Vantrivs med mitt liv, hjälp!

Synd att ni hade så bråttom att skaffa nya ungar innan ni kommit in i tillvaron med de tidigare barnen. Men separation är säkert den bästa lösningen. Din man kanske går och fantiserar om detsamma, att slippa ditt tidigare barn. Eller nej, såklart inte, för ditt barn är ju perfekt och älskvärt. 

Håller med föregående, otroligt osmart att skaffa en unge när ni inte fått till en fungerande tillvaro. Detta är vad bonuslivet bjuder på och det bör man vara beredd på om man ger sig in i det. 

Att du vantrivs och mår dåligt går naturligtvis även ut över din sambo och hans son, inte bara ditt tidigare barn så det vore nog bra om ni separerade alt blev särbo. 
Din sambos son är bortskämd och inte uppfostrad på ett bra sätt av sina föräldrar dvs din sambo och ändå skaffar du barn med honom....hur tänkte du ?

Vad beror denna vantrivsel på?  Ni är två föräldrar med lika mandat att fostra barn. 

Att bonusbarnet blir mer lik sin mamma och du känner dig sur på det känns mer som en naiv önskan om att det är NI som är den bästa kärnfamiljen med väluppfostrade barn... att barnet har en egen personlighet känns som en besvikelse för dig. 

Det känns som att du har orealistiska förväntningar på vad en bonusfamilj är och hur den ska vara . 

Så lösa problemet är väl det första du borde tänka på i form av att komma till insikt,  prata med din man, se över uppfostran,  hjälpas åt etc etc etc.... 

Din inställning till barnet är en del av problemet och barnets inställning till dig påverkas av dig . Klart det känner av att ni inte riktigt synkar. Barnet kan inte välja sin egen familj utan kan bara hoppas den har vettiga vuxna omkring sig. Du är den vuxna här som borde förstå det och som måste vägleda barnet och fostra det . Det är ju inte barnets fel att situationen har krasat  - det är ni vuxna som är orsaken. 

Att skiljas löser ingenting alls överhuvudtaget. Du måste ändå deala med exet och barnet eftersom era barn är syskon . Så givetvis kommer du att få samsas om lov, högtider etc och synka schemat med exet eftersom din sambo är pappa till båda barnen. För du tror väl inte att ert barn har företräde till varannan vecka och att bonusen får ta andra dagar?  Barnen delar samma farmor/släkt  också och du får på olika sätt ändå fortsätta ha en viss relation till exet även den vägen . Kan ju bli så att er separation blir ringar på vattnet och skapar flera och nya konflikter med er alla. 

Att separera låter för mig som en flykt och slippa ta tag i ansvar och skyldigheter.  Nån annan får lösa problemet medan du hänger gardiner i ny lägenhet och blundar för konsekvenser... typ.. 

Kan du byta veckor och ha ditt äldsta barn de veckor ni inte har bonus, så hon iallafall slipper en sur och grinig mamma?

Jag tror det är många befinner sig i din situation med att de känner att de inte klickar med någons barn eller knappt sina egna, men de vågar inte erkänna det, knappt för sig själva, eftersom det är ett skamfyllt ämne.

Men det är så det kan vara, att man inte klickar och det är helt okej om man känner så. Det är lite som om man inte skulle klicka med sina egna syskon eller familjemedlemmar. 

Jag tror även detta är något som barnen känner av. De är extra känsliga för att de ännu inte har lika många filter att kunna stöta ifrån sig den känslan.

Om du känner att en separation är rätt, så gå på den känslan. 😊 Bara du kan veta vad du behöver och jag tycker du sätter så bra ord på det i ditt inlägg. 🤗