Säga upp sig utan nytt jobb
För ett par år sedan gick jag in i väggen. Min utmattning berodde till stor del, men inte enbart, på jobbet. Jag är den typiska ambitiösa, engagerade överpresteraren, som samtidigt är underbetald och ställer upp väldigt mycket mer än vad jag får tillbaka för.
Jag kom så sakteliga tillbaka till jobbet, men efter sjukskrivningen var något förändrat. Jag klarade jobbet - men det kändes inte längre särskilt kul eller meningsfullt, och det var svårt att få andra att acceptera att jag inte skulle vara som jag "alltid" varit. Dessutom fanns många av de saker som gjorde att jag gick in i väggen fortfarande kvar.
Jag fick möjlighet att prova på ett annat jobb i samma bransch, i en annan del av Sverige. Lyckades få tjänstledigt i ett halvår, lika länge som provanställningen på nya jobbet. Sista tiden på gamla jobbet kände jag mig väldigt utanför. Jag tror att de var sura för att jag skulle sluta, för jag blev inte medbjuden på gemensamma luncher, folk fnös åt mina idéer som tidigare varit väldigt respekterade, etc.
Tyvärr blev inte nya jobbet så lyckat. Trivdes bra med kollegor och så men organisationen var dålig, min chef väldigt frånvarande och det var väldigt otydligt vad jag egentligen skulle göra. En stressig och ostrukturerad miljö där jag fick en mycket hög arbetsbörda. När jag började ifrågasätta och ställa krav på tydlighet från ledningen och ordningen från ledningen fick jag inte vara kvar...
Nu står jag mellan att snart gå tillbaka till mitt gamla jobb, eller att säga upp mig och göra något annat. Det känns fruktansvärt motigt att gå tillbaka till samma ställe som jag blev sjuk på och som jag valt att lämna. Men det känns ungefär lika illa att bli arbetslös på obestämd tid, även om jag skulle klara mig ekonomiskt. Är rädd att bli "förslappad" och hamna längre och längre från arbetsmarknaden.
Vad skulle ni ha gjort?