BUP slutenvård

Hejsan, jag var inlagd på BUP här om veckan pga suicidförsök så dom ville lägga in mig för observation. Tänkte bara dela med mig lite av mina upplevelser där inne, lite som att bara skriva av mig. Miljön inne på avdelningen är väldigt steril och allt annat än hemtrevlig. Jag hade under dagen legat på vanlig barnavdelning på sjukhuset och fått dropp för överdosen. När droppet var klart och läkarna ansåg att jag inte behövde mer somatisk vård så skrev dom ut mig men skickade mig direkt till vuxenpsykiatriska akutmottagningen för en suicidriskbedömning. (BUP akuten var stängt så fick bli vuxenpsyk). Konstig stämning på vuxenpsyk akuten. Extremt sårbara vuxna i väntrummet som satt och grät. Kändes skumt att vara där. Iaf så träffade jag en skötare och en läkare där. Läkaren sa ?vi behöver lägga in dig för observation?. Orkade inte streta emot utan gick med på det för att undvika tvångsvård. Blev sedan hämtad av en skötare från BUP som tog med mig till avdelningen.

Dörrhandtagen är specialgjorda så man inte ska kunna hänga sig i dom, låsen på dörrarna likaså. Lite svårt var det att lära sig öppna men efter några gånger funkade det bättre. Sängen var skit obekväm och jag hade bara en enda liten kudde, jag som egentligen brukar sova med 3 stycken. Man får inte ladda på rummet utan man måste lämna in sin laddare till personalen vid ankomst till avdelningen och sen låser de in mobilen i ett förråd när man behöver ladda den. Så lite mindre mobiltid får man iaf! Liksom laddare behöver allt annat man kan potentiellt skada sig med lämnas in till personalen. Dom gick även igenom all min packning samt fickor på alla mina kläder när jag först kom till avdelningen. 

Avdelningen för mig var ingen plats där jag mådde bättre. Jag har haft en ätstörning tidigare och det var flera inlagda där med grov anorexia vilket triggade mig lite. Men försökte inte tänka på det. Träffade min gamla dagiskompis som var inlagd i rullstol t.o.m, pga ätstörning. Sorgligt att återförenas med henne just där och i de skick vi var i.

Iaf, jag var såå uttråkad hela tiden, klättrade bokstavligen på väggarna. Allt jag gjorde hela dagarna var att spela spel. Dom har ett litet ?förråd? med massor av spel. Rummet är låst och om man vill ta ut ett spel får man be personalen öppna. Annars finns det ett TV rum med en stor TV med skit kanaler, några fåtöljer och en liten soffa samt några matbord. Ett lugnt rum finns även, med sackosäckar och tapet i form av en realistisk skog. Sen har dom ett träningsrum med löpband, träningscykel och några yogamattor och en yogaboll. Men lugna rummet och träningsrummet är ju självklart också låsta och kan bara öppnas av personal.

Okej, nu till personalen. En tjej var svinbra hon var ung och trevlig. Sen fanns det en annan ganska ung tjej som var rätt dryg och bitchig så jag försökte undvika henne. Men så fort jag gick ut från mitt rum och ut på avdelningen så var hon där, och glodde som en jävla örn på mig, hade koll på mig.

Nattpersonalen verkade trevliga men pratade inte så mycket med dom. Träffade de mest när de skulle runt och ronda patienterna på kvällarna.

Läkaren jag hade var en överläkare, tyckte faktiskt hon var bra, duktig på sitt jobb och visade empati. Hon satte in en massa mediciner också, direkt efter vårt första samtal. Vilket jag tyckte var jättebra då samtalsterapi aldrig funkat för mig (har gått i terapi i mer än ett år), så jag har jättegärna viljat prova medicin men BUP har varit lite restriktiva med det då jag självmedicinerar då och då med hasch. Men läkaren inne på slutenvården verkade ha överseende med det och trodde precis som jag, att jag kommer att sluta med haschet bara jag får in rätt medicin och får må bättre.

Dom tog blodprov på mig 2 ggr inne på avdelningen också. Ena gången svimmade jag nästan och allt svartnade för ögonen. Ramlade in i en dörr så personalen fick ta tag i mig och föra mig in på mitt rum igen. Är inte nålrädd eller så utan självklart skulle dom envisas med att ta det här provet direkt på morgonen precis när jag vaknat. Så hade varken hunnit äta eller dricka något innan förutom ett halvt glas juice som en sjuksköterska gav mig och tvingade mig dricka, den juicen var vedervärdig..

Så dom fick göra om provet några timmar senare. Då var det 2 andra ur personalen. Det gick bättre. En kille som stack mig, han sa inte så mycket. Men sen var det en skötare och hon stod o pratade med mig oavbrutet under hela provtagningen. Hon försökte väl få mig att tänka på annat för hon trodde väl jag var rädd. Hon gav mig päronsaft med ett sugrör under tiden blodproverna togs. Men skämdes så mycket båda gångerna dom tog blodprov för jag var ju tvungen att dra upp ärmarna, och jag var full i skärsår då så jag trodde dom skulle säga något men det gjorde de iaf inte.

För övrigt så var jag inlagd under vårdgrad 1A, som de kallar det. Ingen direkt extra tillsyn som X-vak, PÖ, SPÖK osv. Utan jag var bara tvungen att vara på avdelningen, fick absolut inte lämna den för permissioner eller så. Aja, långt inlägg men det var min lilla historia om min vistelse på BUP:s slutenvård!