Bipolär pappa

Hur ofta är barnen hos pappan? Vill de vara där? De måste ju fara illa av pappans beteende, om det sker inför och framför dem. Han får inte säga så där till barnen.

Du kan förklara för dem att pappa inte mår bra, utan ursäkta hans beteende. Men du bör också rådfråga Soc hur du ska göra samt på bästa sätt stötta dina barn. De ska inte behöva utsättas för det där.

Om pappan har ställt konstiga frågor till lärare borde ju även skolan ha reagerat? Blir han riktigt dålig ska barnen inte vara där. Barn ska inte behöva ta ansvar för psykiskt sjuk förälder.

Utan ATT ursäkta hans beteende ska det stå.

Om jag förstår det rätt så är pappan diagnostiserad med bipolaritet.
Medicinerar han och har kontakt med vården? Om han medicinerat, kan det vara så att han har slutat?

Är socialtjänst-kontakten ny eller gammal?
Om gammal, är det för pappans bipolaritet eller något annat?
Varför var socialtjänsten där för att söka en advokat?

Hur är kontakten mellan er i vanliga fall, god eller ansträngd?
Har du kontakt med någon annan på "hans sida" som kan kan ge mer information om hans mående.

Jag tänker att det är väldigt bra att barnen larmar. De känner inte igen sin pappas beteende.
Det blir ju viktigt att ta på allvar, så att de känner sig lyssnade på.
Jag skulle ta det med socialtjänsten och uppge att du blir orolig för detta nya paranoida beteende.
Rådfråga hur du bäst ska skydda barnen.

Den erfarenhet jag har av bipolära, är inte jättestor. Och har innefattat medicinering.
Men som du beskriver det tänker jag mer på det du skriver att det kan vara mer åt psykoshållet. Å andra sidan kan ju olika psykiska tillstånd hänga i hop.
Tänker, utan att försöka skrämma upp dig, att har det med det bipolära att göra, så är det mer "vardag" och att du på sikt kan pressa på för att han ska få mer hjälp och medicin. 
Är det däremot en mindre eller början av en psykos, så kan det ju gå fort. Så där behöver du kanske vara mer på tå. 
Tänker det kanske kan vara bra att börja prata med skolan och försöka ha en bra dialog där.
Också viktigt att du pratar försiktigt med barn i den åldern. Det är lätt annars att de ger dig de svar de tror du kanske vill ha, vad det gäller pappan.

Du är ju orolig för barnen så skulle  inte du behöva göra en orosanmälan till Soc? 

 Det förekommer att man får episoder av  psykos/ gränspsykos vid bipolär sjukdom. 

Ja, han har diagnos. Vet inte hur hans kontakt med vården ser ut tyvärr.

Socialtjänstkontakten är ny. Tydligen är det lag på att man måste gå på informationssamtal innan man stämmer någon om vårdnaden. Han kommer inte gå vidare med en stämning, eller så lägger han snart ner den igen. Det är inget ovanligt under hans hypomanier.

Vi har ingen bra relation tyvärr, men har bra kontakt med hans familj. De vill ju dock stötta honom såklart. Han är en jättefin pappa när han mår bra.

 Vi har ingen pågående kontakt hos soc sen innan och enligt pappan har han såklart ingen sjukdom. Iaf inte nu, kan låta annorlunda när han är depressiv. Har ibland känt mig lite dum inför soc då han är en duktig talare. Men kan såklart prata med dem.

Vill egentligen inte dra in skolan. De har gått in lite i försvarsposition, vill inte ta del av bråken. Barnen har redan pratat med skolan om hur de mår men det är som att skolan förutsätter att soc hjälper oss när det blir jobbigt. Men så är det inte. Deras insatser är frivilliga.

Vad händer om jag orosanmäler och han helt förnekar allt? Han är ju en bra pappa annars, bara de här perioderna som är tröttsamma. Orolig att de kommer tro att jag smutskastar honom nu när han resan öst ur sig om hur dålig jag är.

De är där varannan onsdag-måndag. Ja, de vill gärna bo med sin pappa. Men de blir väldigt oroliga när han beter sig såhär. De vill absolut inte bo där på heltid. Har pratat med barnen men vet inte om det hjälper. Pappa själv säger ju att han inte alls är sjuk och att det är jag som manipulerar dem att tro så om honom. Han är inte sig själv just nu och de vill ju lita på honom såklart. Den äldsta av barnen har förstått mer, och blir mest arg och irriterad. Men den yngre verkar inte helt säker på om pappa inte talar sanning ändå och är ledsen. Sen finns det ju en oro för att barnen inte får bo kvar hos mig. Kommer såklart inte hända och försöker övertyga om det, men de är oroliga.

Psykisk ohälsa är knepigt generellt och ofta saknas sjukdomsinsikt helt. Hur vanligt paranoida inslag eller psykos är hos bipolära vet jag inte, men det du beskriver kanske mer faller in under kontrollbehov över barnen gentemot dig än paranoia? Eller finns det inslag av att han upplever sig förföljd, avlyssnad eller liknande? Har han haft psykoser tidigare och hur har dom börjat?

Några konkreta saker då, ändra hos banken så att båda måste godkänna uttag från barnens konton så eliminerar du i alla fall det problemet. 

Sen vet jag inte hur ofta ni är hos tandläkare och optiker? Han kan väl ta dom besöken om det inte är alltför frekvent? 

Har du uppmärksammat hans familj på att du ser tecken på att han inte mår bra? De kanske kan få honom till läkaren.