Vad gör soc ens?

Soc kan göra utredningen och i värsta fall sätta LVU på barnen och omplacera dem. Om mamman och pappan har gemensamm vårdnad kan inte soc förbjuda pappan att träffa barnen. Om mamman vill ha ensam vårdnad borde hon vända sig till tingsrätten. 

Har aldrig varit i den här situationen själv, men Instagramkontot gömda kvinnor delade en mammas historia för ett tag sedan där hon berättade hur socialtjänsten tyckte att hon kunde ha överfallslarm på sig när hon åkte och lämnade över sitt barn till pappan. 

Vem mår bra av ett sådant umgänge? 

Vad finns soc för om det är deras hjälp och stöd?

De måste ändå kunna skriva något annat än samarbetesvårigheter när det gäller psykisk misshandel. Hur jävla lätt är det att kommunicera med någon som aldrig har fel, hittar på lögner och faktiskt rena konspirationsteorier. Säger allt detta till barnen och förvrider deras huvuden. Och om det skulle komma fram att en historia är påhittad så rycker han på axlarna och säger aha, det visste jag inte...

Nu är inte jag offret i det här men jag tycker synd om alla människor som måste ringa myndigheterna och försvara att det utsätts för någon form av misshandel. De vill inte heller ta in bevis på att det sker utan tar bådas berättelser och sen händer ingenting. Skulle någon sitta hos soc och erkänna att de misshandlar sina barn och ena föräldern?

Egen vårdnad kan också bli att barnet blir tvingad att umgås med sin pappa typ varannan helg. Det får barnet panik av.

Jag har varit I en likadan situation. vi hade vårdnadstvist och jag fick ensam vårdnad. hans umgänge blev begränsad. umgänge är inte för föräldrarna, umgänge är för barnen. Om barnen vägrar att träffa pappan, ska de inte tvingas. Men när man har gemensam vårdnad, kan pappan hämta från skolan eller dagis. Så det blir svårt att begränsa umgänge. Soc kan inte begränsa pappans umgänge heller. soc gör utredningar. Utredningar från soc kan användas som bevis i vårdnadstvist. tingsrätten kan t.ex. bestämma om umgängestöd

Min erfarenhet är att soc inte gör ett skit. Jag separerade från mitt ex när jag väntade vårt andra barn. Det var en hemsk tid. Några av sakerna han gjorde var att hn framför ögonen på barnet slog hål i en dörr en annan gång tog han tag i min tröja drog mig baklänges och kastade in mig i en dörr. Detta framför ögonen på vårt barn. Soc viste om detta. Jag kunde inte ta vägen någonstans då mina släkt bor i en annan stad. Jag fick inte ta med mig barnet därifrån för pappan. Soc gjorde inget för att vi har gemensam vårdnad och då ska vi komma överens. Jag och pappan gick på socmöten och han var ärlig vad han hade gjort han blev även aggresiv på mötena det enda soc gjorde var att försöka lugna ner honom ibland gick det men inte varje gång. Jag sov på jobbet någon natt men var tvungen att lämna barnet och jag var rädd. Soc viste om det och jag bad dom fixa en lägenhet vilket dom inte kunde göra för jag var inte den målgruppen som får hjälp med det för de lägenheterna dom har erbjuder dom till missbrukare sa hon. Jag fick tillslut fly till en ny kille jag träffat som bodde i en husvagn. Men då bedömde soc att det inte är lämpligt att bo i husvagn med barn och att dom också hade kontaktat förlossningen att de måste kontakta socialen när bebisen i magen är född. En jävla stress. Jag bönade och bad om hjälp hos socialen men dom gjorde inte ett skit. De tyckte också att jag skulle hålla mig borta från exet och den lägenheten vi hade för att eftersom han är aggresiv och våldsam aå har jag som förälder skyldighet att undvika barnet få uppleva våld (vilket såklart är logoskt) I utredningen står det att mamman sätter sitt eget välbefinnande förebarnets. Hur fan skulle jag göra menar dom? Jag kunde inte vara hemma, fick intr ta med barnet, var tvungen att komma överens med pappan som absolut inte ville samarbeta samtidigt som socialen rekommenderade mig att hålla mig därifrån. 

Jag sökte lägenhet hela tiden och fick en lägenhet någon månad senare. Allt detta skadade anknytningen till barnet och jag tappade allt förtroende till myndigheter. Anknytningen förlorade jag för att jag var så säker på att jag skulle förlora min dotter, jag ringde till handläggaren på soc fler gånger och grät och sa snälla hjälp mig, jag är så rädd att förlora mitt barn. Dom sa att jag måste fortsätta kämpa och att det kommer bli bra. Men rädslan att förlora barnet var så stor att jag mentalt ställde in mig på att förlora henne och jag fick sämre anknytning förmodligen för att inte bli allt för sårad om det skulle ske. Det har vart enormt tufft och nu 2 år senare har anknytningen blivit bättre och barnet bor varannan vecka. Minsta har jag full vårdnad om och vågade inte skriva på gemensam vårdnad. 

Det är bättre men jag vet att soc finns inte där när man behöver. Inte konstigt att barn dör eller far riktigt illa när soc bar står och ser på. 

Barnfridsbrott ja, men för oss hände inget med det heller. Nedlagt i brist på bevis, fastän han inte nekar till socialen. Tror inte ens polisen förhört honom. Många brott blir tyvärr nedlagda innan de ens startat förundersökning.