Att läsa in stor mängd text och kunna sammanfatta det viktigaste. Grundförutsättning för högskolestudier?

Den där mannen skulle kunna vara jag. Har aldrig orkat avsluta en hel universitetsutbildning, kanske beror det på ADHD i mitt fall, men är jag intresserad fullt ut brukar jag bli riktigt bra på det mesta och ha stort tålamod.
Problemet för mig har varit allt administrativt runt omkring, all dokumentation, alla förutbestämda mallar och regelverk kring detta, hur saker ska skrivas, inte skrivas, presenteras, letande efter källor och all dokumentation för dessa. Sånt tog död på alla min lust och tog all min energi från ämnena och lärandet. Är väldigt praktiskt lagd och skyr fyrkantighet.

Blev för uttråkad och kom dessutom inte in på några av de utbildningar jag velat helst, då det krävde ytterligare utbildning..  hade troligen inte klarat dem heller pga av allt jag radade upp.

Möjligtvis kan det bero på ämne, jag ska låta det vara osagt, men jag som har läst samhällsvetenskap och humaniora skulle definitivt säga att det är så. Att kunna plocka ut det viktiga i en text samt sammanfatta, redogöra för och kunna jämföra komplexa texter är avgörande. Sen skulle jag inte böi orolig om någon inte kunde det innan studierna, för man får öva det ordentligt under studiernas gång. 

Jag skulle absolut kunna det i vilket ämne som helst som intresserar mig tillräckligt, har dessutom nästan fotografiskt minne första tiden efter. Men att kunna skriva och uttrycka det akademiskt, där hade det fallerat.  Bildning är väl mycket att kunna formulera det du läst på ett förståeligt sätt som också låter utbildat?

Visst är fakta inhämtande och förmåga till att göra sammanfattande redovisningar viktigt i högre studier, men viktigast av allt är nog att kunna se samband och avsett ämnesområde är det viktigt att man kan engagera sig och vara nyfiken.

 

Ja, en känsla för hur man sammanfattar det man tagit del av via böcker, informationsfilmer, forskning osv.

Tänker att den förmågan är avgörande för om man klarar av sina studier. Blir ohållbart att försöka få in allt.

Sedan är det nog något många lär sig under studierna gång.

Dels det, att kunna ta sig igenom (på begränsad tid) en stor mängd text och förstå vad som är viktigt. Men också kunna ta in information från flera källor och föra diskussioner kring dem, mellan dem. Tex kan ett citat eller ett kapitel i en bok ge stöd för en vetenskaplig artikel som också ingår i kursen. Eller så kan det uppstå direkta motsättningar som man då kan vilja förklara.
Så jag skulle säga att det är både att ta sig igenom "stoffet" och förstå vad som är relevant utifrån vad kursen handlar om och vad den har för mål. Men också att kunna sätta det man läst i ett sammanhang - okej men om det står så här i den här boken nu, hur kan då xx anse att det är SÅ HÄR det ligger till? Eller om jag tar de här tre artiklarna nu, vad är den gemensamma nämnaren, vad säger de om hur viktigt xx är för yy.

Nu blev jag nästan sugen på att läsa på högskola igen

Notera under föreläsningarna. Gör det gärna med penna och papper, engagerar fler sinnen än att bara skriva i laptopen. Det finns vetenskapliga studier som visar det. Läs igenom anteckningarna på en gång när du kommer hem.                                                                       Humaniora: Ofta stora textmassor, det gäller att sovra, en tränngsak. Inte slöläsa utan hela tiden fundera på det man läst och sammanfatta det. Läs med pennan i hand. Då är det bra att ha köpt och betalt sina böcker, tänker man sälja dem efter tentorna för att dryga ut sin CSN får det inte finnas noteringar i dem.

Ja, att plocka ur det viktigaste från olika platser. Sammanfatta det man läst i böcker, forskning och på webplatser + väva in anteckningar från föreläsningarna

Så tänker jag.

Detta var något som den jag beskrev hade problem med.
Tänker att det är en teknik de flesta lär sig, men långt från alla.

Minsn ett samtal med en jurist för många år sedan och jag frågade henne vad hon tyckte om utbildningen.

Den var lätt för henne så hon hade fotografiskt minne, så sa hon.

Känner inte igen mig, men det borde bero på vad man studerar. Är civilingenjör och för oss gällde det att så att säga fatta galoppen och haja hur man löste uppgifter. Inga textmassor att plöja.

Tänker att oavsett ämne behöver man hitta en studieteknik som passar en själv och som är anpassad så att man klarar tentorna på ett bra sätt. Det kan säkert innebära att på ett effektivt sätt ta in och sammanfatta textmassor för vissa utbildningar, men kanske inte för matematik/teknik. 

Det där med forografiskt minne är nog bra i vissa utbildningar som tex juridik och medicin där det gäller att memorera mycket fakta. I andra utbildningar som tex samhällsvetenskap hjälper det inte nämnvärt då det är analys som är huvuddelen och då ska man få grepp om olika persoektiv och kunna plocka ut resonemang och sätta dem i kontext. Då handlar det om helt andra förmågor. 

Oavsett vilket så finns det studietekniker att lära sig så man kan öva upp det man behöver kunna.