• Anonym (????)

    Dotterns "sjukdom"

    Kanske lite fel kategori men det får vara så nu.


    Min dotter är idag 13 år och har opererats två gånger, en gång i ryggen och en gång vid bakhuvudet. Hon var 10 år när skolsköterskan såg att hon var lite sne, vilket varken jag eller min man kunnat se innan, ingen i släkten har skolios så det var en stor chock. Hon träffade skolläkaren några veckor senare och han skickade senare en remiss till röntgen. Hon gick på röntgen ungefär 4 månader senare, hon fick senare träffa en läkare och gå på fler röntgen, hon hade endast en krök där uppe som var 38 grader men de bestämde att hon skulle få en nattkorsett, nattkorsett tror jag verkligen förstörde hennes psykiska mående, då hon under det halvåret mådde extremt dåligt. Sen i februari 2022 så hade hon haft korsett i ungefär 6 månader och vi hade varit på röntgen och läkaren sa att hon måste opereras, hon blev såklart ledsen men operation planerades. Hon fick en operationstid i maj och vi hade 3 veckor innan varit på röntgen, efter en vecka ringde läkaren mig och berättade att de hade hittat en cysta på lillhjärnan och att hon även hade chiari missbildning. Vi fick en akut tid till sjukhuset där vi träffade hennes rygg läkare. Han sa att det måste opereras innan ryggen kan göras,  då skulle alltså ryggen bli framflyttad, hon skulle behöva en 23h korsett fram tills hennes ryggoperation. Dock så klantade Ortopedtekniken till sig så vi fick inte korsetten förrens i augusti. Hennes huvud operation skedde i september 2022, det gick bra förutom att hon mådde extremt illa väldigt länge, kunde knappt äta för hon höll på att spy, hon kunde knappt känns lukten av mat utan att bli spyfärdig. Iallafall så fick hon inte tid för ryggoperation förrens januari 2023. Efter den operationen var allt bra förutom att hon hindrades från att göra massa saker, hon var dessutom inte med på idrotten i skolan under hela åk 6. Under åk 6 hade hon ungefär 30% närvaro. Vilket gjorde att hon inte lärt sig lika mycket som andra, vilket fortfarande påverkar henne lite. Men nu till det viktiga, vad har ni för tips hur jag kan stötta henne??
  • Svar på tråden Dotterns "sjukdom"
  • Anonym (Hm)

    Till att börja med vill jag bara säga att det verkar vara en grymt tuff liten kämpe du har där hemma. Vilken tjej! Att ta sig igenom så många svårigheter och operationer är påfrestande för vuxna, så hon har en stor dos med mod och ett jäkla pannben som kämpar vidare. 


    Ibland har man inga val här i livet Och hon har fått lära sig det den svåra vägen. Men allt hon genomgår är endast under en begränsad period. Det är en del av hennes liv just nu, men kommer inte vara för Alltid. Operationerna är i syfte att göra hennes vuxenliv lättare, så att hon kan leva som de många flesta. 


    Att stötta enbart med ord till en 13 åring är svårt. lovord om en bättre framtid hjälper sällan någon som mår dåligt. Genom att smyga in guldkant i vardagen, MYCKET, guldkant, kan de svårare perioderna kännas lättare. Lämna utrymme för det fina, det roliga och det som hon älskar att göra, boka in saker som hon kan se fram emot och låt alla besvär ligga på hyllan när de inte MÅSTE diskuteras. Påminn henne om att det inte är för alltid och att hon är fantastiskt starkt som klarar sig igenom det här! 


    och du också. Påminn dig själv med. Det är inte för alltid och du är också fantastisk. 

  • Anonym (S)

    Prata med skolan om att göra upp en plan.

Svar på tråden Dotterns "sjukdom"