Gravid v.7. Psykisk stress och ångest.

Din stackare, jag förstår att du är orolig men den historiken, men jag tror att du inte ska döma dig själv genom att tänka att du kan skapa ett missfall. Jag har sovit 4 timmar per natt och gråtit mycket sen jag blev gravid då hela min familj uteslutit mig, men jag är i vecka 19 nu. Du framkallar inte ett missfall om det inte är extrem och långvarig stress. Jag rekommenderar att promenera, meditera och prata med vänner. 

Jag är precis som du. Är gravid i vecka 8+1. Det är min andra graviditet, den första slutade i ett MA. Jag är livrädd för allt, att jag har för mycket symptom, att jag har för lite symptom, att jag druckit för mycket kaffe, allt allt allt. Är så rädd för att barnet ska dö.

Min barnmorska rekommenderade mig att boka in en tid med en kurator, så jag hade mitt första besök nu i veckan. Det var jätteskönt att få ventilera min oro och få tips på sätt att hantera det. Det kanske du också kan göra? Ofta finns det kuratorer på vårdcentralen.

Och prata med dina nära och kära om hur du mår och hur orolig du är.  Du behöver stöd från dem. 

Igår var jag och gjorde tidigt ultraljud och fick se ett litet hjärta slå. Det gjorde mig lite lugnare. Håller tummarna för att du också får se ett pickande hjärta nästa vecka 

Zaro: Tack för ditt svar. Kan inte vara lätt att familjen har uteslutit dig, är det pga graviditeten? Du behöver inte svara om du inte vill. I mitt fall är jag rädd att berätta att jag är gravid igen om detta går vägen, vid min förra graviditet som endå slutade i missfall blev mina närmaste inte alls glada. Men det här är vad jag och min man vill och det är vårt liv. Jag hoppas din familj med tiden tar upp kontakten med dig igen, för visst känns det lättare att ha sin familjs stöd! Jag önskar dig allt gott! Kram

Lisa med kniven:
Tack för ditt svar. Skönt att veta att man inte är ensam att känna så fastän man inte önskar dessa känslor till någon. Jag tänkte att jag ska försöka stå ut till mitt tidiga vul, pratar med mannen dagligen och gråter ut, brukar lätta för stunden men snabbt är klumpen i bröstet och magen tillbaka.. Känner att jag inte vill prata med min närmaste familj ännu, vill hålla detta hemligt för dem tillsvidare som jag skrev tidigare blev de "arga" sist jag var gravid, det slutade dock I missfall. Jag vet inte heller hur jag har möjlighet till någon kurator här jag bor, det är ganska dåligt med sånt här i trakten men jag ska givetvis prata med min bm om detta fortsätter. Orolig är man ju alltid vid en graviditet och det har jag varit förut också när jag varit gravid men det här är på en helt ny nivå. Kan inte ens äta för denna oron gör mig illamående,  dessutom har jag obehag och avsmak för ALL mat... vet inte om det är pga. Hormoner eller pga. Psyket.
Härligt att du fått se ett pickande hjärta ❤️
Det hoppas jag verkligen få se nästa vecka med.
Kram

På grund av min relation och graviditeten. Man behöver inte energitjuvar och särskilt inte när man befinner sig i en känslig period eller när det handlar om så stora livsbeslut. Du och din man har säkert bäst koll själv. 

I min kommun kan man förresten gå till psykolog om man är orolig på grund av sin graviditet eller hur livet kommer bli när bebisen har kommit. Jag har precis gått på mitt första besök och de tog emot mig inom loppet av 2 veckor!

Zaro: Du har så rätt, man behöver inga energitjuvar, speciellt nu när man är gravid och extra känslig ❤️

Vilken tur du har som fått gå till psykolog,  hoppas det känns bättre för dig snart! Jag ska fråga av läkaren nästa vecka som gör VUL.et om det finns någon hjälp till min ångest.