• genovamii

    Pappan till barnet ber mig göra abort.

    Hejsan. Barnet är tillsammans "planerat" av mig och pappan till barnet som lever tillsammans i en relation. Vi hade sex och utgick från att "händer det så händer det". Vi blev överlyckliga när jag plussade, men vi har tjafsat vid 2 tillfällen om någonting helt annat absolut inte barnet, jag har mycket hormoner jag känner mig som en vandrande känslobomb med massvis av känslor... Och han klarar inte av det? Han kallar mig psykiskt instabil osv, det gör mig otroligt ledsen.... Varje gång vi tjafsar såhär säger han "packa mina saker, jag hämtar dem sen" och "överväg abort, jag vill absolut inte ha barn med dig". 


     


    Jag vill inte göra abort, jag har genomgått x-antal aborter tidigare och vill inte absolut inte göra det igen, hade han inte "varit med på detta" skulle jag aldrig från första början utsätta min kropp, och barnet i min mage för en abort.... Även om det nu är väldigt litet är i vecka 5? Men jag vill absolut inte göra abort, men samtidigt känns det som att jag har en skyldighet mot honom att göra det? Men det är andra gången han säger så, sen när vi blir sams "vill han verkligen ha det".  Snälla behöver bara skriva av mig, hjälp mig att hantera mina känslor Gråter

  • Svar på tråden Pappan till barnet ber mig göra abort.
  • The Gambler

    Försök att inte vara en känslobomb?!
    Är det en sån dag - håll dig i bakgrunden. 

  • Lönnsirap
    genovamii skrev 2024-03-06 18:55:21 följande:
    Pappan till barnet ber mig göra abort.

    Hejsan. Barnet är tillsammans "planerat" av mig och pappan till barnet som lever tillsammans i en relation. Vi hade sex och utgick från att "händer det så händer det". Vi blev överlyckliga när jag plussade, men vi har tjafsat vid 2 tillfällen om någonting helt annat absolut inte barnet, jag har mycket hormoner jag känner mig som en vandrande känslobomb med massvis av känslor... Och han klarar inte av det? Han kallar mig psykiskt instabil osv, det gör mig otroligt ledsen.... Varje gång vi tjafsar såhär säger han "packa mina saker, jag hämtar dem sen" och "överväg abort, jag vill absolut inte ha barn med dig". 


     


    Jag vill inte göra abort, jag har genomgått x-antal aborter tidigare och vill inte absolut inte göra det igen, hade han inte "varit med på detta" skulle jag aldrig från första början utsätta min kropp, och barnet i min mage för en abort.... Även om det nu är väldigt litet är i vecka 5? Men jag vill absolut inte göra abort, men samtidigt känns det som att jag har en skyldighet mot honom att göra det? Men det är andra gången han säger så, sen när vi blir sams "vill han verkligen ha det".  Snälla behöver bara skriva av mig, hjälp mig att hantera mina känslor  // Gråter


    Jag tänker att det naturligtvis inte är så kul när en partner vid lite tjafs genast börjar prata separation, eller prata om att man inte vill ha barn, men att du behöver se detta i sitt sammanhang.

    Tyvärr händer det att människor faktiskt förändras när de står vid föräldraskapets faktum, och att stress och hormoner plockar fram sidor som ingen riktigt räknat med. 

    Du har verkligen inte någon skyldighet att göra en abort utifrån vad någon säger i ett gräl, snarare ingår det i att vara människa att vara TYDLIG om det är så att man faktiskt inte vill ha barn. Och rent krasst är det försent som pappa när barnet redan är fixat. Då , när mamman är gravid så är det hon som sitter på makten om detta barn ska behållas eller inte.

    Personligen tycker jag du ska ta lite promenader och faktiskt fundera över relationen till denna man. Och rannsaka dig själv om varför era gräl plötsligt blivit så allvarliga och om det är dags att skapa en annan typ av relation nu när ni ska bli föräldrar.
  • Miooo

    Är du verkligen en känslobomb eller är det han som spelar på dina känslor till du brister? Det är helt naturligt och normalt att reagera starkt när ens partner säger att hen ska lämna och ber en abortera ett önskat barn. Att han kan säga så tyder ju mer på att det är han som är känslobomben. 

  • MsM84

    Du är i vecka fem och två gånger har ni haft bråk på nivån att han tycker du ska göra abort? Fundera lite över vem du skaffar barn med och att du ska inte bara vara gravid i 35 veckor till, utan sen ska ni vara föräldrar tillsammans i resten av livet och klara av att samarbeta.

  • Tow2Mater

    Du kanske borde prata med någon om du redan har sådana humörsvängningar p g a gravidhormoner.

  • Jemp
    Tow2Mater skrev 2024-03-06 22:22:14 följande:

    Du kanske borde prata med någon om du redan har sådana humörsvängningar p g a gravidhormoner.


    Det verkar ju inte vara ts som har de största humörsvängningarna i relationen? 
  • Jemp

    Ts, du har naturligtvis ingen skyldighet att göra abort. Däremot behövs nog en funderare kring hur din partner behandlar dig egentligen? 

  • trollhona

    Han låter som en skitstövel och bara därför borde du inte skaffa barn med honom. Nu är barnet redan i magen så du ska inte göra abort för att han slänger ur sig dynga.
    Separera om ni inte funkar ihop, men behåll barnet.

  • genovamii
    Tow2Mater skrev 2024-03-06 22:22:14 följande:

    Du kanske borde prata med någon om du redan har sådana humörsvängningar p g a gravidhormoner.


    Det är inte bara gravid hormoner, jag var medicinerad för adhd och gick på hög dos som jag tvär slutade med direkt jag plussade, också sömnmediciner som jag tvär slutade med, och slutade röka cigaretter på det. Men självklart är det ingen bortförklaring, utan mer en förklaring till varför jag senaste veckorna mått som jag har gjort, detta har inte pågått än längre tid utan nu pratar vi om några få veckor ca 2 veckor jag kan ha varit svajig i humöret. SÅ jag tror det är en blandaning av hormoner från graviditeten och att jag tvär slutat med medicinerna. 
  • Tow2Mater
    genovamii skrev 2024-03-06 23:34:07 följande:
    Det är inte bara gravid hormoner, jag var medicinerad för adhd och gick på hög dos som jag tvär slutade med direkt jag plussade, också sömnmediciner som jag tvär slutade med, och slutade röka cigaretter på det. Men självklart är det ingen bortförklaring, utan mer en förklaring till varför jag senaste veckorna mått som jag har gjort, detta har inte pågått än längre tid utan nu pratar vi om några få veckor ca 2 veckor jag kan ha varit svajig i humöret. SÅ jag tror det är en blandaning av hormoner från graviditeten och att jag tvär slutat med medicinerna. 
    ännu större behov av stöd av vården som det låter. Hoppas det går bra för dig....
Svar på tråden Pappan till barnet ber mig göra abort.