Hur få ihop pusslet

Hur uppstod ens situationen från början?

Är man beredd att lämna sina barn på det sättet och förvänta sig att deras andra förälder sköter föräldraskapet ensam, borde du åtminstone bli rejält ekonomiskt kompenserad. Med långt mer än vad barnen faktiskt kostar. Du blir ju ensamstående förälder mot din vilja, och du inskränker ditt eget liv för hennes skull (oavsett vad anledningen till flytten är). 

Varför är det tufft att hämta och lämna? Du har rätt att ha barnen på fsk med inräknad restid till jobbet så du kanske ska justera tiderna där då. Det är så här det ser ut även för många familjer med två vuxna, att man jobbar heltid så barnen får långa dagar. Om du måste för ekonomin så är det ju så. Betalar mamman underhåll? Det ska hon göra.

Se också till att ta hjälp av närstående så du får lite avlastning. Du kan till och med fundera på inhyrd barnvakt någon gång ibland.

Sedan måste du prioritera din tid så du själv får återhämtning, men den kanske behöver se annorlunda ut nu när du har barnen på heltid.

Hon är från Kenya och skulle enligt uppgift åka på semester i 14 dagar och bestämde sig helt enkelt för att stanna , tror att livet som varannan veckas förälder samt hämtning, lämning och försöka få ihop liv och ekonomi helt enkelt inte passade henne, har ingen annan förklaring till varför situationen uppstod

Det jag menar med att det är tufft att varje dag lämna och hämta är att det är en förskola och en skola, vilket gör att det tar ganska mycket tid dagligen
Det är ju en väldig skillnad på att vara två som kan dela upp detta, så håller inte riktigt med jämförelsen att det är såhär för familjer med två vuxna

Har ansökt om underhåll men inte hört ett knyst från försäkringskassan och parallellt med detta har socialtjänsten en utredning då hon har en historia av missbruk , men tyvärr verkar det som soc inte är den mest handlingskraftiga myndighet vi har

Jag tror du behöver hjälp. Och gärna hjälp innan du är körd i botten. Många väntar alldeles för länge med att ta steget att ta hjälp av andra, även om man så betalar för hjälpen.

Har du inga anhöriga omkring dig som kan hjälpa till på något sätt?  Även om det bara är att laga en extra matlåda eller hämta en matkasse på Ica är det hjälp som ändå i slutändan ger dig massor.  Be om hjälp av alla du har omkring dig. 

Jag tror om du vill få vettiga råd behöver du vara lite mer konkret. Vad är det som är jobbigt? Jo, lämning och hämtning tar tid, men vad exakt är det jobbiga med det? Hinner du inte med andra saker du vill/måste göra? Tycker du det blir för lite tid med barnen?

Jag är ensam med 3 på heltid.

Jag gjorde storkok på söndagar så middagarna var förberedda i veckorna.
Sen rutiner.
Middag kl 17-18 läxor , dusch och sängen innan 20.
20-22 städade jag och förberedde morgondagen.
05 gick jag upp och väckte dem 6-7 lämnade dem jobbade och hämtade.
Lördagar var vi i skogen, eller annan familje utflykt.
Kompisar på helger.

Tack för era synpunkter, är dock lite svårt att konkret säga vad man önskar för tips och råd när allt är så rörigt 

En aspekt jag inte nämnt är att hennes 17-åriga son även han bor hos mig sedan snart två år tillbaka (när vi separerade) och detta utan ett enda beslut taget gälandes detta, utan då mamman inte kunnat erbjuda honom något boende / han inte är så sugen på att bo med sin mamma så har detta fortlöpt, trots att familjerätten säger att det är olagligt för en minderårig att bo med en vuxen utan biologisk / juridisk koppling till utan att det finns ett beslut om familjehemsplacering av honom.
Detta har socialtjänsten vetat om i två års tid, men då de uppenbarligen tycker  att han har det bra hos mig har de inte agerat och jag heller inte fått en krona i ersättning för försörjning av honom , trots upprepade påstötningar från min sida i detta ärende .

Ärligt talat vet jag inte om jag är ute efter råd om att uthärda vardagen, eller om jag bara behöver skriva av mig då detta är en extremt påfrestande situation rent psykiskt , men även fysiskt .
Jag vill ju givetvis att 17-åringen ska få samma förutsättningar som mina "egna" barn, men det är lättare sagt än gjort då ekonomin tyvärr sätter stopp för mycket.

Nu har dock socialtjänsten äntligen fått tummen ur och sedan i tisdags familjehemsplacerat honom här, dock med en ersättning som knappt täcker hans mat under en månad, har dock meddelat dem att om de inte justerar nivån på detta får de söka ett annat hem då jag givetvis vill ge honom ett så värdigt liv som möjligt och låta han ha samma villkor som hans halvbröder.

Jag vill bara ge dig en hoppfull tanke, om ett år har du barnen på samma skola förhoppningsvis och då kommer det kännas enklare.

Glöm inte bort din egna sömn och något som dagligen ger energi (för mig är de en kopp te när barnet somnat)