Skola: Inget funkar, hur gör man?

Fy vad jobbigt! Jag jobbar själv i elevhälsan och mitt hjärta går sönder för de här eleverna, det är så många som inte passar in i skolan. Det låter superkonstigt att inte koppla in elevhälsan, även om det kanske inte finns så mycket de kan göra. Har tyvärr inga kloka råd att ge. Finns det någon lärare som er son har lite bättre relation med som skulle kunna vara en ingång?

Ta det lugnt. Jag har ett hemmasittande barn och vet hur det känns när skola inte fungerar. Alla barn passar inte i skolvärlden. Men det är ju inte kört för det. Det finns IM på gymnasiet, det finns komvux, det finns folkhögskola. Tyvärr känner väl barnen att de ger upp när det inte funkar.

Varför inte göra så att strunta i de ämnen han inte fixar nu. Kör på de ämnen han klarar! Fokusera på att bygga upp honom istället för att rasa ner honom. Även om det bara blir några ämnen han får betyg i nu, så är några bättre än inga.
Ta bort tjat och bråk vad gäller skola. Bestäm typ 1 dag i veckan på 30 min där ni pratar om skola. Men inte annars. 

På gymnasiet kan han gå IM och varva skola med praktik. Det finns även vissa IM som har yrkesinriktning. Man får gå många år där om det behövs. Han kan även få heltidspraktik om det passar honom bättre. Men det är ju bra om han kan beta av några ämnen ändå.

Som vuxen sen kanske det blir lättare att läsa in om det behövs, eller så ger praktiken den arbetserfarenhet han behöver för att få in en fot på ett praktiskt arbete. Jag känner flera som inte gått gymnasiet men som ändå lyckats bra med jobb.

Jag har en son som funkat bra på dagis och skolan, upp till åk 6. Halva 6an och i princip hela 7an satt han hemma. Han fick en autismdiagnos i åk 6. Skolan gjorde inte mycket i 6an utan skickade bara en orosanmälan. Det gjorde att vi fick hjälp av soc och kommunens frånvaroteam. Nu går han i en speciell klass som jobbar i mycket mindre elevgrupper. Vi har fokuserat på ett mindre antal ämnen så han känner att han klarar utmaningarna och har successivt ökan lite under slutet av 7an och nu 8an. Jag har fått vänja mig vid tanken att han inte kommer få betyg i alla ämnen men samtidigt så känner han själv att han klarar skolan. Han bygger sakta upp sitt självförtroende och nu när han faktiskt fick merparten av sina betyg E eller högre så lyste det om honom. Skolan har skyldighet att anpassa oavsett diagnos eller inte men vi som föräldrar måste nog också vara beredda på att anpassa våra krav på barnen. 
Kämpa på och överför inte eran stress över situationen. Jag vet precis hur man blir, inte för att man är elak utan för oron. 

Det är klart att ni  skall bråka. Man får tyvärr ingen hjälp av skolan om man inte bråkar. Dyslexi? Vilka anpassningar gör skolan? Be om remiss till logoped för att få rekommendationer om anpassningar, 

Rekommenderar Dyslexiföreningen, beställ gärna en bok Aktuellt om dyslexi.  Man måste läsa på själv så att man kan mer om dyslexi än de i skolan, är min erfarenhet.

Helt galet att vänta med åtgärder till årskurs nio! Det är nu sonen behöver hjälp, 

Kan det finnas mer än dyslexi? Språkstörning kanske?

Har själv en tonåring men som hoppade av skolan i gymnasiet som 16-åring. Nu är hon tillbaka i skolan igen efter nästan exakt tre års paus!

Jag förstår att ni kämpar med skolan men jag tycker att ni ska sluta kämpa och ta det värsta som kan hända: att din son får börja IMIA på gymnasiet. Där för han ta igen det han har missat under högstadiet. Värre än så är det inte. Hoppar han av gymnasiet, låt honom! Då fångar kommunen upp honom och han får göra praktik i stället utan inkomst. Se hur roligt han tycker det är. (När han är 20 år finns folkhögskolors Allmänna program att söka till. De är toppen!)

Sen kan han gå tillbaka igen till skolan när han känner sig redo eller se om det finns andra vägar till jobb än skolan. Indeed . com (en av Sveriges största jobbsökarsajter) har många bra artiklar om just hur du hittar jobb utan erfarenhet. Det finns andra sätt än skolans väg. Skolan är inte rätt väg för alla.

Var snäll och förlåtande mot dig själv, din fru och ditt barn. Ni har verkligen gjort ert bästa! Jag har själv varit i exakt samma situation men från 3-4 klass. Det känns jättehemskt och katastrofalt stort! Men det är inte hela världen och samhället fångar upp barn som inte klarar skolan. Låt pojken få ta konsekvenserna och skit i vad alla andra tycker. 

Jag vet inte om det är samma problematik, men jag hade också svårt att passa in i skolan. Började i fyran och fortsatte hela grundskolan. Jag skolkade jättemycket, men klarade prov och betyg ändå. Jag tänkte hela tiden att jag skulle gå på Folkhögskola istället. Nu blev det inte så, jag fann skolglädjen delvis på gymnasiet men framförallt på universitetet. Idag är jag höginkomsttagare med spännande internationell karriär. 

Min bästa kompis var i samma situation och hoppade av skolan helt i åttan. Han läste så småningom in betygen på komvux och blev så småningom psykolog. 

Vill bara säga att det faktiskt kan gå bra ändå. Försök stötta ert barn med mycket kärlek och förståelse. Det kanske finns något ämne som han gillar lite mer än andra? I så fall kan ni satsa allt på det och strunta i de andra. 

Vet inget om stöd man kan få i Sverige, vi bor utomlands. Har fixat extralektioner privat i ett par ämnen (numera bara ett) för min son då han behövde lite stöd. En student hjälpte honom och har funkat bra. Det är viktigt nu när han snart slutar gymnasiet och ska vidare. Skolan kunde väl göra något men inte bra nog.  

Ibland - beroende på vart du bor - så finns det friskolor som kan ta hand om dessa elever och anpassa skolgång med gott resultat. En del montessoriskolor kan det (dock INTE alla!) Fråga runt i forum på exempelvis facebook i ert närområde och hör er för. Vissa kommunala skolor har också högre kompetens än andra. Ibland (dock heller inte alltid) kan socialtjänsten hjälpa till.