Stödgrupp för oss tonårsföräldrar

Hej,

Ni vet när man skulle få barn fick man gå i en mamma grupp för stöd över att bli mammor mm. Vilket eg var den lättaste delen..
Det är ju nu när tonåren kommer osm man skulle behöva en stödgrupp .. vad är normalt beteende? Gjorde era tonåringar så? När ska man vara orolig ? Rådfrågar i olika situationer .. stöd och styrka när der kommer oro och påfrestningar.. exempel för att se att man inte är ensam..

Någon som vill hänga med i denna grupp??
Jag skulle verkligen behöva en sådan här iaf.

Min äldsta dotter fyller 14 i sommar och sedan hon började högstadiet i höstas har hon väldigt snabbt blivit som utbytt. Nu hon har testat gränser och annat förut. Men nu börjar den där perioden jag varit spö rädd för .. när de inte har konsekvenstänk, inte förstår att allt vårt tjat om läxor, mat, varma kläder, sysslor , attityder mm är för att vi bryr oss och måste säga ifrån och se efter deras bästa när de bara ser vad som är roligt.

Idag har jag fått en rejäl väckning in i tonåren  hon sagt och skrivit idag sårar mig djupt in i själen hur normalt det än är. Hon är ju min lilla tjej. Hon som är så omtänksam har blivit som utbytt till något halvtyket monster..å man ser alla de där varningstecken på att hon lärt skulle kunna bli manipulerad att tro nån kille eller tyken tjejkompis å göra revolt mot oss för att vi är så hemska som sätter krav å regler å telefonbroms osv..

Behöver historier från er andra. . hur är era tonåringar ?? Jag börjar få små panik.

För nu hjälper knappt gränserna utan de gör bara att hon sparkar bakut ännu mer. Men man kan ju inte heller belöna ett dåligt beteende.
Samtidigt som jag är stor oro för psykisk ohälsa då jag själv vet hur jag mådde i tonåren å fortfarande kan ha problem med. Så man har alltid en tanke vad kan hända på insidan i alla känslosamhet.. så man är ju rädd va för på med regler med.. aah blir tokig ..

Stöd å historier tack 🙂 stärks varann inte döma varandras föräldraskap nu!! Alla har vi olika sätt p olika förutsättningar. Men behöver bara höra att jag inte är ensam.