Hur tog ni upp barnfrågan med er partner

Kommer inte ihåg, men visste ju redan ganska tidigt var vi stod ifråga. Dvs båda ville ha barn, men vänta några år. Först giftemål. 

Så det var ingen stor grej, man känner ju den man vill ha barn med och vet hur den tänker och fungerar. 

Åh så härligt att de bara föll sig :) 

Vi hade frågan uppe tidigt i dejtandet och då sa han tydligt att han ville ha barn i framtiden. Jag vill bara kasta ut frågan, men vet inte riktigt hur man ska lägga upp den heller.. Han är lite mer av en funderare än jag och vill ta saker långsamt, varit tillsammans i 3 år. 

Men jag börjar känna mig stressad, då man aldrig vet hur lång tid det kan ta..

Oj jadu vi hade väl redan sagt vad vi ville tidigt. Men sen ändrades det, men är ju bara att fråga helt enkelt tänker jag

Ändrades som i att ni inte längre ville ha barn?

Det kan vara svårt att ta upp även när man känner sin partner. Jag kände själv att jag inte ville pressa min sambo i frågan, han är dessutom två år yngre än mig. Han var inte alls stressad över att vi skulle börja utan ville att jag skulle ha fast jobb och vi helst skulle flytta till hus först. Men det var många gånger som vi pratade om det innan vi började låta det hända om det händer. 

Nu några år senare tar frågan upp stor del av vår vardag, hur och vad vi ska göra och när det  faktiskt kommer att bli en bebis ❤️ 

Det blev ett plus för oss till slut förra vintern men vi fick inte behålla det. 

Börja prata om det, om än det bara är en minut i taget. Vi hade gärna börjat tidigare såhär i efterhand.

Kan inte citera. Nej det var jag som var tydlig i början att jag inte ville ha barn, men efter 4 år tillsammans så berättade han att han kunde inte tänka sig ett liv utan barn helt enkelt. Så efter mycket tänkte tid och diskussioner så ändrade jag mig. För att göra en lång historia kort

När mannen säger att han vill ha barn i framtiden så är oftast en omskrivning av "jag vill absolut inte ha barn"...

Jag är väl framförallt livrädd för att de ska komma att han aldrig vill ha barn, meningen kom i en ålder av 27 då det var mycket fest i livet. Men ut efter hur han är med alla sina fyra små syskonbarn tror jag inte fallet direkt är så. 

Om det är en avgörande fråga för dig så tycker jag du ska kräva ett absolut svar från honom i frågan. Varför ska hans rätt till att inte vilja ha barn trumfa din vilja att ha barn?

Sen tror jag personligen att hur han är mot sina syskonbarn är en extremt dåligt indikator på hans egen vilja att ha egna barn.. Det är en stoooor stooor skillnad kopplat till personlig uppoffring och annat.

Hans rätt till att inte vilja ha barn? Han har aldrig sagt att han inte vill ha barn. Så förstår inte riktigt vad du menar. Min fråga verkar du ha tolkat fel, det jag undrar över är hur ni alla tog upp frågan seriöst kring den om att sluta med p-piller och vad han känner för det. 

Du verkar erfaren :) Har du själv barn?

Andemeningen i mina inlägg är att det låter som att din sambo inte vill ha barn. Hur man tar upp frågan..? Vad sägs om att fråga din kära sambo? Vill du eller vill du inte.. Det är inte kärnfysik. Men ni kanske har en kass kommunikation överlag? För då förstår jag att det känns jobbigt att ta upp frågan.

Ja, jag har barn.

Tur att dina barn har en förebild som förstår sig på kärnfysik. 

Ha en fin dag :) 

Vet inte riktigt hur frågan kom upp...det föll sig nog ganska naturligt. Vi hade fasta inkomster, bra bostad, varit tillsammans nåt år och några vänner/bekanta började skaffa barn och ibland pratade man ju om framtiden, vad man vill och hur man tänker och så. Minns att min man nångång sa att han inte ville ha barn sent i livet utan helst vara ganska ung, jag som är två år äldre blev ju ganska glad för jag hade liksom tagit för givet att jag skulle behöva vänta in honom lite 😅

Så vi liksom bara struntade i skydd tillsist. Det var ett naturligt steg i relationen liksom. 

Idag är vi 35 och 37 med en 11-åring och 8-åring och försöker oss på en sista liten bebis, en sladdis 😍

Om jag vore i din sits, alltså 30 + med stor barnlängtan hade jag sagt att jag ville prata med honom om barn och påtala att jag längtar och börjar bli äldre. Faktum är att kvinnors fertilitet dalar snabbare efter 30 så jag hade inte velat vänta nå värst länge. Om det skulle ta tid eller vara svårt så vill man ju ha tiden på sin sida liksom... 

Vi var på stan och så såg jag en söt unge springa förbi. Så jag pekade och sa "åh, en sån vill jag ha!" haha

Det öppnade för en konversation där vi kom fram till att vi väntar till nästa år (efter inplanerad utlandssemester) med att slänga p-pillrena. Och ett par fler konversationer såklart :)

Prata om det, och att det kan ta tid. För en del tar det tid innan pluset kommer, tror genomsnitt är omkring 6-7 månader. Det kan också ta längre tid. Men jag vet att för mig var det en lättnad att vi började prata om det, då var liksom första steget till att köra taget 😊