Hans frånvaro tar kol på mig
Har dejtat en kille nu i ungefär en månad och även om vi kanske inte skriver eller har setts särskilt många gånger är det nåt i mig som verkligen vill ha honom. Hans sätt att vara och hans utseende, allt tilltalar mig. Senaste gången höll han på och pratade en del om sitt tidigare förhållande och poängterade att han var trött typ flera gånger. Vet inte om jag drar några förhastade slutsatser men kan det vara så att han är trött på mig? Känns så konstigt, han var knappast lika rolig han heller men på nåt sätt skuldbelägger jag mig själv för att det inte var precis så som jag hade hoppats. Romantiserar massor med saker som vi ska göra tillsammans men så hör han aldrig av sig. Så fort vi har setts så hör jag inte från honom förens jag nästa gång skriver och bestämmer ny träff. Vet inte om det bara är jag, men jag brukar åtminstone ha någon form av kontakt med folk som jag tycker om än att bestämma dag för att ses. I och med att vi träffades på en dejting app där jag kanske var ett år äldre än vad som stod i min profil har det skapat viss problematik i åldersskillnaden och vet inte om han tycker det är en dealbreaker.nu har jag också märkt av att han är betydligt mer aktiv på sociala medier och lite av den stalker som jag är har jag sett att han skriver med någon betydligt mer än vad vi nånsin gjorde. Hur kan jag har uppfattat det så fel? Är jag konstig? Tycker han ens om mig? Jag blir galen av att gå runt och tänka på dessa tankar men kan samtidigt inte konfrontera honom äee jag vetefan vad jag ska göra. Hur hjälper man ens en så förvirrad själ?
