När är det dags?

Nu skriver jag mest för att följa tråden, för jag är intresserad av att veta. Jag vill för allt i världen inte att mina barn ska ha fyllt 18 utan att ha startat en tvättmaskin, men när är det egentligen dags?

Min dotter är 10 år, vi har nyligen lärt henne laga snabbnudlar så att hon hinner äta innan träningen. 

Jag är scoutledare och brukar lära mina scouter att tända en tändsticka. Många har inte gjort det. De är 8 år.

Min dotter var nog 10-11 år när hon ringde mig på jobbet och ville steka pannkakor till sig och en kompis.
Jag blev både glad och lite orolig men en arbetskamrat hejade på min dotter gör initiativet så då gav jag mitt medgivande med att hon ringde upp med g när de hade stekt pannkakorna klart för att påminna om att stänga av spisen.
Därefter blev det många pannkakor till mellis och många många kladdkakor!
Tändstickor fick hon nog tända i 8-års ålder men endast vid vuxet sällskap.
Sopor fick hon ta ut från 10 årsåldern då vi bor i flerfamiljshus och högst upp samt med porttelefonen.
Hade vi bott i hus ännu tidigare.
Städat efter sig sedan hon kunde gå och lägga smutskläderna i tvättkorgen sedan hon kunde klä av dig själv.
Började laga lättare mat i 14 årsåldern tillsammans med kompisar men aldrig till en familjemiddag?är idag nästan 16 år.
Har tvättat kläder i hemmets tvättmaskin sedan 12 årsåldern men inte varit i gemensamma tvättstugan på egen hand ännu pga svårare moderna maskiner, men kommer att bli tränad där under sommarlovet.
Kan på eget initiativ städa och dammsuga hela bostaden och det är dit jag alltid har velat komma,att se vad som behöver göras och att ta egna initiativ.

Min femåring går ut med soporna (beror ju på hur man bor), och vet hur man startar diskmaskinen. 

Både hon och 8-åringen använder micro utan problem, men inte spisen själva. Gissar att de vet hur den sätts på dock. 

De ser ju oss hålla på med hushållssysslor och är med och hjälper till, men har inte egna ansvarsområden mer än att plocka upp leksaker, ta bort sin tallrik och göra det man blir ombedd.

Våra barn (8 & 11) lagar sedan årsskiftet middag eller lunch 1 dag i veckan till familjen. De får inte laga samma sak under en och samma månad.

Det är en deal sen de fick ett VR-se, men de har slängt sig över det och tycker att det är jättekul att laga mat.

De har hållit på och bakat självmant de senaste 1.5-2 åren.

Min son var 4 när han fick börja aktivt hjälpa till med frukosten och inte bara ta ut saker ur kylen. Noga övervakad fick han koka gröt. Vi hade gasspis då och jag var väldigt noga med säkerheten. 

Idag är han 12 och har sedan han var 9-10 kokat egen gröt (vi har induktionshäll idag), bakat eget bröd, tömmer och fyller diskmaskinen, går ut med soporna och vet hur man sorterat tvätt och tvättar. Han är dock inte så bra på att hänga upp tvätten noga - än. När det gäller matlagning har han alltid tagit hem alla recept från hemkunskapen och provlagat maten hemma. Han blev inte glad på läraren när han gjorde kyckling i curry och hon ställde fram en färdig köpt curry krydda för det blandar vi hemma själv och det kan han för han har gjort det flera gånger. 
Han startar en maskin med tvätt när han kommer hem från skolan numera och jag hänger upp tvätten när jag kommit hem från jobb. 

Min 16 åriga dotter klarar ett helt hushåll själv och det har hon kunnat göra sedan hon var 14. Hon fick nyligen byta en porslinssäkring när en fas hade gått. Jag pratade henne genom det på telefon. Inga problem.

Jag anser att man ska involvera barnen tidigt utifrån deras förutsättningar så att de inte står som unga vuxna i egen bostad och inte vet hur de ska starta spisen!

Allt du nämner: i förskoleåldern.

För egen del så har jag involverat barnen i allt jag gjort sedan dom var små. Barnen är med i allt jag gör och deltar utifrån sin förmåga och under vägledning (7 och 5 år). Det innebär att dom tex kan starta spisen, laga mat under vägledning och sortera tvätt. Men inte själva, ännu. 
dom är dock mycket medvetna om vad som inte heller får göra på egen hand, ännu, som att starta spisen, tända en tändsticka mm. Bara för att man kan så betyder det inte att man ska eller får.