Dyslexi? Svårt att knäcka läskoden?

Det finns inget här som tyder på dyslexi. Din dotter är inte fyllda 6 år än och som jag förstår så börjar hon förskoleklass till hösten. Hon är på inga sätt efter, utan långt fram! Din son var bland de barn som lär sig allra tidigast och tydligen har också du och andra varit mycket tidiga. 

Din dotter kan både alla små och stora bokstäver och kan till och med ljuda sig till några lätta ord. Kan man ljuda sig fram, då har man knäckt läskoden. Din dotter kan mer än många som börjar årskurs 1. Det finns alltså inget skäl till oro, utan du har helt enkelt erfarenhet av sådana som är väldigt tidiga. 

Om dottern gillar böckerna om att lära sig läsa och skriva kan ni fortsätta med det. Gillar hon inte så ta paus. Är hon neutral så köp ibland en sådan, men oftare målarbok, allmän pysselbok, bok med labyrinter osv. Läsa/skriva alltså en sort bland andra. Träna lätta ord bara om det kommer från henne. Att skriva sitt namn, mamma, pappa och broderns namn när hon ritar en teckning på familjen osv är lagom. Felstavade ord, bokstäver som saknas eller felvända bokstäver hör till och är inget man ska bry sig om, ifall inte barnet själv frågar förstås.

Fortsätt läsa tillsammans och ha roligt med språk. Rimma, ramsa, tramsa och lek med orden. Helt enkelt för att det är roligt. Utvecklande är det förstås också, men nu vet du att din dotter absolut inte är efter utan tvärtom har kommit långt i sin läsutveckling. Utan oro bara njuta av böcker, ord och språk alltså! 

/En lärare

Varför ska din dotter, som inte ens är 6 år och inte går i skolan än behöver lära sig läsa? Verkar lite som att du vill ha extra duktiga barn, som är bättre än andra.

Det låter inte oroväckande på något vis. Hon är väl bara lite mer vanlig än resten av familjen.

Nu blir man väl faktiskt van vid det man har och ser omkring sig. Om alla i familjen haft lätt för att läsa så står ett barn som är lite senare av sig ut, det är inte konstigare än så. Och en omtänksam förälder tänker då klart på om det skulle behövas någon extra hjälp.

Jag var också ett tag nervös för att vår son skulle ha ärvt sin fars dyslexi, men det hade han inte, visade det sig lite senare. Han var bara en korsning av oss båda, och lärde sig då läsa lite senare än jag.

TS, kan du hitta någon enkel barnbok som både ljudbok och pappersbok?
Så lärde jag mig läsa tidigt.

Annars bara hitta en bok som är så rolig så hon vill läsa den fortare än ni läser för henne. Fråga en bibliotekarie och berätta om saker barnet är intresserat av.

Så funkar det/Så funkar du (Joe Kaufman) -böckerna har varit älskade länge och dem köpte jag igen när jag fick barn, kan gå att hitta på  bokborsen.se

Eller så köper man en ny variant av dem i bokhandeln (Mats Wänblad).

Jag förstår ärligt talat inte frågeställningen. Det är ju en femma att man tycker det är en fördel att läsa och skriva tidigt och uppmuntrar det. Två av mina barn har lärt sig det redan i 5-årsåldern. De har även lärt sig väldigt mycket engelska i princip på eget initiativ i 3-4 års åldern eftersom vi rest en hel del till engelskspråkigt land. mina andra barn har inte gjort det. Men det är ju en enorm skillnad mellan att vara tidig och att ha dyslexi? Din dotter tycks ju inte ens ha börjat i förskoleklass. De flesta kan väl inte läsa innan de börjar skolan eller hur tänker du när du pga detta är orolig för dyslexi? Det låter ju spm att hon är helt normal vs. Ditt andra barn som är tidig?

TS lever troligen inte isolerad med sin lilla familj. Och av hennes TS framgår det att hon är absolut medveten om att sonen var tidigt när han lärde sig läsa. Så man kan förutsätta att hon mycket väl vet att de flesta barn inte lär sig läsa som 5åringar och att det inte betyder att de har någon funktionsnedsettning eller andra svårigheter.
TS verkar vara en förälder som värdesätter vissa kunskaper/förmågor och som är i behov av att barnen är extra duktiga på de områden - det räcker inte att vara lagom.

Oj. Jag har en jämngammal tjej med en tidig storebror. 

Hon är nog på ungefär samma nivå. Kan alla bokstäver, skriver med hjälp, kan ibland ljuda korta ord på typ 3 bokstäver. Har memorerat vissa ordbilder men läser inte än. Får inte höra annat än att hon är tidig (och väldigt intresserad). 

Hennes storebror var tidigare. Men vad spelar det för roll, de kommer tyvärr få nöta bokstäver två år i skolan ändå. 

Det är inte dyslexi, det är mer vanlig utveckling.

Jag har dyslexi, alltid läst böcker och gör det fortfarande. Ärftligt efter min pappa. Dock ingen svår dyslexi, men i och med att jag alltid läst så har jag också ett rikt ordförråd. Det är inget jag förknippar med dyslexi direkt. Det är mer vad man är villig att ta in. Idag kan man ju lyssna på ljudböcker och ändå få i sig en massa ord. Tack vare all min bokläsning har jag övat, övat och åter övat. Utredaren jag hade sade att det syntes tydligt. 

Finmotorik och dyslexi har jag heller aldrig hört ska hänga ihop. Däremot lessnar många på att skriva dvs använda sig av finmotoriken, när de har dyslexi. Min pappa som var dyslektiker var en fena på olika sorters finmotorik. 

Oavsett dyslexi eller inte. Fortsätt läs för dem. Uppmuntra dem när de känner igen ord eller bokstäver. Fortsätt också prata med dem som "vuxna". Säg inte kissen, vovven, totto, kossa osv utan använd ord som katten, hunden, hästen och kon. Det ger dem ett stort och bra ordförråd tillsammans med böcker, högläsning och så vidare. 

Sedan behöver inte en dyslexidiagnos vara världens undergång. De har ofta andra saker som de blir grymma på ändå. Känner exempelvis mekaniker som är dyslektiker som lärt sig skruva på motorer och andra praktiska saker istället. 

Själv arbetar jag med texter och vi har insett att vi är minst tre dyslektiker som arbetar med dessa texter. Ingen hade anat det förren vi själva berättade det. Så det går att jobba med spårk även som dyslektiker.