Barn i friskola där de andra barnens familjer har en helt annan ekonomi

Seriöst, du får det att låta som att friskolor är som privatinternat gällande elevunderlaget och så är det då verkligen inte!

Hej
Jag hade det så under skoltiden även mina barn går på samma skola. Vi var inte fattiga men jämfört med mina klasskompisar så var vi det även mina barn upplever det ibland som orättvis. Kalle fick en ny iPhone 14 förra veckan? varför kan inte jag få en?

Den bra utbildningen och allt annat slår högre. Vi har olika förutsättningar i livet å ena sidan å andra sidan ger du kanske dina barn en chans att få lite mer. De knyter kontakter och lär sig att förs sig i andra sammanhang.

Hade jag klasskompisar hemma på besök kunde de åka hissen flera gånger bara för att de inte hade hiss hemma. För dom var det exotiskt.

Vad har ni satt era barn i för skola egentligen? Även bättre skolor brukar vara mer blandade än att alla har råd med dyra resor eller segelbåt. Alla som bor i bättre områden är inte rika, och ni är knappast de enda från ett sämre område som väljer en bättre skola. 

Jag gjorde det till viss del under min uppväxt. Jag gick i en musikklass på en specifik skola och många av de andra som gick där hade rikare föräldrar och annan standard än jag. Och jag kände definitivt av det, vi var inte direkt fattiga, men jag hade inte det senaste av all eller reste supermycket som de andra gjorde. Det kändes rätt ofta ensamt och fattigt, och fick ibland kommentarer om min gamla jacka eller fel jeans.

Även mina barn har till viss del hamnat i detta, men på grund av att området vi bor i har utvecklats till att bli rikare under tiden vi bott här. När vi flyttade till vår stadsdel så var den ett medelområde, men nu är det övre medel, och vi är kvar på medel. Husen har ökat i pris så pass, att vi skulle inte ha råd att köpa vårt hus om vi skulle köpa nu. 

Så våra barn har det lite samma som ja, de andra är rikare, reser mer, ha mer statusprylar osv. Men pga mina egna erfarenheter så försöker jag se till att mina barn inte halkar alltför lång efter de andra, jag omfördelar vår ekonomi så att våra barn inte märker ut sig jättemycket jämfört med de andra, men det går ju bara till en viss gräns. 

Jag tror att mitt ena barn har känt problem av att de andra är rikare, medan det andra barnet inte brytt sig lika mycket. Men båda barnen har mått så mycket bättre när de kommit upp i gymnasiet och sluppit de snobbiga barnen från vårt område.

Själv brydde jag mig mycket, men älskade musik och att sjunga, så det var värt att gå i musikklassen trots det andra. 

Fast det kan märkas även om det inte är alla som är rika. De som är rika sätter tonen till stor del, och det märker man ju av om man är utanför det.

Det kan ju räcka med en enkel kommentar om vart man rest under lovet, och man aldrig rest nånstans annat än till badhuset eller att de inte känner nån annan som bor i höghus. 

Inte om de "rika" är i minoritet.

Går barnen i en skola där de flesta föräldrar har höga inkomster, många mycket höga, och man själv har medel eller låg inkomst, förstår jag om det märks och kan bli jobbigt.

Men min erfarenhet är att många bättre skolor är mer blandade än så. Det finns ju ett brett spann mellan rena överklass-skolor och stökiga förortsskolor. I många bättre fungerande skolor är föräldrarna generellt högutbildade, men inkomsterna varierar. Dessa skolor drar även till sig studiemotiverade förortsbarn. 

Jag har inte ångrat mig. I mitt barns klass är kanske hälften "rika" och hälften medelklass ifråga om ekonomi. Ett barn fick 10000 kr i julklapp att shoppa för t ex. Det kan inte jag matcha och jag vill inte ens göra det, eftersom jag har ett annat sätt att uppfostra mitt barn.

Jag gillar att mitt barn får chansen att se olika livsstilar och förhoppningsvis blir inspirerad till att se olika vägar fram igenom livet. 

Det kan vara annorlunda när det är en musikskola eftersom vissa kulturmänniskor inte vill skylta med pengar även om de har gott om dem. Det är inte så inne med märkeskläder och liknande, vilket gör det mer avslappnat. De flesta lägger pengar på instrument och musikläger mm. Vissa instrument är mycket dyra och även musiklektionerna som barnen tar kostar en hel del varje månad. 

Många reser bort en hel del, men mest till sommarstugor och liknande. Vi har ingen sommarstuga och det kan ibland kännas lite tråkigt. Som tur är blir mitt barn ofta bjuden till andras sommarställen och vi reser på annat sätt, men inte lika mycket som de flesta andra. 

Jag gick på gymnasiet på en sådan skola, som också hade klasser från förskoleklass och uppåt. Det var en märklig känsla att se högstadietjejer med Gucciväska, när en annan la månadspengen på en väska från HM. 

Nu var jag äldre och (förhoppningsvis) förståndigare, men visst fanns det ibland vissa krockar och visst kunde det kännas lite märkligt. Inte minst när vi tog studenten och det stod flera, sprillans nya bilar, utanför skolan. Det var studentpresenter...

Men, jag är ändå väldigt tacksam över skolan och utbildningen jag fick. På den tiden kunde man inte välja gymnasium hur som helst. Fanns programmet man ville gå på, på en skola som låg närmare hemmet än det man sökt, nekades man plats. Den närmaste skolan var fullkomligt galen. När treorna hade mösspåtagning, fick de andra klasserna inrymma eftersom det blev så våldsamt. Jag märkte också när jag började på universitetet, vilket försprång jag hade när det kom till studievana och studieteknik. 

Sen är det skillnad på enstaka kommentarer eller enstaka fenomen där man märker att vissa är vana vid en annan standard, och en utbredd rikemansnorm som leder till mobbning eller utanförskap.

Det senare tror jag inte är så vanligt om man inte väljer skolor med sådant elevunderlag. Det finns väl andra bra skolor? 

Jag tror man överlever skoltiden även om några i klassen ofta åker på dyra resor och aldrig har satt sin fot i ett miljonprogramsområde. 

Det handlar mycket om hur man har det hemma och vad för värderingar man ger barnen, min fru och hennes töser bodde i ett särskilt utsatt område men gick i friskola en av de finare delarna av Stockholm där folk hade riktigt riktigt bra med pengar.

Förutom det rent uppenbara med bättre skolgång där de motiverades att plugga hårt och fick hjälp när så behövdes så fanns det andra saker som gjorde att de kunde hänga med i racet kring tex kläder. De hade 2 ggr per åt loppis där föräldrarna sålde kläder osv som barnen växt ur. Det fanns mycket fina kläder som var knappt använda och till en bråkdel av pengarna. Så även om det inte var nya kläder så var det ändå ok för töserna och de har fortsatt att köpa mycket begagnat även i vuxen ålder.

Idag är dom i 25års åldern och båda har varsin master, egna förstahands kontrakt  och har jobb. Men just det där att man inte får saker gratis och att det kräver ansträngning av en själv har varit en viktig del i deras uppfostran och att man hela tiden ser till ha klara regler och ser till dom som individer. Samt hela tiden stöttar och har koll.

Sen får man alltid säga att livet inte är rättvist men man kan bara göra sitt bästa för ingen annan kommer ge en saker gratis utan motprestation. Ha mål och jobba för det, det är ju så det fungerar i alla aspekter av livet. Förhållande, arbete, skola, livsmål helt enkelt och att det kräver ansträngningar.

Det är mycket lättare att få in barnen i rätt tänk när de är små än när de är tonåringar och givetvis vill man att barnen skall få bästa tänkbara skolgång och att då välja en sämre skola ur alla synpunkter bara för att de inte kan berätta om sin resa till Alperna känns bara dumt.

Att ha vänner som från barndomen som kontaktnät när man blir stor är en fördel om de oxå har samma driv och mål och kanske haft det lättare att komma in i arbetslivet tack vare sina föräldrar vilket kan ge öppningar för dina barn oxå.

Jag har mycket svårt att se att hennes töser hade varit där dom är idag om de hade gått i den lokala skolan.

Mina barn går i friskola. De flesta av klasskompisarna bor i finare villor. Många har egen häst och andra åker utomlands flera gånger per år. Någon äger flera fastigheter, tex sommarstuga. Jag bor i hyresrätt och har råd att låta barnen gå på bio och badhus några gånger per år i princip. Varje sommar åker vi 1-3 övernattningar på någon camping.

Yngsta barnet tycker detta är jättejobbigt faktiskt men jag hoppas kunna skapa studiemotivation och bättre möjligheter i framtiden. Sen har ju vi saker barnens vänner önskar att de hade. Jag har mer tid hemma så barnen har kunnat sluta på fritids tidigt. Är expert på att hitta gratis eller billigare aktiviteter. Vi går ofta på museum, badar i havet och gör utflykter i naturen. På somrarna finns ofta skattjakter, marknader, gratis utomhusbio, teater och livemusik i parken. Vi paddlar SUP och upptäcker platser som inte går att promenera eller köra till. Jag och tonåringen har vars en egen och 9-åringen åker med mig. Vännernas föräldrar jobbar mycket, barnen har ofta flera aktiviteter osv. De har inte samma tid tillsammans helt enkelt.

Jag köper en del märkeskläder begagnat, annars vanliga från kappahl, hm och linden tex. Det blir nog människor av mina barn med tror jag. :)

Det har du inga som helst garantier för. Även en minoritet kan ta en dominant position om de har medel för det. 

fast även i musikskola förekommer det. För det behöver ju inte ens vara ett medvetet nedtryckande, utan att de som är rika bara inte ens fattar hur priviligierade de är, men att de andra märker det. Och det kan vara så att det inte är inne med märkeskläder, men att man ändå inte skulle handla på H&M, för det har man aldrig gjort. 

En aningslös fråga om "var har ni eran båt"? utan att fatta att alla inte har båt. Men den som inte har båt, kanske aldrig ens åkt båt, kommer ändå att känna av underläget.

I den skola jag gick fanns det både medvetet snobbiga barn som ville skylta med sina tillgångar, och andra som var mer omedvetet snobbiga. Jag kände av det tydligt. 

Självklart kan det förekomma överallt.

Jag minns när jag gick på ridskola i Djursholm som barn (bodde inte i Danderyd, men nära) och någon frågade om jag bodde i radhus eller villa. Lägenhet, svarade jag och barnet som frågade mig visste inte vad det var. Jag fick förklara att det faktiskt bor folk i såna höga hus som hon hade sett nära centrum.  Det var lika mycket ett uppvaknande för mig som för henne haha. 

Haha... jag ska försöka göra det här kort. 

Jag, den med norrländskt påbrå, underbetalda fackligt engagerade elevassistenten satt äldste sonen i en icke vinstdriven stiftelsestyrd friskola vilket åtminstone kunde rimma någotsånär med mitt samvete. 

Det blev... intressant. På första föräldramötet kom jag med tygkasse i näven och direkt från jobbet iklädd bla haremsbrallor med regnbågsmönster. Bredvid mig satt en man i Armanikostym och hans fru med Gucciväska. Resten av gänget såg i princip likadana ut.

Det pratades om att samla in pengar till skolresa i nian varpå föräldrarna meddelade att deras barn minsann inte skulle gå ut som simpla försäljare utan skulle det samlas pengar så skulle det göras med hjälp av "events" som tex en picknick där föräldrarna skulle få betala 500 per PERSON för att få delta. Vad man fick för det? Tja, en "location" tydligen, mer än så skulle inte ungdomarna behöva bidra med. Redan här fick jag lite ryckningar i ögat.

Sen började terminen. Ensamstående mammans son blev konstant hackad på och kallad för fattiglapp. Efter höstlovet hade det åkts till Dubai och andra festliga ställen. Att vi hade åkt till Örebro för att bada och bo på hotell ville han inte ens tala om efter att ha råka sagt det till någon som skrattat honom rakt i ansiktet.
När vi närmade oss ju vägrade han gå till skolan och när jag försökte prata med personalen om vad han fick vara med om så fick jag höra "våra elever vet bättre än så och de ljuger inte.". Att han också var deras elev och då inte heller borde förväntas ljuga var det ingen som tänkte på.

Efter jul flyttade han till den kommunala skolan. 

Men det här är MIN erfarenhet, jag säger inte att det är samma överallt. Skolan har bra rykte och höga PISA-värden. Det räckte för mig i första skedet. Sen insåg jag att nej, det var inte riktigt för oss. Och ingen säger att inte andra årskurser var mycket bättre, det kanske bara var så att just den årgången var fylld av små skitungar. Så svaret på frågan? Ingen aning.