Är min sambo alkoholist?
Han dricker nåt nästan varje dag, även om han inte alltid blir full.
Han har alltid haft pengar till alkohol, även i perioder då han haft väldigt dålig ekonomi.
Han vägrar vara nykter på fest. Om jag erbjuder mig att köra tar vi bilen, om jag säger att det är hans tur att köra beställer han taxi.
Han har ingen kontroll på vad han får i sig. Han tycker ofta att han knappt druckit alls, men blir ändå ofta bakfull till den grad att han ligger utslagen och spyr hela dagen efter.
När våra föräldrar hälsar på passar han alltid på att panta kassarna med tomflaskor innan de kommer.
Han har fått minnesluckor åtminstone någon gång eller två om året sedan vi blev ihop. Det har orsakat en del problem. Han har även gått vilse och inte hittat hem. Somnat intill en åkant och sovit där en hel natt. Slagit i huvudet och fått uppsöka vård. Inget av detta tycker han är något konstigt,
Jag kan inte räkna alla gånger han fått ställa in träffar med familj eller vänner för att han blivit ?sjuk?, och jag fått åka ensam.
När vi har "date nights" slutar det ofta med att han blir så full att jag får leda honom hem och bädda ner honom, och så är han jättebakis dagen efter.
När vi har "date nights" slutar det ofta med att han blir så full att jag får leda honom hem och bädda ner honom, och så är han jättebakis dagen efter.
När han inte druckit något på några dagar blir han ofta darrhänt, får huvudvärk, blir väldigt seg och trött eller lättretlig.
Han ?fördricker? nästan alltid. Om vi ska på fest har han laddat upp innan vi åker (så att jag alltid får köra). Om vi är på väg någonstans med bil och vi har alkohol med börjar han dricka redan i bilen och är påverkad redan innan festen börjat.
Hans glas är enorma. "En whisky" är för honom ett fullt dricksglas, som om det vore vatten.
Det finns aldrig tillräckliga skäl att avstå alkohol. Tvärtom, det finns alltid skäl att dricka. Även när alla andra skulle tycka att det vore olämpligt.
Han "glömmer" saker han lovat att fixa för att han varit full eller bakis. Jag får se till att saker blir gjorda. Det känns ibland som att jag sköter om ett barn istället för att leva med en vuxen människa.
Vi har knappt sex längre. Han säger själv att det kan vara alkoholen som gör att han inte orkar, och ändå väljer han den..
Han har sorterat bort prylar för att få mer plats för sprit.
Jag hatar hur det här får mig att känna mig som en "spritpolis" som tar ner stämningen. För det lär märkas att jag är stressad och andra förstår ju inte hur jag har det dagen efter, de ser bara den roliga och glada festkillen.
Jag är svartsjuk på mina vänners relationer. Inte för att jag egentligen är intresserad av deras killar men för att de inte dricker som min.
