HUR slutar man tänka så mycket??!

Jag är själv en som tänker för mycket. Nu när jag går hemma och är arbetslös så blir det förstås värre. Det enda jag vet som hjälper är att sysselsätta sig med nåt.

Det är bra att tänka och hålla hjärnan igång, problemet blir när man tänker för mycket och överanalyserar saker. Du kanske har svårt att fokusera på saker? Det går att träna upp.

Hur? Ge gärna konkreta exempel :) 

Precis. Jag behöver sysselsättning. Är dock arbetslös just nu. 

Volentärarbete, fysiskt träning, kurser, föreningsliv

Har sett att det finns ett ställe man kan gå till för lite aktiviter/sysselsättning - kanske borde gå dit på dagarna och delta i något? 🤔 Det kanske kan bryta mönstret av att övertänka 😀

Det är svårt att sluta tänka om du inte är van vid att meditera. Istället kan du blocka ut tankarna du inte vill ha genom att tänka på något annat. Du kan göra något svårt som kräver hela ditt fokus och som gör dig trött efteråt. Då finns inget utrymmer för andra tankar varken under tiden eller efteråt.

Jag är likadan, men det blev bättre när jag skaffade barn eftersom jag blev mer upptagen och tvungen att vara närvarande i nuet. 

Enda sedan jag var liten har jag fått följande mening upprepad till mig av olika människor i olika sammanhang: ?Du tänker för mycket!?

Har precis som du ställt mig samma fråga, jamen hur fan gör jag för att sluta då? 

Mina tankar springer fortfarande iväg om jag inte är uppmärksam men något jag upplevt hjälpt är:

- Mindfulness, ladda ner någon gratis-app och testa. En teknik som går ut på att lämna tankarna i huvudet och fokusera på kroppen, andningen och att vara i nuet. Det går ju inte att dra igång en session mitt i ett samtal när man känner att hjärnan börjar gå upp i ERROR men jag har fått med mig massa tekniker från mindfulness som hjälper mig att varva ner och samla tankarna, ta några djupa andetag, känna efter hur det känns i fötterna eller bara låta tankarna flyta förbi. 

- Platser/situationer för återhämtning, när jag är i naturen sker det ofta automatiskt: jag lämnar alla tankar i huvudet och tar in mer utifrån än inifrån. Lyssnar på fågelkvitter, känner vinden mot kinden eller kollar på alla fina träd och blommor. Naturen kanske inte är din plats, det kan ju lika gärna vara att läsa en bok, se på en film, spela instrument eller vadsom men något där du märker att tankarna skingras automatiskt. Återigen hjälper inte detta alltid men om du gör mer av sånt som får dig att slappna av upplever iallafall jag att jag tar med mig det in i vardagens stress och tankar. Välj helt enkelt att spendera mer tid på sådant som får dig att gå ner i varv istället för att gå upp i varv. 

-  Distrahera dig själv med rörelse eller på något annat sätt avbryta dina tankar när de blir för mycket, jag upplever att en promenad, eller några stretchövningar kan få mig att släppa övertänkande och få mig att komma ner i kroppen mer. För dig kanske det räcker med ett miljöombyte eller att du förösker avbryta dig själv i ditt huvud: Nej nu tar jag en macka istället och försöker fokusera på det du gör när du brer mackan och äter den.

Lycka till!

Hej 😊

Du kanske tänker mycket för att du försöker söka svar på varför du känner den ångest som pågår just nu i ditt nu. 😊 Men att du kanske känner att du fastnat i för att du inte finner någon förståelse för vad din ångest säger. 

Jag tror inte på att distrahera tankarna med någonting annat eftersom det bara gör en utmattad i längden och tillslut hamnar man i samma läge som man befann sig i innan ens distraktions försök och då har ens tanke-snurror och obearbetade ångest blivit ännu värre.

Jag har själv svårt att inte distrahera mig när jag känner ångest och total hjälplöshet i att inte veta vad jag känner, men numer orkar jag inte göra det lika länge som jag kunde förr som gör att jag inte har något annat val än att uppleva ångesten som den är och i den nöden försöka söka efter svar att förstå vad den säger. Ångest är egentligen det tillstånd man upplever innan en känsla ska komma till uttryck och inför det känns det alltid obehagligt.

I det kan t o m tankarna bli ett sätt för en själv att försöka kontrollera upplevelsen av ångestkänslan. Till en början kan det kännas bra och bedövande, men tillslut orkar inte kroppen och då kan det kännas som att man håller på att förlora förståndet. 

Jag har också gått till olika psykologer som jag upplevt inte förstått mina problem eftersom de själva inte har upplevt / eller ej tillåtit sig själva att uppleva sina egna ångesttillstånd. De har främst läst om mina symtom i en bok och lösningen på dessa symtom är dessa olika distraktions metoder för att enbart dämpa och ej förstå mina symtom. 

Det som hjälper mig är att skriva ner det jag känner. Det är en väldigt läkande effekt eftersom man då kan skingra dimman bättre och få tag i insikter kring varför man känner som man gör. För mig hjälper det även att prata med någon som själv har upplevt det jag känner. 

Jag önskar Dig all kraft! 

Tyvärr det där hjälper inte! Har provat att skriva ner som du säger men det hjälper ej. Snarare blir jag ännu mera fast i tankarna? jag vet varför jag känner och tänker som jag gör. Jag måste koppla bort mig från huvudet på nåt sätt - och då tror jag mkt på att köra sig vara närvarande i nuet genom olika tekniker. 

Sysselsätta dig med aktiviteter i vardagen 
kan du inte komma på nåt skriv upp vad du ska göra 
handla , städa , tvätta , gå en promenad, fika med en kompis , testa vara hund vakt , laga mat , träna , mm 

Det som har funkat bäst för mig är att jag har en kompis som är likadan. Vi ringer varandra när vi behöver få något ur huvudet.

Om du redan vet varför du tänker och känner som du gör så kan ju ditt fastnande i tankarna vara en väg mot en klarare känslo-insikt om detta, men som du av någon anledning inte vill kännas vid för att det innebär smärta och ett lämnande. 

Risken med att "stänga av" huvudet i detta läge innebär att man tillslut blir en levande bomb som kan explodera när som helst och då blir man farlig för sig själv och sin omgivning.
Om inte annat så märker omgivningen av ens "avstängnings-försök" eftersom de känner att man inte är ärlig i sitt uttryck. 

Det bästa skulle kanske vara om du kunde prata med någon i dessa känslo-upplösningstillstånd så att du kan sätta ord på känslorna och därmed lättare kunna komma igenom dina redan insedda insikter. 🙂 

Detta är det som jag märkt faktiskt hjälper mig bäst. 

Att ha aktiviteter som jag upplever som meningsfulla hjälper mig att vila från huvudet.

Meditation rakt av.

Finns ingen annan icke science fiction lösning.

Vill du utveckla lite? 

När du säger meditation - rent konkret, vad gör man då?