Tjejer som lämnar för att leva partylivet

Kan vara att hon inte vill rodda en familj längre, inte att hon vill ligga runt.

Dom tjejkompisar som gjorde så var helt enkelt trötta på sina män , ville komma ur vällingträsket och stereotypa könsroller och ingen ångrade sig.  Vi är alla idag kring 50-sträcket och några av dom gifte om sig några år efter skilsmässan från första killen och har fina äktenskap.  Samtliga har blivit bättre föräldrar som skilda/omgifta.  

1. Ja vi blev lyckligare o gräset var grönare.

2. Nej ingen har gått tillbaka till sin fd som man en gång lämnat. Det händer inte i verkligheten att man går tllbaka till ett EX..Jag har i varje fall aldrig gjort det o känner ingen annan kvinna som heller gjort det..
Det händer bara på film, typ.

Dom flesta kvinnor lämnar för att dom har tröttnat på sin fd sambon, och ev för att dom vill leva lite singelliv innan dom har träffat en ny man som dom velat stadga sig med.

1 . Ja gräset var grönare på andra sidan då jag växte ifrån mitt ex och fick ändrade preferenser och andra värderingar vartefter jag blev äldre och fick barn. Jag hade inget mer gemensamt med exet mer än våra barn. 

2 det var inget misstag att lämna mitt ex och jag gick inte tillbaka.  

3. Jag levde singel i drygt ett år sen träffade jag en ny man som jag flyttade ihop med och vi är fortfarande sambos efter snart 6 år. 

4. Mitt ex tror fortfarande att jag befinner mig i en fas/livskris och tror jag kommer tillbaka och med sin bitterhet bevisar han bara att jag valde rätt.  Han försöker sorgligt nog fortfarande leta "bevis" på att jag är olycklig , inte är seriös, är otrogen och talar om för sambon då och då att han kommer bli lämnad på samma sätt som jag lämnade honom.  

Tack för era svar hittills. Enbart kvinnor hittills och jag förstår att det i många fall slutar med att man går vidare och blir lycklig med nästa partner.

Som jag skrev känner jag flera (män) som haft liknande situation men där partnern vid något stadie ändrar sig / visar stor ånger. Det är därför jag är extra nyfiken då min världsbild blir att detta är ett fenomen. 
Samtliga jag känner gör också mycket mer än klassiska stereotypen av en man. Gäller även mig själv måste jag tillägga. Mycket hämtning/lämningar, städ, handla/laga mat.
Många hävdar att denna "avmaskulering" kan bidra till att tjejen tappar attraktionen också.

Varför tror du inte att det helt enkelt är att hon har tappat attraktionen till dig? Livet med barn och vardagsliv sliter och man får göra prioriteringar hela tiden där det ofta är en själv som tappas bort. Jag har inte lämnat min man men de vänner jag har som gjort det har inte valt att gå tillbaka (och skilsmässan har inte bestått av ett behov att "ligga runt", däremot att få vara själv).

Avmaskuleringen kan du lägga åt sidan direkt, tvärtom kan du väl vara glad att du var en jämlik man? Att du var en människa som tog ansvar för din familj och gjorde det som behövdes göra för att livet skulle fungera.

Jag lämnade min man efter 15 år och två barn. De var 6 och 8 år när vi skilde oss. 

Jag initierade skilsmässan på grund av att min exman fortsatte att leva ungkarlsliv trots att han blivit förälder. Det var han som tjatade om att skaffa barn, köpa hus och leva familjeliv. Väl där tröttnade han på oss och skyfflade över allt ansvar för barn och hus/trädgård på mig medan han själv reste, arbetade och förverkligade sig själv.

Den frihet jag kände när jag flyttade in i min egen lägenhet kommer jag alltid att minnas, det var det bästa jag någonsin gjort, trots att ekonomin blev tightare. Istället för att springa på krogen och knulla runt satsade jag på att utbilda mig, något som var en omöjlighet som gift med 100. % ansvar för småbarn och hus. Nu kunde jag plugga järnet varannan vecka och vara en bra och harmonisk mamma övrig tid. Till på köpet fick barnen en mer närvarande och engagerad far som tvingades ta sitt föräldraansvar varannan vecka.

Idag har jag ett välbetalt jobb (tack vare min utbildning) och så småningom träffade jag en ny man som jag är särbo med. Jag kommer dock aldrig någonsin bo ihop med en partner igen, är för bränd på den fronten.

  
I mitt fall har hon blivit överväldigad av föräldralivet kombinerat med jobb och annat.
Känns rätt typiskt att hon tappat attraktionen då hon alltid varit bra på att säga hur snygg hon tycker jag är. Hon har även fått höra det det från sina vänner så jag har känt mig smickrad. Men det är väl attraktion på det emotionella planet som flagnat. Trots att jag varit redo att jobba på allt tillsammans för att få livspusslet att gå ihop. 
Jag förstår inte varför man vill vara fri och ligga runt (jag vet att hon redan gjort det), efter att velat ha ett tredje barn.

Jo exakt sådär sa vår familjerådgivare faktist till mig när vi hade parsamtal, på tal om flera uppoffringar som jag gjorde. 
Att det ärar mig och visar vilken bra kille jag är osv. 
Det är väl något jag får försöka tänka på i min helningsprocess.. 

Jag har en väninna som lämnade sin man - och mer eller mindre sina barn också, hon har bara haft dem varannan helg efteråt - när hon var 43. Hennes man var en träbock med en del konstiga saker för sig, så det var inte så jätteunderligt att hon ville lämna honom. Men den huvudsakliga anledningen var att hon aldrig hade fått uppleva en besvarad kärlek (detta med maken var mer av ett resonemangsparti, när hon blev desperat efter barn och familj när hon fyllde 30), och hon ville göra ett sista försök medan hon ännu var ung nog att älska och älskas. 

I verkligheten hade hon inte mer tur i medelåldern än hon haft som ung, alla män hon träffade var eländiga - till och med ännu sämre än exmannen - så hon tjänade inget på det så. Men hon säger att hon ändå är glad att hon lämnade maken. Dock har hon hamnat utanför sin egen familj i och med att pappan har varit den barnen tytt sig till i vardagen, och hon har blivit mer en lektant som tar dem på aktiviteter varannan helg. Hon har försökt få varannan vecka nu, men exmannen går inte med på det och barnen vill inte, så det är ingen idé att hon går till domstol - dom kommer ju att höra barnen också.

Nja. En man kan ju även göra karriär och tjäna bra, så att familjen kan ha en au pair-flicka eller nanny som hjälper frun med barnen och hushållet. Då blir han garanterat inte av avmaskuliniserad.

...för det där ÄR ett dilemma för många, fastän det inte pratas om det i det offentliga samtalet då det inte är politiskt korrekt. Å ena sidan vill kvinnan att mannen ska hjälpa till med hushållet och de små barnen, men när hon ser honom stå där i förklät längtar hon efter en riktig man som aldrig skulle göra sådana sysslor, utan i stället vara framgångsrik i ett manligt yrke och ta henne hårt i sängkammaren, ungefär...