Vad ska jag tro?

För några veckor sedan hittade jag några bilder i min pojkväns (pappan till vårt barns) dator. Jag ville bara kräkas och fylldes med hat. Slängde ut honom inom loppet av några sekunder. 

Sitter här nu, äcklad och kan knappt ta in vad som hänt. Det enda jag vet är att jag aldrig vill ta i honom, helst inte ens se honom igen. 

För att gå tillbaka lite i tiden och ge en mer tydlig bild på hur komplicerat vårt förhållande varit, vill jag nämna att redan när vi fick vårt barn , hade den här personen en hel del problem så som alkoholproblem, pengaprobem och spelberoende. 

Detta gjorde att jag innan vårt barn föddes, bestämde mig för att leva ensam och vår relation blev därmed obefintlig. Han brydde sig inte om barnet och träffade snabbt en ny. 

Jag träffade också en ny och tiden gick. Efter några år var hans förhållande slut, även mitt. Han ville ha kontakt med barnet och jag såg inga problem med det. Jag har redan ett barn från ett tidigare äktenskap, där barnet inte träffar sin pappa pga olika omständigheter. 

Hade därför en önskan om att detta barn åtminstone skulle få chansen att få en bra relation med sin förälder. 

Kontakten mellan barnet och pappan blev fin och det växte snart ett starkt band mellan dem. 

Vid lämningarna började han stanna kvar hos mig vid flera tillfällen och jag såg sidor hos honom som jag inte sett förut. Sidor som gjorde att jag successivt började fatta tycke för honom. Igen. Men på en mer kärleksfull nivå den här gången. 

Vi inledde ett förhållande och drömmen om en komplett familj blev sann. Hans problem som han haft förut , fanns fortfarande där , men jag ville ge honom en chans , trodde i min enfald att jag skulle kunna hjälpa honom att bli en bättre människa. 

Med facit i hand borde jag förstått att sådant händer inte , att jag efter allt jag varit med om skulle lärt mig av mina misstag och inte vara så förbannat naiv. 

Hans pengaproblem fortsatte så som spelberoendet och alkoholproblemen. Han kunde dricka en box lådvin på två dagar, men ansåg sig inte ha problem. I slutet drack han till och med innan han skulle iväg till jobbet. 

Jag hade redan bestämt mig för att göra slut innan jag tittade i datorn , datorn som gav mig tillgång till alla hans foton. Men det var som om jag sökte efter ännu fler anledningar att lämna, något som verkligen skulle få mig att förstå en gång för alla att jag inte borde slösa en sekund till av mitt liv på denna man. 

Så jag öppnade datorn och sökte efter information och det jag fann gjorde mig fullständigt paralyserad. 

Där bland hans bilder hittar jag foton, på två nakna barn och två halvnakna kvinnor liggandes i en säng. Fotona är minst ett dussintal, samt en video. 

Jag blir helt matt, illamående och panikslagen. Förstår först inte ens att det ena barnet är MITT EGET BARN!!!

När jag förstår det, mår jag så illa att jag måste kräkas. 

Bilderna föreställer två kvinnor som ligger med två nakna barn i en säng , sedan fortsätter bilderna i olika positioner , några där dessa två kvinnor håller upp de två nakna barnen i luften , några där de ligger på sängen, något där de två barnen ligger på sängen ensamma, varav vårt gemensamma barn ligger på ett sådant vis att man ser ALLT. 

Jag försöker förstå , men det går inte. Tankarna flyger direkt iväg i pedofilbanor. Jag har INGEN bra magkänsla och jag vet att det finns ingen anledning att ta dessa fotona i ren oskuld. 

Jag tänker på hur han som pappa står bakom kameran och fotar två halvnakna kvinnor och två nakna barn och undrar, vilken normal människa får ens för sig något sådant ?

Bör tilläggas att dessa bilderna tagits under perioden vi inte var tillsammans , men det gör mindre skillnad. 

Hur hade ni tänkt i en situation som denna ?

Vad hade ni gjort ?

Jag vet inte vad jag ska tänka eller göra överhuvudtaget. Jag vet bara att jag aldrig vill vara med honom igen. 

Hans förklaring är : Att han varit på stranden med dessa kvinnor och att det varit varmt denna sommardag, så barnen klädde av sig. Men varför i helsike fotar man då? Och filmar ?

Jag vet inte vad jag vill med detta inlägg. Kanske få sunda tankar från er där ute som är helt utomstående. 

Pappan säger nu att jag förstör deras relation så som jag förstört relationen med mitt andra barns pappa. 

Jag vill verkligen inte bli beskylld för att hålla mitt barn från sin pappa, men jag vill heller inte riskera att mitt barn far illa. 

Och mitt i allt detta , så vet jag inte hur jag någonsin ska kunna lita på någon igen. Jag känner bara att mitt förtroende för människan är helt borta och jag kommer aldrig våga släppa in en man i mina barns liv igen 🥲