Ny kille i 2 år, bonusbarn, rättegång?

Vill han ha egen vårdnad alltså?

Känner du likadant?

När du skriver hämta, lämna, menar du att du kommer att få börja hämta och lämna oftare om han får egen vårdnad?

Inte mycket du kan göra - det är pappan som styr yrkanden mm. Du kan däremot vara tydlig mot honom vad du önskar och vad du ställer upp på, t ex inte hämta och lämna hans barn på dags.

 

Vad är frågeställningen? 

Att barnen längtar till föräldern de träffar minst är ju inget konstigt. Oavsett om denne är lämplig eller inte. 

Förstår inte riktigt vad du frågar om eller vari problemet ligger?
Funderar du på att lämna relationen?
varför är det vårdnadstvist?
vill inte barnen bo hos er?
Du ska inte ta över hans åtaganden som förälder, dvs hämta och lämna. Sen kan du ju såklart hjälpa honom nån gång men se till att det fortsätter vara hans ansvar.

De vill jag ska vittna. Få jag är närmast barnen just nu.
Frågeställningen är om de är någon annan som vart med i samma situation och kan komma med råd. 
Ja jag funderar på att lämna om inte det börjar bli bättre snart. 

VARJEGÅNG De är hämtning från ena föräldern så är de bråk och man ska prompt inte följa. De har de bättre här men där borta har de ju inga regler alls. Och sen drar jämförelser jämt mot mig och deras gudomliga mamma som struntade i de när de var bebisar och sambon vart ensamstående pga av att hon ville festa supa mm. Hon har skrivit på att han skulle ha vårdnaden men menar nu att hon vill ha 50 50. Och därefter kaose...distansförhållande i 1 år och snart ett år som sambos. Jag är helt slut som person och fick lämna allt. Bra jobb fast anställning mm fick ta ett annat gick ner i lön. Förlorade kontakten med vänner där jag bodde förr med pga att han inte kunde flytta...

Börjar fundera när det blir bättre...och om...

Jennypenny, jag tycker att det är jättebra att du har börjat fundera på vad allt det här innebär för dig. För du har ju också rätt till ett kul och bra liv, precis som alla andra. Jag förstår att du känner med barnen och tycker om dem, men jag skulle kanske må så pass dåligt i din sits att jag skulle fundera på att bli särbo. Det är ju inte meningen att det är du och deras mamma som ska ha delad vårdnad. 

Den dagen du får egna barn kommer du knappt ha ork och tid med dem pga allt detta. Ta hand om dig. 

Jag har inte haft det som du, men jag skulle inte heller gå in i något sådant. Det är för mycket för mig, även om det säkert finns de som klarar av det. 

Men tycker det är lite konstigt att man begär mig som vittne? När vi inte varit sambos ett år (snart i juni är det ett år)ens utan haft distans tidigare och då bara ett år ca. 

Han är så bra på så många sätt men trodde allt från hans förra liv var klart liksom och nu har det vart såhär i ett och ett halft år..

Handlar om underhållet hon får betala tror  vi...att hon vill slippa undan det.
Hon bråkar, skriver skit till mig, sambon, hans pappa och syskon..

Hon sätter inga gränser för barnen och de får göra som de vill. Sen kommer de hem efter massa skrik och vägran. Rutiner som läggdags mm och man ska inte äta grönsaker, maten mm utan ska ha annat.

Sambon är duktig att säga ifrån jag med och hålla upp gränser  men det tar energi och lusten ur en sen detta började så har det vart väldigt mycket..

Man får alltid höra ja men det är tillfälligt mm det blir bättre sen...
Bara det att jag känner det knappt finns fokus till mig eller vår relation längre.. Vilket det var efter ca 6 mån in och det var bra...nu minns jag inte ens när bara vi gjorde något och inget prat om situationen eller exet...

Frågade och sade att det känns som allt fokus är på det här just nu med exet och att det inte är avslutat som det skulle vara...Så jag funderar om vi ens hinner lära känna varann eller om det bara kommer vara detta som fört oss samman på något sjukt sätt då jag uppskattar bonusbarnen och gjort så mycket för de. Men min ork börjar ta slut..

Och återigen fick jag som svar att det är tillfälligt..det blir bättre sen.. det har gått 2 år snart...

Du har ju gjort ett val där du bytt jobb, flyttat osv. Det är naturligt att det kommer svackor. Särskilt när det är tungt. Men det gör det i de flesta val i livet. Man undrar vad det är man gett sig in i? Jag tycker du ska ha is i magen och härda ut lite.

Klart du ska vittna, du ska berätta det du berättar här. Det verkar ju som att barnen mamma är olämplig som vårdnadshavare.

När rättsprocessen är över kommer det att lugna ner sig.