Att vara mamma…

Du ska inte begära kejsarsnitt för det är dåligt för din bebis men nåde dig om du går över tiden för det är skadligt för barnet.

Du ska amma för det är mirakelmatens mirakelmat men varför låter du inte pappan flaskmata så du får sova? Anser du inte att han är lika mycket förälder som du är? Du behöver absolut inte köpa mycket saker i början till ditt barn men bara så du vet var sele, sjal, bedside crib, amningskudde, en extra spjälsng och lekhage oumbärligt för mig. 
Varför har du inte andningslarm på din bebis förresten, det är ju en billig livförsäkring, är du inte oroad för PSD? Bryr du dig ens? Och vad sa du, bär du barnet framåt i sele? Herregud förstår du hur fel det är pga intrycken? Du borde ha en annan sjal på dig. 
Det är också bra att vara aktiv som mamma så du orkar, en löparvagn är bra, men ha inte barnet framåt i en löparvagn för allt du gör för det ger för mycket intryck för ett litet barn.

Sluta oroa dig för allt för det är inte bra för ditt barn men se till att ligg på vården för saker du reagerar på för de gör ofta frl bedömningar i början ska du veta. Du känner ditt barn bäst.

Ha absolut ingen skärmtid för barnen för der kommer fördärva dem för alltid men se till att få vila själv och laga alltid hemlagat. Mitt barn kunde ju sitta med en bok från 1,5 års ålder och vara lugn i en timme så då kan ju alla, det är bara en fråga om att göra det. Men låt inte barnet sitta själv, du är väl en närvarande förälder?

Och du, var är pappan i detta när du är föräldraledig och han jobbar heltid? Han borde ju ta alla barnen hela tiden från han kommer hem. Fast du ska amma heltid. 

Raljerar,?men så här har jag upplevt mammalivet de första åren med först ett och sen två barn. Uteslutande kommentarer från andra kvinnor. Ofta sagt i rejält nedlåtande tonlägen. 

Varför är vi såhär mot varann?