• MammaSarah1989

    Narcissisten

    Hej alla därute 
    Jag har nu märkt efter 18års förhållande 
    Att min man är dold N.
    Han stämmer verkligen in i alla punkter 
    Under alla år har jag förlorat alla mina nära och kära.
    Bara för jag inte kunde se eller märka att jag höll på att bli någons leksak:(...
    Nu skäms jag som bara den dessutom har jag två underbara flickor med honom...
    Känns som jag har fel går runt och hältar 
    Tro att jag bara överdriver.
    Har varit nära att ringa kvinnojouren men gör det inte.
    Mina barn har nu börjat säga att dom inte vill bo med deras pappa längre.
    Jag bara sitter kvar kan inget annat varför gör jag så här mot mig själv och mina barn?
    Jag vill  ju  lämna förhållandet men gör det inte  vad är jag rädd för?
    Vad händer om jag lämnar honom?
    Hur ont kommer det göra i själen när man ser att han inte ens kommer bry sig?
    Är det någon  här som har lämnat  en dold  narcissist efter ett långt förhållande?
    Vi var bara 16 och 17år gamla när vi träffades  jag vet  inte vad jag ska säga men vill gärna prata med någon som kanske har egen erfarenhet eller sitter i samma båt så kanske  vi kan stötta varandra..
    Jag vet inte vad jag ska säga mer men jag är verkligen instängd vet inte hur jag ska ta mig ur han är helt rubbad om jag lämnar honom så kan vad som helst hända finns inga gränser 
    Han har spottat på mig framför barnen sagt verbala kränkningar till mig och barnen hör minst engång om dan att jag är dum i huvudet eller att barnen är det:(
    Jag gråter varje dag det enda jag tänker på hur kan jag vara en sådan dålig mamma låta mina barn växa upp i detta 
    Älskar dom så mycket men känner mig så svag har ingen ork vägen ut känns så lång.

  • Svar på tråden Narcissisten
  • Anonym (Malibu Barbie)

    Ring kvinnojouren, där finns de som kan ge råd om hur man lämnar säkert. 

    Gör en plan, hela vägen, innan du lämnar. Du kan! 

  • Anonym (Kram)

    Jag har lämnat en narcissist (plus några andra utmanande diagnoser) efter 25 års förhållande. Det var svårt och jag var rädd länge, men det gick tillslut. jag var så sönder och utmattad när jag väl fattade mitt beslut. Jag har aldrig ångrat det. Han var aldrig fysisk men jag bar ändå på en stor oro länge att han skulle göra mig illa. Han har snackat skit om mig till en massa, men det bryr jag mig inte om. Jag är bara så glad jag tog mig ut och är fri. Jag har svårt att söka kärleken på nytt, så har levt som singel nu i flera år. Saknar närhet och intimitet jättemycket men är för rädd för att släppa in någon. 


    jag anpassar mig fortfarande en massa för att slippa bråk när vi behöver ha kontakt. men det är som tur är inte så ofta.

  • MammaSarah1989

    Känns som att jag har fel att jag bara försöker hitta ett själ varför jag mår så dåligt..
    Jag vet att det låter helt sjukt men jag är så rädd för något men vet inte vad de är för något.

  • MammaSarah1989

    Starkt jobbat men hur lyckades du?
    För mig känns det omöjligt har varit med denna person sedan  jag var tonåring nu är jag 35år fan vet inget bättre känns det som känner mig så förvirrad:(
    Som jag alltid gör vet inte ens vem jag är längre
    Kan inte ens svara på fråga beskriv dig själv då blir det tomt i huvudet.
    Då blir svaret jag vet inte vad jag ska säga helt otroligt 

  • Anonym (Varstark)

    Du måste vara stark och ta dig ur för dig o speciellt barnens skull. 

  • Anonym (Kram)
    MammaSarah1989 skrev 2024-02-12 21:42:17 följande:

    Starkt jobbat men hur lyckades du?
    För mig känns det omöjligt har varit med denna person sedan  jag var tonåring nu är jag 35år fan vet inget bättre känns det som känner mig så förvirrad:(
    Som jag alltid gör vet inte ens vem jag är längre
    Kan inte ens svara på fråga beskriv dig själv då blir det tomt i huvudet.
    Då blir svaret jag vet inte vad jag ska säga helt otroligt 


    Jag vet hur det känns. flera år har gått och jag har fortfarande dålig koll på vem jag är. men har lagt lite tid på att skaffa vänner och har byggt upp 3 separata och djupa vänskaper på dessa åren där jag känner att jag har något att bidra med, jag gillar mig själv i deras sällskap och dom lockar fram bra sidor av mig med mycket djupa samtal men även mycket humor, det är en bra början. Sen experimenterar jag med hobbies på fritiden för att hitta lite saker att hålla mig sysselsatt då jag ibland tänker för mycket och för mörka tankar (Träning av olika slag, kurser i hantverk osv)

    jag tänkte att det får bära eller brista och sa en dag att jag vill skilja mig. Han blev arg och sedan ledsen, men accepterade förvånansvärt nog det även om det var rätt turbulent hemma i den perioden. sen var bollen i rullning om vad som behövdes göras för att sälja bostad och hitta nya bostäder.
Svar på tråden Narcissisten