Jag är inte adopterad, men hade en pappa från venezuela som jag bodde med ( i venezuela)när jag var mycket liten och började tala. Vid 23 års ålder fick jag lära mig spanska från scratch igen då allt var borta, men då hade jag flyttat till Venezuela, och ingen kunde svenska eller engelska så det blev ju hårdträning dygnet runt. Nyheter, såpoperor, tidningar, släkt, vänner, arbete, och sedan äktenskap med min man som är därifrån.
I början gick det ganska fort med det blev ett slags platå där jag var ganska bra, tills jag mötte min man, då släppte mycket och nu är jag i princip flytande. Allt som allt tog det cirka sex år, men jag kunde göra mig förstådd efter några månader.