Ensamhet

Jag tipsar om Gofriendly :)

Gör tvärt om.  Fixa någon aktiviter för dina barn, idrott, musik, friluftsliv.  Aktiver dig själv där och du kommer hitta andra föräldrar att umgås med.  

Mina barn går på massa aktiviteter. Visst jag pratar med folk där. Vi samåker etc. Men jag fattar vad du menar. När man är hemma så är det tyst. Man är liksom ensam. Även fast man har ett rikt liv utanför hemmets väggar. Men alla beslut allt som görs hemma är man ensam i. Jag saknar tvåsamhet sjukt mycket. Mina barn är 18, 16 och 10. Varit separerade ett år snart. 

Tack för alla tips, ni är bäst.

Jag är kille, men tänker att könet är oviktigt.
Jag saknar inte tvåsamhet hemma, mer samtal med en vuxen i samma situation och någon att hänga med när man gör skojiga upptåg med barnen.

Kramar

Facebook-dejting har numera en del/avdelning för de som bara söker vänskap. Alltså samma kön om man vill och inget sexande.

Är i en väldigt liknande situation men där separationen precis påbörjats. 43 år med 3 barn från 5-10 år. Ingen i min umgängeskrets befinner sig i samma läge i livet, antingen har man familj eller så är man själv. Känner att jag kommer hamna exakt där du är nu. Vem hänger man med när man ska hitta på grejor med barnen?

De vänner i tvåsamhet, kan de inte umgås med dig utan sin partner?  Aldrig förstått mig på det där. När jag var singel så var det ju givet att mina vänner som var i partnerskap ändå umgicks med mig. Många gånger var vi allihop. Det var liksom inte tvunget att vara parvis. 

Om du hör av dig till de vännerna och frågar om ni ska hitta på nåt med barnen, vad är det som gör att de inte kan? Deras fruar, sambos kan ju inte egentligen hindra dem till det. 

Jag är inte separerad själv, men några av våra vänner har separerat. Vi umgås som vanligt med dem, fast en och en då. Jag menar t ex åker till badhuset med barnen eller fikar, går på bio eller går ut och äter. Tror du inte att dina vänner kan tänka sig att göra det?

Nu är iofs vårt umgänge centrerat mest kring barnen, men några umgås jag även med som väninna utan barn. 

Tack för alla kommentarer!

Jo alltså de vänner i som är par umgås jag absolut med, både när de är som par och i bland bara den ena föräldern + - barn.

Men jag känner att jag saknar något i det mentala samtalet, vi har så olika förutsättningar i mot och medgång i vardagen och jag tror att det hade varit gott att hänga med någon som lever på lika villkor om ni kan förstå vad jag menar?

Tack än en gång! Ni är grymma!!