Ska man göra slut när känslorna inte finns kvar?

Så länge ni inte har barn är det bättre du gör slut om det inte går att nå fram 

Och om han förstår när jag har gjort slut?

varför skulle han göra det? Vad skulle den kognitiva skillnaden hos honom bestå i innan du gjorde slut jämfört med efter? 

Kanske är det som krävs för att han ska förstå?

Men då vet han ju verkligen inte var han har sig själv, vill du ha ett sånt veligt mähä? Vad händer nästa gång det sker någon förändring eller kris? Ska han igen då behöva hitta sig själv? Hälsa honom att det bör han ha gjort senast innan han tar på sig sina skor på morgonen. Skämt åsido. Men han låter opålitlig och mjäkig. 

Varför är hans känslor viktigare än dina? Om du tappat kärleken och inte känner att det är någon idé att fortsätta så är det ju så det känns. Du blir ju inte hux flux jättekär igen om han vill fortsätta, eller hur? 

Jag tror att han tänker att allt är ok och att detta är något som går över. Han förstår inte att vi behöver bearbeta det och det gör mig less och trött. Ska det behöva gå så långt? 

Så ni tycker inte det är värt att ge honom en andra chans ifall det här blir en ögonöppnare för honom? 

Tänker att det kanske kan vara värt att ge honom den på grund av vår historik och allt vi har tillsammans idag.

Återigen. Varför är hans känslor viktigare än dina?   Han har haft ett helt år på sig att visa och förstå och jobba. Ett helt år av många många chanser och han har ändå inte tagit chansen. 

Han vet mycket väl vad ni har och har haft och det är tydligen inte tillräckligt för honom för att göra förändringar. 

Troligtvis tycker han att han inte behöver anstränga sig eftersom du gör jobbet åt honom. 
Sluta var hans dörrmatta. 

Förstår vad du menar men om allt visar sig bara vara missförstånd och misskommunikation eller att han inte förstått. Varför är det då så illa att ge honom en andra chans? 

Allt det du säger stämmer bara om han har förstått det. Sedan kan man kanske ha synpunkter på att han borde ha förstått men då utgår man bara från sig själv.

Jag hade troligtvis inte vara färdig med honom om han tagit tag i problemen. 

Ingen av oss är perfekta och tycker bara att vi är skyldiga varandra att fullt ut förstå våra behov. Tycker inte att det gör mig till en dörrmatta. 

I situationen du beskriver skulle jag göra slut.

Jag hade resonerat annorlunda om ni var gifta, hade barn, eller om du själv upplevde er som självfränder som har en tillfällig svacka.