Nå men här blev det intressant. Blivandets process. Jaget, en blick ut i evighetens riktningslösa fickspegel. Jaget, tiden bleknar och illusionen är kort, nuet är evigt och varandet likaså eftersom ingenting inte kan finnas. Ett nu går inte att skilja från ett annat nu, går inte heller att kvantifiera. Vad gör ett träd till ett träd? Barken, saven i stammen eller kombinationen? Är löven en del av trädet även då de är vissna och faller till marken för att sedan återföras som näring igen? Inte givna gränser, och när var trädet som mest trädigt, med utslagna löv eller kalt och med multnade löv? När är det inte längre ett träd? Samma byggstenar kan bli träd, kan bli människor. Både träd och människor blir till i upplevelserna, men vad de kommer ifrån har jag ingen aning. Materialisterna har sina förklaringsmodeller utan att ha kunnat påvisa något. En del eliminativister har förnekat att upplevelser finns, men inte fått så mycket gehör. Utöver det grundar sig förklaringar på språk, på dikotomier. Vad är språk förutom ljudvågor? Vad är ljudvågor förutom vibrationer i medium? Skalar man av allt det finns ändå upplevelserna kvar. Varandet är något att luta sig tillbaka i, kanske är upplevelser något universellt, eller så upplever varandet sig själv genom det vi kallar oss.
Objekt, subjekt och verb är kanske en treenighet som är beroende av varandra för att samexistera. Hur ser materia ut utan betraktare? Hur låter ljudvågor utan lyssnade öron? Inte alls. Subjektet skapar objekten, objekten skapar subjektet. Jag är alltför okunnig för att veta.
