Flerspråkigt barn?

Den som talar språket bäst ska prata med barnet. Det ger ett starkt språk och ger snabbast resultat. 

Om förälder 1 har svenska som modersmål och förälder 2 har tex spanska som modersmål, så är det bästa om förälder 1 pratar svenska med barnet och förälder 2 spanska med barnet. 

För min egen del har jag lyckats lära mina barn mitt modersmål och de är nu fullt tvåspråkiga, har lärt sig engelska på nästan egen hand (youtube) och ska snart börja lära sig ett fjärde i skolan. Ligger långt före sina klasskamrater när det gäller engelskan och svenskan.

Det som var jobbigt var att i början så fattade ju barnen att jag förstod dem oavsett vilket språk de använde, så de svarade alltid på svenska.  Brytpunkten kom när de behövde prata med någon som inte kunde svenska, och då kom det aktiva språkanvändandet som rinnande  vatten.

Så, var noga med att inte försöka lära ut ett språk ni inte är starka i och se till att besöka miljöer och människor där språket talas.

Som regel (och då är forskare inom området överens) gäller att en person = ett språk. Dessutom är det modersmålet som gäller, dvs. man pratar inte ett språk med sitt barn som inte är ens modersmål. Har man fler modersmål väljer man ett, främst den som ligger "närmast hjärtat". Vet man inte vilket språk det är, kan man testa på vilket språk det känns mest naturligt att leka med språket, tex. genom att hitta på tramsord eller skapa roliga smeknamn, eller på vilket språk svärord och/eller skällsord låter värst.

Jag har också ibland läst att man inte ska kräva av sina barn att använda det "rätta" språket, men där håller jag inte med. Varför ska man inte kräva att barnet pratar språk X med en om det är språket man pratar med dem och barnet kan språket?

Vi har bara gjort som ovanstående: pratat vårt eget modersmål med barnet. Han är och har alltid varit flytande på båda språken (svenska och engelska) och lärde sig dem parallellt. Med andra ord hade han hela tiden ett dubbelt så stort ordförråd som ett vanligt barn eftersom han hade orden på 2 språk. 

Barn lär sig så extremt snabbt och snappar upp ord så bra. Han gick på hemspråk från f-klass till fjärde klass, sedan ville han sluta och vi sa okej. Han stavar nästintill perfekt på engelska och har lika hög nivå på båda språken fortfarande. 

Båda språken finns i hans drömmar, hör ibland att han säger något på engelska och ibland på svenska. 

Språket är en viktig kulturbärare och är verkligen vägen in i hemkulturen så att säga. 

Vi har läst böcker, sjungit sånger, tittat på youtube mm på de olika språken.

Det finns en pojke med brittisk engelska i hans klass och jag har märkt att min son och han mest kommunicerar på engelska, trots att min son har amerikansk engelska. Den andra pojkens föräldrar talar enbart engelska med honom trots att mamman är svenska. Jag undrar om det har försämrat hans svenska lite. 

Mina barn fick möjlighet att bo utomlands som små.
Vi pratade Svenska hemma, engelska i skola/dagis och de lekte på svenska, engelska och spanska.
Barn har fantastiska möjligheter att lära sig språk, jag får kämpa med grammatiken när jag skriver på engelska men för mina ungar kommer det naturligt

Som många säger här så talar man det språk som är ens kärleksspråk, det språk man kan uttrycka sig bäst i och som ligger närmast hjärtat.
Hemma hade vi ett språk och utanför hemmet ett annat.
Våra föräldrar var noga med att alltid tala vårat hemspråk men när det kom hem vänner med ett annat språk talade vi svenska så alla skulle förstå vad som sades.
Vi hade även böcker och musik med vårt hemspråk och vi fick även hemspråksundervisning i skolan.
Jag var också barnflicka åt en familj med tre barn vars pappa pratade indiska med barnen och mamman pratade finska. Sedan pratade föräldrarna sinsemellan engelska, så barnen lärde sig alla tre språken hemma och ett fjärde,svenska, ute och i skolan.
Helt fantastiskt hur barn kan jonglera med så många språk samtidig! 

Jättespännande fråga! Jag läste själv massa om flerspråkighet hos barn när vår var liten. De flesta förespråkar att man pratar sitt modersmål med sitt barn, men det kan också se lite olika ut. En förälder-ett språk är väldigt vanligt men en del familjer där tex ingen av föräldrarna har svenska som modersmål kanske användet ett språk hemma och svenska ut. Man säger att ett barn behöver höra ett soråk 30% av sin tid för att det ska kunna utvecklas till modersmål så vill man att barnet ska ha båda språken som äkta modersmål så krävs det kanska mycket tid och insats. Å andra sidan vill kanske inte alla flerspråkiga familjer det, utan nöjer sig med svenska som modersmål och att kunna förstå och göra sig förstådd på andra språket. 

Vi anväder oss av en modifierad variant av en förälder-ett språk. Det funkar generellt för oss för båda föräldrarna kan varandras språk (svenska och ryska) så vi kan hålla en konversation alla tre på två språk samtidigt. Men när vi är hemma hos andra som inte kan båda språken så pratar båda ryska eller svenska. 

Eftersom vi bor i Sverige så har vi också varit väldigt måna om att ha aå mycket ryska som möjligt hemma. Barnet har tex bara tittat på ryska barnprogram, och vi har sett till att ha massor av musik, filmer, böcker och spel hemma. Vi hade också små lekgrupper i kvarteret så att rysktalande barn och föräldrar kunde träffas ca en gång i veckan när de var yngre. 

Tyvärr var det covid när barnet gick i förskolan, så vi kunde inte resa så mycket som vi ville, men innan pandemin tillbringade vi flera månader per år i hemlandet, och barnet gick också lite i förskola där, i tvåspråkig rysk-engelsk förskola. Nu går han i skolan så det är inte lika lätt men vi planerar att tillbringa en termin eller två i rysk-engelsk skola utomlands. 

Vi har också turen att det finns en rysk komplementärskola i staden där vi bor, så han går där varje söndag sedan han var fyra, och har ryska, matte, schack och estetiska ämnen. Han har också hemspråk i skolan, men det är inte så imponerande med bara 40 minuter i veckan. 

När det gälde att lära sig läsa på två olika alfabet så hörde jag rekommendationen att börja med det språk som inte lärs ut i skolan. Vi började alltså med kyrilliska alfabetet, och det var med det han inäckte läskoden, men sen fortsatte han på svenska av bara farten. Han har haft lite problem i f-klassen att han blandat ihop bokstäverna från de två alfabeten, men generellt har det gått bra. 

Förrutom att hälsa på släkten så tillbringar vi all vår semester i ryskspråkiga länder för att köpa böcker, gå på bio, teater och andra aktiviteter. Det enda som egentligen gäller är ju mängd, så att få in minoritetsspråket på alla tänkbara sätt är det bästa man kan göra. 

Växt upp i ett tvåspråkigt hem, det pratades båda språken. Började i svensk skola och svenska och mitt huvudspråk

Jag och min man är från olika länder, vi har 3 språk som vår son lär sig. 
Jag använder mitt modersmål
Mannen använder sitt modersmål 
Och sedan samtalar jag och min man alltid på engelska med varandra, och ibland även då med sonen :) funkar fint hos oss! 

Tack för alla tipsen! Ja, det blir nog så som de flesta gör att vi kommer att prata våra respektive modersmål med vårt barn.

Förövrigt, häromdagen skulle jag ge vårt barn mjölk, men han verkade inte förstå vad jag sa. Så jag sa det på min frus modersmål och OJ vad han spärrade upp ögonen. XD
Kanske inte ska göra så framöver, utan vi håller oss till varsitt språk.

Vi gör likadant hemma. Får jag fråga hur språkutvecklingen är på de tre olika språken? 

Jag bor i ett tvåspråkigt land, hemma har vi nästan alltid talat svenska och i övriga samhället, förutom grundskolan, har jag levt till stor del på landets andra språk. Bor ni i Sverige är er situation lite omvänd, där finns svenskan redan i samhället och hemma har ni ett annat språk. Håll språket levande genom tal, kanske finns annan underhållning också på det språket? Finns det starka punkter eller kopplingar där man märker att språket behövs så kommer det till användning och utvecklas. Lycka till.

Att kunna flera språk är givande

Som alla andra redan sagt, var och en pratar sitt modersmål med barnet. När alla tre är tillsammans så skulle jag i första hand rekommendera att prata det språk som inte är huvudspråk i skolan/samhället, så att barnen får höra så mycket av båda språken som möjligt. 

När började era barn förresten att prata? Vår småtting är 1 år rätt så exakt och säger ingenting, funderar på om det har att göra med de två språken?

Sonen började prata sent. Vid 18 månader kunde han knappt säga de 10 orden som BVC kontrollerar, och det var mest hittepåord som dada till hund eller tutu till frukt. Vid 2,5 sade han flerordssatser men det var begränsat. Han var väldig kommunikativ, men med få riktiga ord. 

Vad man ska tänka på är att för flerspråkiga barn så räknas det samlade antalet ord på alla språken. Så ska ett enspråkigt barn kunna 100 ord vid en viss ålder så innebär det kanske att det flerspråkiga barnet kan 60 ord på ett språk, 30 på ett annat och 10 på ett tredje. Kan barnet säga hund på tre språk så räknas det som tre ord. Trots att jag visste det här så uppfattade jag alltid mitt barn som mindre språkligt utvecklad än sina enspråkiga vänner, och det är ju orättvist. 

Jag läste att tleespråkiga barn kommer ifatt de enspråkiga i ordförråd ungefär i ettan. Det stämde på min son vad gäller svenskan, men på ryska, som han pratar bra, har han fortfarande en hel del ivar jämfört med enspråkiga rysktalande barn som lever i ryskspråkiga länder. 

Vår förstfödda dotter (bodde i Sverige då) var ganska sen eller normal med att prata ett språk
Lillebror var mer verbal, fick han ingen respons när han sa vatten provade han med aqua som dessutom är lättare för småttingar att säga. Så han pratade nog 3 språk lika bra som syrran gjorde vid 3år.
Har ej upplevt att de flerspråkiga barn jag känner skulle ligga efter i språkutvecklingen.
(Undantag finns givetvis)

Min erfarenhet är att en person som bara lär sig språket av en förälder är att de inte pratar det språket särskilt bra som vuxna. De befinner sig på samma nivå som ett barn i mellanstadiet för språket har inte fått en naturlig chans att utvecklas. Vill du att ditt barn ska kunna språket lika bra som svenska behöver barnet utbildning i språket och få träffa fler vuxna som pratar flytande. Du kan exempelvis sätta barnet i en skola som undervisar i språket (alltså där fler ämnen sker på det språket) eller kvällskurser. Regelbundna resor till landet då barnet får prata på språket och kanske brevväxla med släktingar mellan resorna är också bra. 

Jag bor i ett annat nordiskt land.

Jag ville gärna att mina barn skulle lära sig att tala och skriva svenska flytande, men insåg att de inte hade utrymme till mer än ett riktigt modersmål. 

Så jeg har prioriterat det andra språket (som jag själv behärskar på modersmålsnivå) och är nöjd med att de förstår mycket svenska.

Det finns massor av tvåspråkiga människor som egentligen inte behärskar något av språken - och så ville jag inte att mina barn skulle ha det.