• Anonym (Prisoner)

    Depression, trötthet, meningslöshet

    Vet inte vad jag söker. Önskar någon kunde komma och vifta med ett trollspö så kändes mitt liv värdefullt.

    Är konstant trött, orolig för framtiden på alla möjliga sätt.
    Kan inte slappna av hemma, känns som att jag "är på min vakt."

    Dålig ekonomi, dålig hälsa. 
    Jag har nog alltid mått dåligt i mitt liv, men de senaste åren har jag också upplevt Sverige som endast mörkt och deprimerande, medan när jag var barn hade jag ändå vissa perioder som jag faktiskt såg fram emot. Självklart är det enklare att "leva" mer i nuet som barn när man är ledig än som vuxen, då måste man ju planera för framtiden både kortsiktigt och långsiktigt. 

    Men jag orkar inte med min ständiga stresskänsla, oroskänsla, sömnbrist, ångest osv.
    Kan någon ge mig tips på hur jag i alla fall kan må lite bättre?
    Känns på något sätt som att mitt "inre jag" befinner sig i ett mentalt fängelse. 

  • Svar på tråden Depression, trötthet, meningslöshet
  • Tilolo

    Vet hur detta inre mörker kan kännas. När det är som värst så brukar det kännas som att jag är i ett stort rum utan dörr. Jag är mentalt fast. 

    De symtom du beskriver brukar vara tecken på att något behöver komma fram till kännedom och det brukar börja med dessa obehagliga känslor innan själva utloppet kommer. 

    Vet du någonting om vad det kan vara? 🙂
    Om det är någonting du känner inom dig själv, men kanske ej vågar kännas vid? Eller något annat?

  • Anonym (Prisoner)
    Tilolo skrev 2024-02-24 18:20:45 följande:

    Vet hur detta inre mörker kan kännas. När det är som värst så brukar det kännas som att jag är i ett stort rum utan dörr. Jag är mentalt fast. 

    De symtom du beskriver brukar vara tecken på att något behöver komma fram till kännedom och det brukar börja med dessa obehagliga känslor innan själva utloppet kommer. 

    Vet du någonting om vad det kan vara? 🙂
    Om det är någonting du känner inom dig själv, men kanske ej vågar kännas vid? Eller något annat?


    Intressant perspektiv.
    Ja, alltså hämmad känner jag mig. På många sätt. Jag är rädd för att göra fel och leva som jag vill i livet. Samtidigt vet jag inte vad det där "inom mig som skulle behöva komma fram" skulle vara mer konkret.
    Kan inte sätta fingret på det... Är velig när det gäller mycket i livet. Vet inte vad jag vill, och är rädd att "göra fel" både i mina ögon och i andras.

    Det är som att hela jag är obekväm. Som att jag inte känner mig grundad i mig själv.
  • Tilolo
    Anonym (Prisoner) skrev 2024-02-24 18:29:36 följande:
    Intressant perspektiv.
    Ja, alltså hämmad känner jag mig. På många sätt. Jag är rädd för att göra fel och leva som jag vill i livet. Samtidigt vet jag inte vad det där "inom mig som skulle behöva komma fram" skulle vara mer konkret.
    Kan inte sätta fingret på det... Är velig när det gäller mycket i livet. Vet inte vad jag vill, och är rädd att "göra fel" både i mina ögon och i andras.

    Det är som att hela jag är obekväm. Som att jag inte känner mig grundad i mig själv.

    Svårt att veta riktigt, men jag tror mycket kretsar kring ens identitet är. Även om omkringliggande orsaker kan ha en avgörande inverkan så knyter det ändå an till ens identitet eftersom allt utgår från en själv i ens inställning, gamla mönster, saker man inte har lämnat, konflikter osv osv. 


    Nu menar jag inte att du bara ska tro på dig själv och vara självsäker. Utan detta handlar om en djupare och skörare känsla, att man känner en känsla kring vem man är. Vilket i sig är en pågående process.


    Tänker på om det kan vara något i ditt liv som tar all din energi som i sin tur liksom blockerar din förmåga att du inte riktigt kan nå vad du känner och vill...? 

  • Anonym (Prisoner)
    Tilolo skrev 2024-02-24 21:30:43 följande:

    Svårt att veta riktigt, men jag tror mycket kretsar kring ens identitet är. Även om omkringliggande orsaker kan ha en avgörande inverkan så knyter det ändå an till ens identitet eftersom allt utgår från en själv i ens inställning, gamla mönster, saker man inte har lämnat, konflikter osv osv. 


    Nu menar jag inte att du bara ska tro på dig själv och vara självsäker. Utan detta handlar om en djupare och skörare känsla, att man känner en känsla kring vem man är. Vilket i sig är en pågående process.


    Tänker på om det kan vara något i ditt liv som tar all din energi som i sin tur liksom blockerar din förmåga att du inte riktigt kan nå vad du känner och vill...? 


    Ja... något är det väl. Trauman från barndomen som stressar mig än? 
  • Tilolo
    Anonym (Prisoner) skrev 2024-02-24 21:39:20 följande:
    Ja... något är det väl. Trauman från barndomen som stressar mig än? 
    Känner du att det kan vara så? 🙂 
  • Anonym (Prisoner)
    Tilolo skrev 2024-02-24 22:03:14 följande:
    Känner du att det kan vara så? 🙂 
    Ja, definitivt. 
  • Tilolo
    Anonym (Prisoner) skrev 2024-02-25 09:32:02 följande:
    Ja, definitivt. 
    Det är fint i den bemärkelsen att du kan känna att det är så.
    Att även om det känns som att du inte känner något så känner du ändå detta. Det tycker jag är ett gott tecken. 😊

    Har du kunnat prata om och reda ut dessa händelser för någon eller är det ett stängt lock? 
  • TvillingmammaVästgöte

    Sverige har blivit tråkigare och kallare tror jag för att vi svenskar blivit allt mer sekulariserade, materialistiska och individualistiska. Vi människor behöver mer än det materiella. 


    Jag mår bra av att gå till kyrkan. På gudstjänst eller andra aktiviteter som svenska kyrkan anordnar. 


    Om man går till mindre stadsdelskyrkor så har de oftare ett modernare förhållningssätt till religionen och människorna än tex domkyrkan. Prästen i min stadsdelskyrka talar tex ofta om att man absolut inte kan bokstavstolka Nya testamentet, mycket som står skrivet får man se som symboliska berättelser. 


    Kyrkan anordnar också meditation och andra aktiviteter. 

  • Anonym (Prisoner)
    TvillingmammaVästgöte skrev 2024-02-25 13:05:48 följande:

    Sverige har blivit tråkigare och kallare tror jag för att vi svenskar blivit allt mer sekulariserade, materialistiska och individualistiska. Vi människor behöver mer än det materiella. 


    Jag mår bra av att gå till kyrkan. På gudstjänst eller andra aktiviteter som svenska kyrkan anordnar. 


    Om man går till mindre stadsdelskyrkor så har de oftare ett modernare förhållningssätt till religionen och människorna än tex domkyrkan. Prästen i min stadsdelskyrka talar tex ofta om att man absolut inte kan bokstavstolka Nya testamentet, mycket som står skrivet får man se som symboliska berättelser. 


    Kyrkan anordnar också meditation och andra aktiviteter. 


    Jag håller med dig i mycket..
    Jag är inte medlem i kyrkan, och jag är skeptisk till att typ av tro, även om jag kan se värdet i gemenskapen som många religiösa föreningar har.

    Jag var med lite på konfirmationen när jag var 15, och det fanns mycket värdefullt när det kommer till gemenskap, men jag fullgjorde aldrig hela konfirmationen för att det kändes fel att "bekänna" tro när jag faktiskt inte tror på någon gud. 

    Någon typ av förening kanske jag kan gå med i, i varje fall.
Svar på tråden Depression, trötthet, meningslöshet