tillfälle tillsammans i förväg, nu backar han. Jag tycker det är fult beteende. Visst, ni kan prova att sätta nytt datum om du orkar och tror på att han kommer hålla det, men det låter inte som att du är sugen direkt? 

Du hsr frågat flera gånger om han inte vill, han säger nej. 

Du har berättat om statistik och förklarat dina själ, han säger att han förstår.

Det där med folsyra och leva hälsosamt för att förbereda dig tycker jag verkligen var droppen.

Han verkar inte alls förstå/bry sig hur mycket arbete du lägger ner. Han har fått flera "varningar" av dig. 

Jag tycket du har all rätt att sätta in spiral, gå vidare och fokusera på annat. Han hsr haft sina chanser, det är över nu. 

Bara du inte kommer att beskylla honom att det var hans "fel" att det inte blev något mer barn så att ni blir bittra på varandra.

Känner du att du kan leva utan fler barn, så släpp det, sätt in spiral, gå vidare, och förklara varför för honom. Är du inte redo att ge upp barndrömmen för egen del, så påtala allt detta för honom och säg att antingen gör ni något NU eller så får det vara!

Bra svar! Är själv inne på samma spår som ni? Sen är jag väldigt orolig över hur bitter jag skulle bli, om vi skjuter upp det, och det inte blir till nåt sen. Jag kommer ju alltid tycka att det var hans fel för att vi inte försökte i tid.? 
Jag är inte helt 100 om jag är redo att ge upp drömmen om en till riktigt idag.
Tidpunkten vi utsatt var april-juni. Så självklart laddade jag för april...kan väl vänta en månad extra,
men varje månad känns lång.
Tanken med spiral sade jag om till honom. jag sade rakt för ca 1 månad sedan att jag får ångest varje gång vid sex,
när han gräver fram kondomen. Efter det har vi inte haft samlag.:: Men han hittar andra lösningar.. Jag vill inte tvinga eller pressa han, men mitt tålamod tar slut. Vi pratade om två barn( han har bara vårat gemensamma).  
Försöker att inte ta upp detta nu innan april. Men kommer nog få ett sammanbrott sen om detta inte löser sig.

Okej, så egentligen har han till juni på sig då?

I höstas var detta ett hett ämne hemma. Jag sade att jag vill veta en tidpunkt. Jan funderade och sade Q2. alltså april- juni.
jag laddade självklart för april? jag skall tillbaka på jobb i juni och barnet börjar förskola.skulle gärna ha varit gravid då? ( kräks nästan halva grav,
lindrig hyperemesis, medicineras osv) har haft lätt att bli gravid,
men nu är jag ju ?gammal?? och ja, vad är liksom annorlunda i juni en i april? Vi enades om önskad åldersskillnad på 2-3 år. Man kan ju ej räkna med att bli gravid på första försöket liksom? 
Han verkar tycka att jag resonerar helt fel- att jag är
så otålig. Det är jag,
men helt med all
rätt enligt mig. ingen ber väl en snart 39 åring att vänta hur länge som helst 

Men är det inte lika dags att ge upp oavsett, just pga din ålder? Nog för att man brukar ange 40 år som gräns för när risken ökar för missbildningar osv men det är ju inte från en dag till en annan. Jag skulle inte chansa, faktiskt.

Men bör man ge upp utan att ens ha försökt?  Det är inte som om var och varannan 40+ mamma får
missbildade barn. Risken för
mf ökar ju dock, pga sämre äggkvalitet.  Jag har hela tiden sagt att ett eventuellt syskon bör födas innan 40. (fyller 39 i slutet på året).
Jag har många kompisar i min ålder och äldre med bebisar- ingen är missbildad, men flera fick missfall innan osv.

Jag är mest irriterad på min partner, inte osäker
om jag vågar försöka få barn i min ålder:). 

Ja det har ju inte med försöken att göra utan just risken att det blir missbildningar mm som jag tänker på. Om du vill ta risken är så klart upp till dig.

Förstår så klart att du irriterar dig på din partner iaf! Men för mig låter det tyvärr som att han inte är lika säker som du på att skaffa ett barn till... Om du skulle fråga honom med löfte om att han kan öppna sig helt utan att du kommer att skälla, då kanske han skulle våga erkänna för både sig själv och dig att det är så.

Skulle bli mer orolig över vilken oduglig man du vill skaffa barn med som inte skaffat ett jobb på ETT år. 

Om ni separerar ska han kunna ta hand om två barn själv.