Jättebråk med tonåringen, behöver råd

Att han kan häva ur sig vad som helst till dig låter ju som det handlar om mer än städningen. Har inget direkt råd, men undrar om det finns någon bra manlig förebild i er/hans familj eller nära omgivning. Han kanske har behov av en vuxen god manlig kontakt.

Hej,

jag förstår att det känns jättejobbigt. Jag kan ge ett konkret tips på något som har hjälpt vår familj. Jag tyckte nämligen inte om att tonåringarna hjälpte till så lite hemma, och de i sin tur tyckte inte om att jag tjatade. Vi satte oss då ned hela familjen och pratade om hur vi ska fördela tråkiga sysslor som måste göras i hemmet. Vi skrev en lista på alla sysslor vi kunde komma på och då insåg barnen hur mycket vi föräldrar faktiskt gör i förhållande till deras ansträngning. Vi frågade dem på ett neutralt sätt vad de ansåg vara en rimlig insats från deras sida och så fick barnen själva välja några sysslor som de ansvarar för dagligen eller veckovis. 

I samband med detta kom vi överens om att man får säga till om man vill byta syssla men man kan inte bara strunta i att ta sitt ansvar. Jag fick lova att låta bli att tjata eller påminna dem, eftersom de blir irriterade och sura när jag gör det. Barnen vill själva styra över tidpunkten att utföra sina tråkiga sysslor, vilket jag gick med på under förutsättning att de ser till att få den gjord inom det tidsspann som vi kommit överens om.

Efter ett tag märkte vi att den ena tjejen, som alltid har massa aktiviteter om kvällarna, lätt glömde bort att hon skulle fylla på diskmaskinen och sätta igång den så att systern kunde tömma den på morgonen. Då fick dottern välja mellan att 1) dagligen bli påmind av mig 2) ställa ett eget larm på sin telefon 3) byta syssla.

Överlag fungerar systemet ganska bra. Dock "glömmer" eller "hinner inte" alltid ungarna göra det de ska. Då brukar jag påpeka att de måste skärpa sig så att vi inte hamnar i tjat-situationen som vi alla vill undvika. Det kan bli småsura miner, men inte längre bråk.

Du behöver svara sonen. Ja, han gick över gränsen men han är trots allt en tonåring med outvecklad hjärna. Han har trots allt sträckt ut en hand och nu behöver du ta den. Just nu räcker det kanske att bara visa honom att du fortfarande älskar honom även fast du är arg. Sen får ni prata med imorgon. 

Men jag blir lite fundersam på när du skriver att du INTE kommer att slänga ut honom. Har svårt att tro att någon skulle föreslå detta pga av att en tonåring gått över gränser vid ett tillfälle. Och objektivt så var det ju inte så farligt det han gjorde, många tonåringar gör betydligt värre saker. Antar att han gått ut gymnasiet eftersom man definitivt inte kan slänga ut barn som går i skolan. Då kanske det är dags att ha ett riktigt samtal där du klargör bad som krävs av honom nu när han per definition är vuxen. 

Tack för bra råd! Vi har försökt med scheman tidigare men inte på det sättet. När situationen har lugnat sig kan vi försöka det du föreslår. 

Han kanske har ADHD eller nått? Har du prövat att lära honom hur man städar. Istället för att bara skälla på att det inte har blivit gjort? 

Själv hatade jag att städa, men det berodde mer på att jag inte hade någon aning om hur man ska börja. 

Självklart kommer jag att svara honom imorgon men nu ikväll var det för sent och jag var fortfarande arg och hade inget vettigt att säga. 

Han vet att jag älskar honom och jag kommer inte hålla på och straffa honom utan jag vill ha råd om vad som är mest pedagogiskt att göra i den här situationen.

Kommentaren om att man ska slänga ut tonåringar dyker upp i nästan varenda tråd när att det har uppstått problem så jag ville förekomma den kommentaren. 

Hur får du det till att jag skulle överväga det när jag uttryckligen skriver att jag inte vill det? Jag skulle aldrig slänga ut honom och vill inte ha den typen av råd. 

Jag tycker inte att du ska göra något alls. Om han vill prata om det när han kommer hem tycker jag att du ska lyssna, men annars ser jag det som något ni kan lägga bakom er. Han har fått sitt straff (sova borta och bli avvisad av dig när han ringde) och har säkert tänkt till på egen hand. Det blir nog förändring framöver. Lägg din energi på att se och visa att du uppskattar den.

Oj... Ett sådant agerande hade fått topplocket att ryka hos mig. Du agerar betydligt lugnare än vad jag hade gjort.

Har iof aldrig varit med om något liknande trots 6st ungar. Han har ingen respekt för dig och din auktoritet. Hade någon av mina ungar gjort eller sagt så hade de fått ett straff de hade kommit ihåg.

Barn som inte städar hanterar jag genom att sitta i rummet och observera och peka på vad som ska städas. Har en timer, mellan 10-20 min ska de städa sen är de klara. Ser oftast betydligt bättre ut efter det. Upprepa varje dag tills det är klart.

Är det hjälpa till hemma. Samma sak. Observerera och peka på vad som ska göras tills det är klart.

Alla uppgifter ska ha ett synbart slut. När de är klara så har de varit duktiga och får göra vad de vill, det är belöningen.

Efter ett tag inser de att mycket händer på kort tid om de jobbar och att de inte kommer undan. Lättare att bara göra det.

Att göra sig själv till ett offer och spela på barnens dåliga samvete tror jag är en farlig strategi i förlängningen.

Jag tycker att du har fått många bra råd.

En bekant till mig som var ensamstående pappa med fyra barn hade samma problem. Han löste det genom att ge barnen en extremt låg månadspeng, som de hade möjlighet att öka på genom att hjälpa till. De hade gjort en lista med vad varje syssla var värd och så fick de fylla i vad de hade gjort. Det fungerade bra och ibland blev det nästan en tävling om att göra mest.

Jag tycker också att man kan dra in på förmåner som pengar, godis och nöjen för barn som inte hjälper till hemma, om inget annat hjälper.

Men detta förutsätter att de inte ännu tjänar egna pengar eller att far-/morföräldrar eller den frånskilda föräldern förser dem med en massa pengar utan motprestationer.