Jättebråk med tonåringen, behöver råd
Jag behöver råd för det spårade verkligen ur ikväll.
Ett återkommande tjafs vi har gäller städningen. Han gör nästan ingenting hemma trots tjat, resonerande, scheman etc.
Han är fin och snäll på andra sätt, hjälper sin mormor och kan vara omtänksam även om han är rätt ego mot mig, vilket jag antar hör till åldern.
Ikväll började han i alla fall städa men var väldigt otrevlig mot mig trots att jag höll på med mitt och var helt normal och trevlig mot honom. Han kan häva ur sig vad som helst till mig, kalla mig idiot, fuck you och annat.
Jag blir förstås förbannad och markerar men jag säger aldrig fula saker till honom förstås.
Jag sa till slut att han bara är sur för att han måste hjälpa till, vilket med största sannolikhet är sant. Han blir alltid sur när han väl sätter igång. Det kanske var onödigt av mig men jag orkar inte med hans attityd.
Då rusar han ut och slänger en hel låda med mina saker över golvet utan en tanke på att de kan gå sönder. Jag blir jättearg och säger åt honom att plocka upp allt varpå han blir ännu mer förbannad och krossar, högst medvetet, en vas som stod på bordet.
Jag blir chockad och ledsen och han tar sin jacka och sticker från hemmet. Nu ringde han och sa att han sover hos mormor för han vet att jag blir jätteorolig annars. Jag sa bara jaha och la på. Jag orkar inte prata med honom just nu.
Jag har mina fel och brister som mamma och kan tappa humöret ibland men det här var över alla gränser. Det var en helt oproportionerlig reaktion på det jag sa och jag sa det efter att ha fått höra både det ena och det andra.
Det var förstås jag som fick plocka upp allt och dammsuga så att inte katten skulle kliva på skärvor. Resten som han slängde ut får han plocka upp själv.
Jag tror att han har rätt dåligt samvete nu, han lät inte arg när han ringde. Han ringde igen nyss men jag svarade inte för jag vill tänka över det här. Jag vet att han är hos sin mormor eftersom han ringer från hennes fasta telefon så det känns tryggt ändå.
Sonen har inga diagnoser och är skötsam i övrigt, duktig i skolan och väluppfostrad (mot andra).
Hur skulle ni hantera situationen nu? (Slänga ut honom är inte ett realistiskt alternativ eller något jag vill göra.)
Jag vill gärna ha konkreta råd om just den här situationen eftersom den är rätt akut.
Tacksam för svar!