Vill inte att min dotter blir som jag

Min dotter har stora ögon, blont hår och jämn hy. 
Men bortsett från utseendet, är jag så orolig att hon ska bli som jag, mobbad, utfryst och utnyttjad.
Jag mår illa av tanken på att min dotter ska råka ut för det jag gjort...  

Du får se till att hon får en trygg uppväxt. Hur är hennes relation till sin pappa? 

Jag tror inte att din självbild har något med verkligheten att göra. De som säger att din dotter är lik dig tycker förmodligen att ni båda är söta.

Skönt att du åtminstone kan se att din dotter är fin. Det är sorgligt att du har en så negativ syn på dig själv, och det vore förstås bra om du kunde vara en förebild för din dotter som en kvinna som gillar sig själv. Men det kanske kommer om du fortsätter att tillåta dig vara stolt över ditt barn. Moderskapet sitter ju inte i hårfärgen eller ögonformen, så du kan vara en stolt mamma oavsett hur du ser ut.

Du borde jobba med din självkänsla och ditt självförtroende så att de blir bättre, om du nu inte redan har gjort det.

Se till att din dotter får en trygg och kärleksfull uppväxt och sätt gränser.
Att hon omger sig med bra manliga förebilder.
När hon blir äldre sen så håll henne borta från sociala medier för det har negativ inverkan.
Lär henne om pengars värde och att hantera pengar på ett bra sätt, och att man inte kan få saker bara för att "alla" andra kompisar har.
Lär henne att ta ansvar och att saker får konsekvenser.
De vänner hon omger sig med speglar av sig på henne också.
Lär henne att en bra man har man på lång sikt och en skitstövel har man bara på kort sikt men helst inte alls,
men att både kvinnor och män är betydelsefulla för de olika bra egenskaper de har.

Om du fortfarande känner oro prata med någon vän, släkting eller legitimerad lyssnare.

Jag tänker på en sak som kan vara viktig för dig att tänka på. Du och din dotter är två helt olika personer, oavsett hur ni ser ut. Två personer som är likadana varandra på utsidan får helt olika liv, och hennes situation beror på så många fler faktorer än det! Personlighet, slump, vilka människor man råkar omge sig med, tidsanda, etc i all oändlighet.

Som förälder är det så vanligt att man ser sig själv i barnet, och vill ge det allt man själv inte fick, men det finns en stor risk att man då inte ser barnet för den som just den individen är, och vad den individen behöver. 

Stort tack för era svar! 

Till att börja med,  jag går inte runt och har komplex för mitt utseende NU.    Jag borde kanske ha det, jag har ca 30 kg övervikt och är 44 år gammal.    Men jag accepterar mig själv som jag är.
När jag vägde 47 kg  och 20 år yngre, var jag aldrig nöjd med mig själv, hade varken självförtroende eller självkänsla.
Pga mobbningen i skolan, och att jag kände att jag måste ge pengar eller sex till killar, för annars var jag inte värt något.
Det hände att normala killar visade intresse, men då kände jag bara att det måste vara något fel på de, som intresserar sig för MIG?
Mina föräldrar var bra föräldrar och jag hade en trygg uppväxt, förutom mobbningen i skolan, psykisk ohälsa, ätstörningar osv, men det var inte mina föräldrars fel.
Min dotter har en bra relation till sin pappa och bröder, vi lever tillsammans i sk kärnfamilj.
Att hålla henne borta från sociala medier när hon blir äldre är önskvärt,  men nog inte genomförbart,  med tanke på hur utanför hon skulle bli då.